Ryska posten

15 juni 2022

Lysande kritik i Proletären

Kaj Odelstål ger högsta betyg åt Domenico Losurdos "Liberalismen. En kontrahistoria" (övers. Erik Göthe) från Gerundium förlag.

Åtskilliga gånger höjer läsaren ögonbrynen över liberalernas uttalade förakt för och fördomar mot vanligt arbetande folk - ett människoförakt som även idag dyker upp hos åtskilliga nyliberaler, skriver Odelstål.
Den italienske filosofen Domenico Losurdos analys av liberalismens frihets ideal ger vid handen att det var ett privilegium för samhällets besuttna. Då som nu?

Liberala företrädare har alltid hävdat frihet, jämlikhet och allas lika värde. Men gäller idealen för alla eller endast för de besuttna och maktägande?

Det är utgångspunkten föt den italienske filosofen Domenico Lusurdos (1941-2018) analys av liberalismen. I sin "Liberalismen. En kontrahistoria" ställer han liberalernas ideal mot den samhälleliga verklighet de levde och förkunnade i.

Losurdo använder sig av de långa linjernas historieanalytiska metod och gör jämförelser mellan olika länder. Klassperspektivet är också centralt.

Liberalismens förgrundsgestalt är engelsmannen John Locke (1632-1704). Han förespråkade en maktdelning mellan folket (genom parlamentet) och de styrande. Det engelska kungliga enväldet avskaffades i enlighet med hans idéer vid ”den ärorika revolutionen”.

Lockes idéer fann också fäste hos kolonisterna i Nordamerika. De engelska nybyggarna hävdade folksuveränitetens ideal, och så småningom ledde deras kamp till den amerikanska revolutionen och självständigheten. Liberalismen hade klivit in på historiens arena.

Losurdo låter många tongivande liberaler och politiker paradera över sidorna. Deras tankar analyseras ingående och kritiskt. Trots sina frihetsideal hade åtskilliga av dem till exempel ekonomiska intressen i slaveriet i den anglosaxiska världen.

En av bokens höjdpunkter är debatten mellan liberaler i Förenta staterna och i England, många år innan det amerikanska inbördeskriget bröt ut på 1860-talet, om slaveriets vara eller icke vara. En central idé inom liberalismen - då som nu - är att statens uppgift är att skydda de enskilda individernas frihet och rätt till ägande.

Det kraftfulla försvaret av slavägamas individuella frihet och äganderätt innebar på ena sidan Atlanten en legitimering av slavägarens absoluta makt över den svarte slaven, medan man i England ansåg att slaveriet måste avskaffas.

Slaveriet avskaffades 1863. Ändå följer mer än hundra år av ständig diskriminering under devisen ”jämlika, men åtskilda”: Whites only, Ku Klux Klan, lynchningar, gerrymandering, skolsegregation (minns Little Rock). Listan är lång. Levnadsvillkoren för flertalet svarta har endast marginellt förändrats. I det frihetsälskande USA!

Medan slavhandlarna försåg bomullsplantagerna med billig arbetskraft använde sig fabriksägare i England av andra metoder. Under statens ledning infångades ”lösdrivare” och internerades i arbetsinrättningar. Bakom de låsta dörrarna blev frihetsidealen endast en illusion. Losurdo avslöjar den engelska överhetens makt över och tvång mot de fattiga, som understöddes av åtskilliga liberaler.

Hur såg den vite mannen i Washington på ursprungs befolkningen, indianerna? Vilka liberala idéer om frihet och jämlikhet rådde där? Den vite mannen hade ett uppdrag att bringa civilisationens ljus och lycka till dem man betraktade som barbariska hedningar. Kampanjen bedrevs med skoningslöst våld med bland annat tvångsdeportationer.

Var den amerikanska statens behandling av ursprungsbefolkningen att beteckna som folkmord? Eller som den slutliga lösningen på den amerikanska indianfrågan? Ord som väcker starka känslor, men som oftast förknippas med händelser från en ond tid i det tjugonde århundradet. Efter Losurdos analys är det svårt att vifta bort frågan.

Det liberala England för tryckte under flera hundra år irländarna med jordkonfiskation och diskriminering på alla områden. När potatispesten drabbade Irland i mitten av 1800-talet lät den liberala Londonregeringen hundratusentals fattiga irländare svälta ihjäl hellre än att låta staten gripa in för att hjälpa.

Losurdo visar hur livsvillkoren för folken i kolonierna skulle komma att präglas av herrefolksmentalitet.

Den attityd som de liberala samhällenas företrädare hade skaffat sig under slaveriet, indianutrotningen och behandlingen av migrantarbetama (kineser och indier) kom nu att tillämpas i kolonierna. Skrämmande läsning!

Den franska koloniseringen av Nordafrika inleddes på 1830-talet. Området betraktades som ett ofruktbart stycke jord som de franska kolonisatörerna skulle kultivera till en blomstrande idyll. Men kolonisationen skedde förstås med förtryck och våld.

Utifrån liberala föreställningar, formulerade av bland andra Tocqueville, var våldet befogat, eftersom den infödda befolkningen inte betraktades som fullvärdiga människor. Modellen för kolonisationen och kväsandet av ursprungsbefolkningen i bland annat Algeriet fann män i de brittiska och amerikanska kolonisatörernas tillvägagångssätt i Nordamerika vid utrotandet av indianerna.

Losurdo citerar utförligt texter och uttalanden av liberala tänkare. Det ger kraft åt hans analys, och citaten är noga källbelagda. Boksidorna flödar av historiska fakta. Åtskilliga gånger höjer läsaren ögonbrynen över liberalernas uttalade förakt för och fördomar mot vanligt arbetande folk - ett människoförakt som även idag dyker upp hos åtskilliga nyliberaler.

Liberalismen. En kontrahistoria är mycket läsvärd tack vare Erik Göthes noggranna och stilsäkra översättning från engelskan. Losurdos analys av liberalismens frihetsideal ger vid handen att det var ett privilegium för samhällets besuttna. Då som nu?

■ Domenico Losurdo (1941-2018).ltaliensk professor i filosofi vid universitet i Urbino. Har skrivit ett femtiotal böcker om bland andra Kant, Hegel och Marx.Mest känd för sin kritik av kolonialism, imperialism och den europeiska liberala traditionens förhållande till rasism, slaveri och kolonialism.Liberalismen  en kontrahistoria är den första bok av honom som översatts till svenska. Kan beställas hos Gerundium bokförlag.

2 kommentarer :

  1. Liberalismen delar sig i två egenskaper :
    1) Den förtryckande vilket har stark koppling till överhetens liberalismen att utsuga människor ekonomiskt och att starkt begränsa yttrande och tryckfrihet .
    Vad som är överhet i nutid är diffus , då både höger och vänster i svensk Riksdag enligt mig tycks vara i symbios och skenfäktar !
    2) Vänsterns liberalismen som är direktdemokrati med folkomröstningar ( levande demokrati ) och i nutid via datorer direktrösta i det att avskaffa den representativa demokratin . Den reprensantativa demokratin är förlegad , då varje människa via sin dator direkt kan ge röst för sitt ja eller nej inom olika ämnesområden .

    Inte underligt i nutid att fokus från överheten är all skam på den person eller organisation som förordar vänsterliberalismen och att vänsterliberalismen i nutid ska kopplas samman med historisk högerliberalismen ! Skamligt alltså , att hydran liberalismen tar sig ny gestalt i form av vänsterliberalismen .

    Varje person bör kunna se skillnad på n historisk förtryckande utsugande antidemokratisk kapitalistisk liberalismen och nutidens liberalismen .
    En sak vet jag : det tycks vara ett infekterat område att benämna mig som vänsterliberal , trotts att det inte existerar ett parti som antagit sig namnet Vänsterliberal ? Så varför hacka på vänsterliberaler , då de varken har partiprogram eller organisation . Varför kritisera en egenskap som inte existerar som organisation ?
    Slutord : Liberalismen delar sig i många egenskaper , men det gäller att se dess innehåll inom olika ämnesområden i nutidens liberalismen oavsett om det är höger eller vänster som tar till orda !



    SvaraRadera
  2. Globalisterna hatar ordet liberalismen , då ordet liberalismen kan kopplas till nationellt självbestämmande !

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.