gerundium

19 november 2019

En sill åt Salomon

Lunch à la Kuzma Petrov-Vodkin.
Idag skriver professor em Kim Salomon i SvD att det finns paralleller mellan t ex Hitler, Stalin och Göran Hägglund. Inför en så halsbrytande analys kan man inte bara bläddra vidare.


Kim Salomon är idéhistoriker, därtill är han i filosofisk mening idealist, dvs. han ser idéerna som överordnade det materiella varat. Den som delar hans synsätt kan ju istället för att äta en närande lunch ta en timme till att studera bilden  ovan.

Sålunda är första raden i Salomons helsidesartikel i SvD idag : "Mao Zedong har miljoner kinesers liv på sitt samvete". För Salomon är detta inte ett påstående som behöver bevisas. Det räcker med att konstatera ett samband i tiden mellan spridning av maoismens idéer och ett visst antal dödsfall i Kina (att antalet vida understeg födelsetalen och det hela skedde under en explosiv befolkningsökning bekymrar förstås inte heller professorn, som flyger suveränt i idéernas värld och inte behöver smutsa ned sig med materiella ting).

Delar man professorns synsätt är det lätt att konstruera en idélinje: Hitler - Stalin - Pol Pot - Mao - Baader/Meinhof-ligan - Sendero Luminoso - Göran Hägglund för att ta några namn ur Salomons artikel.

För professorn har dessa personer och rörelser ingen sinnlig gestalt och deras faktiska gärningar är av underordnat intresse. Det räcker med att idéprofessorn fått en idé, att det finns en likhet mellan de uppräknade.

Det här sättet att skriva historia är naturligtvis absurt. Man måste utgå från verkligheten och analysera drivkrafterna bakom olika händelseförlopp, innan man ger sig på den ideologiska analysen.

Om man tar den koloniala frigörelsen (som förenar åtminstone namnen Pol Pot, Mao, Nyerere i Salomons artikel), finns det olika skäl till att marxismen (liksom leninismen och maoismen) kom att spela en stor roll. Dessa idériktningar hade nämligen den koloniala frigörelsen på sitt program. De var förnuftsgrundade, internationalistiska m m och motsvarade på en rad punkter behoven.

Men i samtliga fall kom det marxistiska tänkandet att blandas med andra, djupt förankrade ideologier (taoism, olika slags millenarism, inkl. kristendom). Marxismen i Kina som fick sitt första omnämnande i tryck 1919  och då i kraftigt sinifierad form.

Att en svensk professor em skulle bry sig om sådana småsaker, att han överhuvudtaget skulle reflektera över ideologiernas instrumentella roll, att han skulle äga skuggan av historiefilosofi är naturligtvis för mycket begärt.

Så länge den feta pensionen kommer punktligt och pressen står öppen för ytterligare en vomitering är han nöjd. Längre sträcker sig inte hans uppdrag. Att det uppväxande släktet sjunker allt djupare i okunskap och funktionell analfabetism, delvis på grund av sådana som han, det rör inte hans individuellt liberala hjärna.

Jag söker efter ord: gangster-akademiker,  trolleriprofessor, illusionist, taskspelare, gycklare... Men än en gång, vad vi väljer att kalla saker är sekundärt. Det är fenomenet Salomon och det akademiska skval han representerar som borde studeras. När och varför öppnades slussportarna för det*?


Stefan Lindgren

* Antalet professorer har tjugotredubblats sedan 1950 och tredubblades mellan 1998 och 2018, då de uppgick till 6 553.

3 kommentarer :

  1. Svaret kanske är att det har samband med skolans regress i samband med den klasskampsmotiverade nedvärderingen av läraryrket. S har inte förnekat att dom hade såna motiv. Men den moderna flumskolans innehåll kom nog från Usa.
    Det sistnämnda har kanske betytt mest. Tankegången där var att befrämja kollektivistiskt, inte självständigt tänkande.
    Under min skoltid hörde jag endast en gång ngt positivt sägas om självständigt tänkande. Och då bara i ett isolerat sammanhang.
    Och utanpå allt detta finns inflytandet från den anglosaxiska kulturen med stort avtryck i den akademiska världen på många håll. Inte minst för propagandaändamål.

    SvaraRadera
  2. Till såna som Salomon (kallade inte han sig vänster en gång?!) kan man räkna in Historiska föreningar, Senioruniversitet och många andra föreningar som erbjuder åhörarna mysiga, trevliga föredrag av div. akademiker som alla har de gemensamt att de vaggar in oss i en behaglig känsla av att vi i väst är fortfarande världens centrum, vi vet hur världen ser ut,vi är ju demokratiska och humana och hu så Kina, Ryssland m.fl. uppträder och hu för diktatorer som Assad osv. etc. m.m. Jag kallar detta "Den stora sömnen" fritt efter Raymond Chandler.

    SvaraRadera
  3. Bra svar! Jag läste artikeln och håller med om din kritik. I takt med ökande motsättningar och större svårigheter för den västliga kapitalismen skickar överheten fram fler akademiker i frontlinjen för ideologisk kontroll. När jag lyssnar på föredrag av olika akademiker (möten arrangerade av typ Senioruniversitet, PRO etc.) så tänker jag att detta är Den stora sömnen (fritt efter Raymond Chandler) som överheten vill invagga oss i: väst är världens centrum, vår syn på demokrati -humanism etc. är den enda rätta. En enda fängslad västlig intellektuell är värd mer än tiotusentals dödade syrier osv.

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.