Ryska posten

9 januari 2023

DN-rapport från Bachmut

Ukrainsk "försvarare" av Bachmut. På bröstet SS-Galiziens emblem

DN:s Rysslandskorrespondent  Anna-Lena Laurén upphör aldrig att förvåna. Nu har hon varit i Bachmut (Artiomovsk), den stad i östra Ukraina som det just nu står hårdast strider om.

Människorna hon möter är starkt negativa till "Chochlandija", öknamnet på den extremnationalistiska Kievregimen. Hur ska det förklaras?

En förklaring hon ger är att de nära 60 000 människor som lämnat Bachmut är goda Kievlojala medborgare. Kvar är de som lever i "förnekelse", dvs. de förnekar att det är Ryssland som hotar dem och Kievregimen som försvarar dem.

Hon ger dock några bitar verklig information. En invånare berättar att hon inte fått några bidrag på 20 år. Laurén borde ha upplyst om att Kievregimen i samband med att den "Antiterroristiska operationen" mot rebellerna i öst utropades stoppade alla pensionsutbetalningar och klippte av banksystemet. 

Man handlade rakt emot vad Minskavtalen föreskrev. Istället för integration blev det alienering av hela befolkningen i Donetsk och Lugansk.

Så påpekar Laurén att "modersmålet inte har något med nationella identitet att göra i Ukraina". Många ryskspråkiga "går i spetsen för försvaret mot Ryssland".

Där sätter hon fingret på en viktig sak, nämligen att konflikten i Ukraina inte är en konflikt mellan två språkgrupper.

Före Majdan konstaterade forskare att ryskan var vardagsspråk i majoriteten av ukrainska hem. På Internet var och är ryskan dominerande. En stor del av befolkningen rörde sig fritt mellan språken om de inte hamnade mitt emellan - blandspråket "surzjyk".

Men med den frammarscherande extremnationalismen kom projektet att framtvinga en generell övergång till ukrainska. Efter 2014 har ryska TV-kanaler släckts, utgivning av ryska böcker förbjudits, en  ryskspråkig litteratur rensats ut från på biblioteken etc.

Senast i somras kom en lag som föreskriver mer eller mindre total övergång till ukrainska på internet.

Denna språkpolitik kan jämföras med den vitryska, där både ryskan och vitryskan har ställning som statsspråk och "modersmål". I känslosamma ögonblick säger Lukasjenko att vitryssar är ryssar.

Kriget i Ukraina är delvis ett resultat av ett 30-årigt projekt för att bygga upp en fiktiv nationellt-etnisk-spåklig barriär mot Ryssland. Det har byggt upp de inre motsättningar som behövdes för Nato att gå in och starta ett långvarigt och förblödande krig mot Ryssland.

Under åtta år hamrades lögnen in att Ukraina stod under militärt angrepp av Ryssland, fast inte ens Nato hittat mer än enstaka ryska militärer i Donbass. Så lyckades man tysta den från början mycket Nato-negativa stämningen i Ukraina och förvandla den till sin motsats.

Alltsammans enligt en plan. Nu har både ex-kansler Angela Merkel och ex-president Hollande medgett att när de välsignade Minskavtalen var deras avsikt aldrig att de skulle genomföras. De ville bara ge Ukraina tid att rusta för storskaligt krig mot Ryssland.

Omedelbart efter den USA-sponsrade statskuppen 2014 flyttade horder av Nato-rådgivare in, kommandocentraler flyttades efter flykten från Afghanistan direkt till Tyskland för att planera Ukrainakriget osv.

Efter helgens beslut av USA, Frankrike och Tyskland att skicka tunga anfallsvapen till Ukraina - en massdöd kallad Bradley, Caesar, Marton - är det ingen tvekan om att Nato-kretsarna medvetet går mot ett världskrig, för att krossa Ryssland och på sikt även Kina.

För Sverige ter det sig som en upprepning av historien. Snart är vi omgivna av Nato-stater, precis som vi under andra världskriget var omringade av Hitlerstater och deras allierade. Då som nu heter den bästa optionen neutralitet och den sämsta Anschluss.

Gårdagens Stoltenberglögn om att "Nato inte kan tvinga på Sverige kärnvapen" är skrattretande. Kärnvapenstrategin är själva ryggraden i Nato. Stoltenbergs lilla brasklapp om att löftet om kärnvapenfrihet gäller "i fredstid" säger allt. I krig ska det finnas här, på framskjutna positioner och då hamnar också Sverige i ryska hårkors.

Stefan Lindgren



Här en annan bild på SS-Galiziens emblem. 14. Waffen-Grenadier-Division der SS (galizische Nr. 1), senare benämnd 14. Waffen-Grenadier-Division der SS (ukrainische Nr. 1), var en tysk Waffen-SS-division. Den uppställdes i april 1943 och kom att strida i bland annat Ukraina. Manskapet bestod i huvudsak av ukrainare från Galizien. I april 1945 överfördes den till den Ukrainska nationalarmén som dess första division.









Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Bara signerade inlägg tas in.