I fredags fälldes statyn av sovjetmarskalken Konev, Prags befriare, efter beslut i sjätte distriktet.
Man passade på att göra det under gällande karantän med en "skämtsamma" motiveringen att Konev saknade munskydd.
Det här ska man komma ihåg nästa gång russofober runt om i Östeuropa samlas i Prag för att anta nya gallsprängda resolutioner om "försvar av det historiska minnet".
Typiskt är att den tjeckiske politiker som gillrade snaran var son till en tidigare tjeckisk ambassadör i Moskva.
Inte ens han vill minnes hur det gick till när Tjeckoslovakien - med Europas största vapenindustri och en armé på två miljoner man - besegrades av Hitler utan att ett enda skott avlossades.
De vill inte heller minnas att 70 000 tjecker och slovaker deltog som frivilliga i Hitlers korståg mot Sovjetunionen.
De vill inte minnas att 140 000 sovjetsoldater gav sitt liv fört att driva ut Hitlerarmén från landet.
Hela vågen av vandalism mot antifascistiska krigsminnesmärken som pågår obehindrat runt om i Europa och som EU aldrig yttrat ett kritiskt ord om är vämjelig och kan inte beskrivas som annat än en pågående fascistisering av Europa. (Tyvärr pågår denna process även i själva Ryssland där upplösningen av Sovjetunionen förvridit huvudet på många.)
Den pågår på nätterna på krigskyrkogårdar och den pågår mitt på blanka dagen i de fina akademierna och i den europeiska skapelsens krona - förlåt: rövhål - EU-parlamentet.
Här hemma tycks man tro att denna process i Östeuropa är så stark för att folken lidit under sovjetisk ockupation.
Men Sovjet kom som befriare och lämnade sedan dessa territorier frivilligt. Naturligtvis utan så mycket som ett tack - däremot tävlar man nu i skadeståndsanspråk - för befrielsen från Hitler!
För min del tror jag att den östeuropeiska russofobin har krassa skäl. Det handlar om att 1) dölja krigsförbrytelser begångna av de egna medborgarna under Hitler, som den sovjetiska ockupationsmakten inte tillräckligt lyckades lagföra och 2) om en hel klass av forna kapitalägare som skriker för att få tillbaka så mycket som möjligt av nationaliserad egendom. Den stenrike Vaclav Havel är ett lysande exempel.
Studera bilderna nedan på några av alla de krigsmonument som vandaliserats i Europa under de senaste årens russofobi. I några länder som det protofascistiska Ukraina sker det med lagstöd. I andra länder olagligt. Tyskland framstår som något av ett undantag. Viktiga monument försvaras och skyddas.
Stefan Lindgren
Halvvägs in i Julian Jacksons de Gaulle -biografi står det klart att en betydande del av Frankrike fann sig i sitt öde och precis som tjeckerna inte ansåg det mödan värt att bekämpa den tyska invasionen. Om det inte varit för den ensamme och envise buffeln de Gaulle, skulle Frankrikes efterkrigstida rykte vara betydligt mer skamfilat.
SvaraRaderaFrankrike tackade honom med trettiotalet mordförsök, låt vara att dessa mest berodde på Algeriet-kriget. Och vissa i 68-upproret försåg honom med Hitler-mustasch, den nästan ende på toppnivå som vägrade dansa efter nazisternas pipa. Otack är världens lön.
Så sant.
SvaraRaderaOch Churchill underlättade genom att vägra begärd assistans till de franska försvararna och hjälpte Hitler så att han skulle ha krafter kvar för östkriget.
Och a propos 68 så erkände Cohn Bendit att Cia stödde student-upproren.