Lavrov - med egna ord

Det har gått snart två veckor sedan den ryske utrikesminister Sergej Lavrovs stora årliga presskonferens med den internationella pressen i Moskva.

Västmedia har strukit ned Lavrovs ord till oigenkännlighet. I takt med att väst trappar upp sitt krig som med deras egna ord går i Napoleons och Hitlers fotspår, isolerar det sig alltmer från relevant kritik.

Här följer ett utdrag av vad Lavrov sa om USA.
När två mäktiga länder inte samarbetar och för det mesta inte ens pratar med varandra, påverkar detta tillstånd deras förmåga att bidra till att lösa internationella problem som kräver gemensamma ansträngningar. Det är en objektiv faktor.

Vad krävs för att normalisera detta förhållande? Norm är ett begrepp. Det kommer aldrig att bli vad det var förut. Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg sa nyligen att Ryssland aldrig kommer att ha samma relation med Nato och västvärlden som det hade tidigare.

Vägrar att följa avtal
Vi sa för länge sedan att vi inte längre kommer att tillåta en situation där den andra parten ljuger, undertecknar dokument men vägrar att följa dem – som var fallet med Ryssland-NATO-rådets deklaration, OSSE:s Istanbul-förklaring, OSSE:s deklaration som antogs vid toppmötet i Astana 2010, det ukrainska krisavtalet från februari 2014 (garanterat  av Tyskland, Frankrike och Polen), Minskavtalen som inte bara undertecknades av Tyskland och Frankrike utan också enhälligt godkändes av FN:s säkerhetsråd.

Väst hade inte ens för avsikt att uppfylla dessa avtal. Man helt enkelt ljög för oss när dessa förpliktelser undertecknades högtidligt på president- och premiärministernivå. Så vi har slutat att tro på deras ord.

Varför tror vi på givna löften? Det var brukligt i Ryssland att när köpmän gjorde ett avtal, skrev de aldrig på några papper utan bara skakade hand.  Om du inte levererade skulle ingen respektera dig. Vi vande oss av med detta sedan de lovat att inte utöka NATO.

Sedan började vi underteckna politiska och till och med juridiskt bindande dokument. Säkerhetsrådets resolution om Minskavtalen är ett juridiskt bindande dokument. Nu blir vi tillsagda att lämna Ukraina och helt följa FN-stadgan, som för övrigt säger att alla FN-medlemmar måste följa säkerhetsrådets resolutioner.

Ukrainaresolution saboterades
FN:s säkerhetsråds resolution om Ukraina saboterades och ansträngningarna att lösa en konflikt misslyckades, vilket skulle ha förhindrat mer lidande. Det är uppenbart för mig.

För en tid sedan lobbade våra västerländska ”vänner” för ett beslut av FN:s generalförsamling om att generalförsamlingen måste samlas inom tio dagar efter varje veto i FN:s säkerhetsråd, för att höra motiven till detta veto. Vi gick med på det. Vi har inget att dölja. Vi förklarar redan alla omröstningar och beslut.

Men jag skulle ställa en annan fråga: varför vägrar FN:s generalförsamling att behandla de resolutioner som antagits utan veto men som inte efterlevs?

Resolutionen om bosättningarna på palestinsk mark är ett exempel. Sådana resolutioner har antagits  av FN:s säkerhetsråd, vissa till och med enhälligt, bara för att sedan glömmas bort.

När Palestina diskuteras beklagar generalförsamlingen att resolutionen inte har uppfyllts. Men det har inte fallit någon in att sammanträda specifikt för att diskutera varför resolutionen som antog Minskavtalen om Ukraina inte uppfylldes.

Jag menar att det står klart för vissa men andra är inte intresserade. Istället diskuterar de några fantasmagoriska idéer om en domstol och att Ryska federationen ska betala skadestånd. Tja, dom tror dom kan gör vad de vill. Ukrainarna och deras kuratorer behöver dessa tribunaler lika mycket som de behöver tribunerna från vilka de viftar med nävarna. Så enkelt är det.

Överenskommelser med Biden
Det var inte vi som förstörde relationen med USA. Efter mötet mellan USA:s president Joe Biden och Rysslands president Vladimir Putin i Genève i juni 2021, där de bekräftade Gorbatjov-Reagan-formeln om att "ett kärnvapenkrig inte kan vinnas och aldrig får utkämpas", främjade vi aktivt denna formel.

Amerikanerna instämde. Det skulle vara rättvist att säga att Biden-administrationen till skillnad från Trump-administrationen  omedelbart stödde den idén, som gjorde det möjligt för ledarna för alla fem kärnvapenmakter att göra ett liknande uttalande, initierat av Ryssland, i januari 2022: ett kärnvapenkrig är oacceptabelt.

Den andra överenskommelsen som nåddes med dem var att inleda en strategisk dialog om vad som kan ersätta New START-fördraget om strategiska offensiva vapen, som löper ut i början av 2026. Vi inledde dialogen genom diplomater, militära tjänstemän och säkerhetstjänster. Två samtalsomgångar ägde rum i juli och september 2021. Vi hade en mer eller mindre klar idé om hur vi skulle gå vidare och diskuterade format för fortsatta samtal, vilket också är viktigt.

Helt plötsligt, efter september 2021, bröt amerikanerna den strategiska dialogen. Nu säger de att den ska återupptas. Vi avbröt den inte. Vi har inte initierat avbrott på något enda område där vi haft  kontakter eller samarbete. Det är USA som har gjort det. Vi kommer inte att jaga efter dem och erbjuda oss att bli vänner igen.

Vi är seriösa
De vet att vi är seriösa människor och vi kommer alltid att svara på seriös behandling in natura. USA:s president Joe Biden bad Rysslands president Vladimir Putin att se till att chefen för  utrikesunderrättelsetjänsten Sergej Narysjkin kunde träffa CIA:s chef William J. Burns. Mötet ägde rum. Det var ett seriöst och nyttigt möte, även om det inte var några genombrott. Det är alltid bra att ha en seriös och ömsesidigt respektfull dialog istället för anklagelser om alla möjliga brott. Så, bollen ligger inte hos oss.

....När det gäller de förhållanden som ambassaderna arbetar under har vi aldrig vidtagit några åtgärder för att hindra diplomaternas arbete. Det vi ser nu startades av mottagaren av Nobels fredspris Barack Obama i december 2016, tre veckor före Donald Trumps installation. När Barack Obama lämnade Vita huset ville han göra sin efterträdare en otjänst och beslagtog vår egendom och utvisade våra diplomater. Det var en småaktig åtgärd, olämplig för någon som kallades USA:s president.

Donald Trumps representanter ringde oss senare och sa att han inte var president ännu, men de ansåg att [Obamas åtgärd] var fel. Amerikanerna var säkra på att vi skulle hämnas, bad oss ​​vänta på att Donald Trump skulle komma in i Vita huset och sa att de skulle försöka fixa det. Vi tog en paus. Ett halvår hade gått, och han fick inte fixa något, även om han ville. Vi tvingades svara genom att avskeda diplomater och införa en speciell regim på ett para av amerikanernas fastigheter i Moskva. De blev kränkta över att vi sparkade ut dem utan någon som helst anledning. Men det fanns en anledning, som till att börja med var Barack Obama. Det var helt enkelt en kedjereaktion.

Det råder ingen paritet för tillfället. USA har fler diplomater i Ryssland än tvärtom. I antalet ryska diplomater i USA räknar Washington in de anställda vid den ryska permanenta beskickningen till FN, som inte har något att göra med Rysslands och USA:s bilaterala relationer. De skulle annars inte räknas i detta paritetstal. Men det gör de. Det rör sig om 140 personer.

Så amerikanerna ligger långt före oss. När de klagar på att det inte finns tillräckligt med personal för att utfärda visum, ska ni inte tro dem. Vi saknar 140 personer, men vi slutade aldrig utfärda visum och skickade aldrig amerikanska medborgare för att ansöka om ryskt visum i Venezuela, Kuba eller Nicaragua. Det kunde vi ha gjort. Men vi är inte så småsinnade. Vi försöker vara seriösa. 

Läs hela Lavrovs presskonferens (engelska):

https://www.mid.ru/ru/foreign_policy/news/1848395/?lang=en.

Här TT:s referat av Lavrovs 18 000 ord långa genomgång av världsläget och Rysslands utrikespolitik: