Om ett snart 9-årigt krig

9 april 2022 skrev Gösta Walin, professor emeritus i oceanografi, ett debattinlägg på "Det goda samhället". som 8dagar tar sig friheten att låna.

Det är ett av de ytterligt få kritiska inlägg om det åtta år gamla Ukrainakriget som slunkit in i svenska media. Dessvärre avled Gösta Walin 19 september i fjol. Hedra hans minne med denna omläsning.Det börjar nu framstå som helt klart att det som pågår i Ukraina är det senaste amerikanska angreppskriget. Som vanligt gäller det att få bort en regim man inte gillar; Libyen angreps eftersom Kadaffi inlett ett projekt för att införa en ny valuta för oljehandel. Serbien terrorbombades eftersom presidenten Slobodan Milošević inte accepterade USA:s ambition att skilja Kosovo från Serbien. Syrien angreps för att avlägsna Assad från makten. Nu gäller det att byta ut regimen i Ryssland. 

I alla dessa krig har man utnyttjat latenta motsättningar med hatgrupper av olika slag som har gjort en stor del av jobbet med förstörelsen av det aktuella landet. I alla dessa angreppskrig har vi och övriga europeiska (lyd)stater deltagit i hetsen mot den som varit föremål för USA/Natos illvilja. Inte ens när det framgick att Kadaffi blivit lynchad med västmakternas fulla stöd orkade vi båda upp någon upprördhet. Nu hatar vi Putin som kämpar för att värja sitt lands självständighet. 

Nu är media är överfulla av rysshat och förtal. Samma visa som vanligt. Kriget som pågår har faktiskt syftet att krossa den ryska nationalistiska regimen ledd av presidenten Putin.  Man vill tillbaka till den lyckliga tid under Jeltsin då det internationella kapitalet härjade fritt i Ryssland, ett förhållande som Putin satte stopp för. Ukraina är bara ett verktyg i detta stormaktsspel.   

Statskuppen 2014 var en avgörande punkt. Den hade föregåtts av flera års infiltration hanterad av Victoria Nuland, Undersecretary of State med fem miljarder dollar på fickan.  Det gällde t ex utbildning av krigiska nazisoldater som sägs vara mycket duktiga på att slåss men inte så trevliga i övrigt. Efter statskuppen tillsattes en regim med en krigsmakt infiltrerad av nämnda nazisoldater. Observera att nazi i detta sammanhang inte avser judehat utan rysshat. 

Regimen med hjälp av sin armé inledde omedelbart ett angrepp på den ryska delen av Ukrainas befolkning. Putin lät detta ske under lite tafatta men ihärdiga försök att få till en ändring. Detta liksom hans strävan att slippa mer natovapen och militär vid sin västra gräns möttes med arrogant vägran. Vår utrikesminister ansåg att vi måste betacka oss för sådana propåer.  

Under åtta år har nu detta lågintensiva krig mot den inhemska rysktalande befolkningen pågått i Ukraina. Samtidigt har USA öst in mer vapen i Ukraina och fortsatt sin strävan att införliva fler randstater i Nato. 

Ingen vet väl hur USA/Nato tänkt sig fortsättningen. Troligen handlar det om att trötta ut Ryssland så mycket och länge som möjligt. Kriget som pågår är idealiskt och USA kommer att göra allt för att förlänga det.  

Ryssland strider inte för att vinna ny mark. Ryssland vill ha nationell säkerhet och hyser en mycket berättigad oro över Natos expansion och den ökande militariseringen av de närmaste grannarna. Ryssland med Putin i speten försvarar nationalstatens existens mot de globalistiska strävandena. 

Om han är framgångsrik så har vi anledning att vara tacksamma. Putin strider faktiskt för den svenska national statens framtida fortbestånd och vällevnad. 

Bland det bästa som skrivits i detta ämne är nog Diana Johnstones bifogade artikel som varmt rekommenderas som komplement till mitt inlägg.

Till artikeln fogade Gösta Walin följande humoristiska presentation av sig själv:

Gösta Walin har fel åsikter om allting. Det går att förstå Rysslands agerande. Om Trump fått fortsätta så hade vi sluppit kriget. Klimathotet är farligt nonsens men politiskt nyttigt. Kärnkraft bör vi snarast göra oss av med; t ex är planerna för slutförvaring komplett dåraktiga. Vindkraft är en katastrof. Gösta var först i Sverige, tillsammans med Björn Gillberg,  att kritisera det svenska kärnkraftsprogrammet i DN-debatt 1969-70 (på den tiden fungerade DN). Sverige bör absolut inte gå med i Nato.  

För övrigt arbetade Gösta med Bert Bolin fram till disputationen 1972 i teoretisk fysik. Innan dess var det KTH teknisk fysik; kurskamrat med P-O Eriksson, framgångsrik vd för Sandviken. Från 1972 tf prof – prof – prof emeritus i oceanografi.