Ryska posten

23 juni 2022

Inte bara tiden ur led

Igår hände en olycka. Cykelvägen tog plötsligt slut och jag stod på näsan.


När jag kom på benen upptäckte jag att mitt högra långfinger såg ut som ett upp och nervänt L. 

Ungefär som röntgenbilden till höger (inte min) ovan och nära 90 graders vinkel.
Jag blev rädd och i chocken gjorde jag något oväntat.

Jag tog tog i de två felriktade fingerlederna, drog ut dem lite och rätade upp dem. Leden sa "plopp" och där satt fingret rätt igen. Väl hemma igen satte jag fingret under kallvattenkran.

Idag är det svullet, men känns absolut inte brutet, så jag överlåter resten åt de självläkande krafterna.

För att förstå vad som hände slog jag upp "luxation" - urledvridning - på nätet och läser då en specialist som ger rådet till kollegor med liknande urledvridna fingrar:

"Jag frågar 'Är det det här fingret?' och medan jag håller patientens hand med min vänstra hand, drar jag samtidigt i fingertoppen utåt (med min andra hand), lugnt men bestämt, utan föregående information. Då hoppar fingret rätt.

Det fungerar alltid och tar 2 sekunder!

Patienten blir omedelbart besvärsfri, slipper fingerbas-anestesi och behöver inte sitta och vänta alltmedan leden svullnar. Det officiella alternativet är att röntga luxationen, lägga bedövning och sedan reponera. Det är ju mer officiellt, men faktiskt i regel sämre på grund av svullnad och väntetid.

Man kan inte heller fråga 'Kan jag få dra i ditt finger?' för då backar patienten ur, spänner sig och då fungerar det inte".

Jag hade alltså instinktivt gjort exakt som specialisten rekommenderade.

Min namne, läkarförbundets ordförande Stefan Lindgren, har anledning att vara stolt över mig.

Stefan Lindgren

1 kommentar :

Bara signerade inlägg tas in.