Tid att folkomrösta om Nato!

Turkiets nej till Sveriges Nato-ansökan har den fördelen att det ger andrum att genomföra en demokratisk process som den förra regeringen hoppade över.

Blir svaret JA kan det ge extra tyngd åt Sveriges medlemsansökan. Blir svaret NEJ kan projektet läggas ner och Sverige fortsätta sin alliansfria utrikespolitik.

Folkomröstningen om euron genomfördes på ganska exakt ett halvår. Riksdagsbeslutet fattades den 12 mars 2003 och omröstningen hölls den 14 september.

Nu menar Nato-anhängarna att ett beslut måste komma på Nato-mötet i Vilnius 11-12 juli, om sex månader.

Så låt oss använda den tiden till att kasta in lite demokrati i processen. Att det blir lite av att slänga in jästen efter degen eftersom ansökan redan lämnats in får man stå ut med.

Det viktiga är att medborgarna får en chans att säga sitt.

Den förra regeringens argument mot folkomröstning var 1) att sådana inte lämpar sig för utrikespolitiska frågor och 2) att de skulle erbjuda ett gyllene tillfälle för "smashing" (utrikesminister Ann Lindes ord).

Det är svårt att instämma med de argumenten. De båda senaste folkomröstningar som genomförts har handlat om utrikespolitiska frågor (EU och Euron). Och "smashing" i betydelsen vulgäragitation är naturligtvis alltid en fara. Men en organiserad folkomröstning där båda sidor får möjlighet att nå ut med sin argumentation lär öka chansen för upplysta val.

Den återvändsgränd som Sverige har hamnat i genom Ungerns och Turkiets nej till landets Nato-ansökan riskerar att bli oerhört frustrerande för regeringen. Det är inte mycket regeringen kan göra mer än att gnissla tänder - och skicka mer vapen till Ukraina förstås (det senare verkar för Peter Hultqvist vara lösningen på många problem).

Den lösning jag skisserar skulle vända den påtvingade väntan till något positivt. Regeringen skulle rentav kunna förbättra sina opinionssiffror. Så övertygade som de verkar vara om att Nato-ansökan är folkligt förankrad behöver de heller inte frukta folkets dom.

Eller...

Stefan Lindgren