Men en skäligen meningslös bok som fått ett förord av Peter Englund är "Kavalleristens anteckningar" av Nikolaj Gumiljov.Boken handlar om en ung kavallerist som drar ut i första världskriget. Han berättar förstrött om slöa tyskar, vådliga ritter, djärva utbrytningar och krigarens vardagsproblem (sova med rocken på eller rocken över sig?).
Det är svårt att se meningen med boken om man inte är specialintresserad av krig. Krig i största allmänhet. Ungefär som en särskild idrottsgren.
Det förvånar mig att Peter Englund lånat sig till att "förbättra" utgåvan med ett utförligt förord om författaren Nikolaj Gumiljev.
Kanske är det just Gumiljovs namn som fångat Englunds intresse. Sefan länge nämns Gumiljov som ett typexempel på intellektuella som fick sätta livet till under de grymma bolsjevikerna.
Enligt Englund som naturligtvis bedrivit djuplodande forskning i ämnet dömdes Gumiljov oskyldig till döden av Tjekan, för påstådd inblandning i den uppdiktade Tagantsev-affären.
Om Englund besvärat sig med att kolla forskningsläget skulle han finna att Tagantsev-affären numera inte alls anses uppdiktad. Bl a med stöd av korrespondens från vita emigranter har man kunnat styrka att sammansvärjningen existerade och hade förgreningar i krigsmakten.
Stora ryska encyklopedin skriver: "ett antal forskare (V. S. Izmozik, A. M. Plechanov, V. Ju. Tjernajev och andra), baserat på analysen av nya material och dokument från Tjekan, den vita emigrationen, etc., ifrågasätter denna slutsats (att Tagantsev-konspirationen inte existerat) och menar att det faktiskt existerade en anti-bolsjevikisk organisation under ledning av V. N. Tagantsev i Petrograd från slutet av 1920 - maj 1921."
Man kan välja att inte tro på de uppgifterna, men Englund borde ha nämnt dem. Varför fortsätta att odla svartvita versioner som odlades under det kalla kriget?
Stefan Lindgren
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Bara signerade inlägg tas in.