Socialt tunnelseende II

Vad jag skrev om Hanne Kjöllers förslag att människor som störs av en
växande vargstam kan flytta på sig, har väckt ont blod.
Inom 08-området vill säga.

Det vore ju intressant om anhängarna av Kjöllers förslag vill
specificera hur det ska gå till. Hur byter jag ett gammalt hemman i
tidigare vargfria områden mot en bostad i Stockholms innerstad?
Man får väl räkna med en kostnad på ett par miljoner per person. Kan de
skicka fakturan till DN?

Men frågan är egentligen bara en ur högen där den politiska
eliten - vare sig den kallar sig höger eller vänster - iakttar consensus
om vad man bör tycka.

Alltså mer sjuk varg inpå knutarna är det politiskt korrekta kravet.

En annan politiskt korrekt ståndpunkt är att Sveriges krigsmakt
ska användas för krigsäventyr på Nato:s uppdrag i Hindu Kush.
Den rödgröna koalitionen har enats om att inte kräva att de svenska
trupperna ska dras hem. Miljöpartiet som i några månader 2007 stödde
kravet på hemkallande har återfallit i det tidigare truppbejakande
ståndpunkten. Vänsterpartiet har inte formellt gjort avbön , men i praktiken
har Lars Ohly och (v) förhandlat bort partiets ståndpunkt.

Rätta mig gärna om jag har fel!

Den som läser Flamman ska se att i stort sett den enda fråga som
det idag råder friktion om är Afghanistanfrågan. I det ena
inlägget efter det andra upptäcker vänsterpartisterna hur
otäcka och kvinnofiemtliga talibanerna är.

Uppenbarligen längtar en tung fraktion i partiet att få skudda av sig
den "börda" de tycker att det är att försvara Afghanistan rätt till
nationellt oberoende.

Även Sverigedemokraterna accepterar lydigt att Sverige har
trupp i Afghanistan, men vill däremot skära ner den civila hjälpen.

Jag förstår inte varför alla hackar på SD som ju åtminstone i denna
nyckelfråga har i stort sett samma politik som de övriga.

Handlar det inte bara om den gamla vanliga konkurrensen om
köttgrytorna.

Det är bara att konstatera att i en så viktig fråga som Sveriges
deltagande i krig finns inget parti som kandiderar i valet som
står för det som uppenbarligen är den vanligaste uppfattningen bland
väljarna, nämligen att trupperna ska hem.

Stefan Lindgren
På bilden: rysk vargjakt.

Socialt tunnelseende

En sorts socialt tunnelsteende grasserar i gemenare media.
Hanne Kjöller, alltid lika träffsäker härold för vår stora tid, menar
i lördagens DN att de som inte gillar vargar väl kan flytta.
Till Stockholms innerstad t ex där Hanne har sin bostadsrätt.
Sommarnöje brukar såna som hon ha i Sandhamn eller på Gotland. (Förlåt
det finns hederligt folk där också).

Med tanke på att vargen nu förökar sig i Norrteljetrakten borde Kjöller
dock vara lite mer försiktig med vad hon säger... En vacker dag hugger
vargen henne när hon vandrar hem i natten genom Marieberg.

Kjöller präglas av en oförmåga att sätta sig in i andra människor situation,
människor som t ex ska lämna sina barn vid vägkanten väntande på en
skolbuss i totalt mörker. Människor som hela livet levt i skogen men
plötsligt får sina vanor ändrade av björn och varg.

Min morfar fotograferade sig i sin ungdom i en vargskinnspäls. Det
sägs att han fällt den själv, när han och hästarna han körde timmer med
blev angripna av varg.

I rysk litteratur finns mängder med exempel på att varg gått på
människa, så på mig biter inga amsagor om snälla vargar...
1944-53 Kirov och Vladimir guvernementen i Ryssland.
dödade vargar i Kirovregionen i skogarna norr om Moskva 26 barn och unga
och tio i Vladimirregionen. En statlig kommission i Sovjet registrerade
på sin tid 80 dödsfall.

Visst ska vi ha varg, men i områden där den verkligen kan vara varg.
Allting annat innebär ju att samhället skulle gå in för att domesticera
vargen, vilket ju i själva verket skulle vara slutet för arten.

Stefan Lindgren

När imperier dör

Hur ser det ut när imperier dör? Harvardprofessorn Niall
Ferguson spinner på den tråden i Newsweek 7 december 2009.
Att det gamla Egypten gick på knä av skulder efter
pyramidbyggena känner vi till. Men hör här några andra
exempel:


Habsburg-Spanien inställde betalningarna på hela eller delar
av sin skuld 14 gånger mellan 1557 och 1696 och drabbades även
av svår inflation på grund av ett överflöd av silver från
den nya världen.

Det förrevolutionära Frankrike spenderade 62 procent av
statsintäkterna på räntor och amorteringar av 1788.

Det osmanska riket gick under på samma sätt:
räntebetalningar och amorteringar ökade från 15 procent av
budgeten år 1860 till 50 procent år 1875.

Och glöm inte Storbritannien. Under mellankrigstiden tog
räntebetalningar 44 procent av den brittiska budgeten,
vilket kraftigt försvårade upprustningen mot Tyskland.

Hur är det då i USA?

Budgetunderskottet (vilket är detsamma som upplåningen) var
2009 1,4 biljoner (tolv nollor!) dollar eller 11,2 procent
av BNP. Det största underskottet på 60 år, till och med
något större i procent av BNP än underskottet krigsåret 1942.

Niall Ferguson menar dock att krigen i Irak och Afghanistan
varit rätt billiga. Även om man godtar Joseph Stiglitz
beräkning av en kumulativ krigskostnad på 3,2 biljoner
dollar så är det bara 1,8 procent av BNP, tröstar Ferguson.
I hans ögon är hela krigsapparaten rätt billig.

Försvarskostnaderna i procent av BNP som idag är på 4
procent beräknas sjunka till 3,2 procent 2015, rapporterar
han.

Likväl ökar den amerikanska statsskulden (huvudsakligen många
års ackumulerade rustnings- och krigskostnader). Från 41 procent av
BNP idag till 68 % 2019 och 91 procent år 2039.

Inget att oroa sig för, menar nykeynesianen Paul Krugman,
som inte är direkt känd för sin kritik av de pågående krigen
(fast han lära ha varit emot Irakinvasionen). Det var värre
1945, då skuldberget uppgick till 113 procent av BNP.

Men att betala ränta på det växande skuldberget slukar en
allt större del av statsintäkterna, vilket framtvingar
besparingar på annat. Det kan ingen keynesian trolla bort.
Om 8 procent av statsintäkterna idag går till räntor på
statsskulden beräknas kostnaden 2019 bli 17 procent. I bästa
fall.

Skuldberget hotar redan Obamas hälso- och sjukvårdreform.
Amerikansk hälso- och sjukvård slukar gigantiska
och snabbt växande summor. 2039 är prognosen att 33 procent
av BNP ska gå till hälsosektorn.

42 procent av amerikanerna ser nu skuldberget som USA:s
största problem och bara 24 procent prioriterar ändå
hälsovårdsreformen.

"Imperiernas historia är historien om mänsklig misär", skrev
Edward Gibbon.

Om man får tro Piers Brendon i hans magnifika "The Decline
and Fall of the Britsh Empire" (finns i pocket för
hundralappen att beställa på nätet) var redan Gibbon helt
klar över innebörden av "imperium", dvs ockupation, kontroll
av främmande territorier.

"Man kan inte uppfinna en mer orättfärdig och absurd
ordning än den som dömer ett lands infödda befolkning till
evig träldom under främlingars godtyckliga dominans", skrev
Gibbon. Om Rom.

Det kunde ha varit om betydligt modernare imperiers våldtäkt
på t ex Afghanistan.

När Lloyd George förklarade att "Frihet är den
sammanbindande principen" i det brittiska imperiet
konstaterar Brendon att de förslavade folken måste ha
uppfattat det som "skamlöst hyckleri".

Själv föredrar han att kalla det "the tribute that vice pays
to virtue" - den tribut som synden betalar till dygden.

Stefan Lindgren

Kommentar om bl.a. OTPOR

Jan Hagberg har skickat följande inlägg, som tyvärr var för stort för den
vanliga kommentarfunktionen (max 4 000 tecken). Men det är så intressant
att jag kör det så här:

Du berörde i ditt inlägg ”John Adams – Ahmadinejad” den 29 december den principiellt viktiga frågan om en regerings rätt att återställa ordningen i sitt eget land. Därmed rörde du indirekt också vid frågan om innebörden av ordet ”demokrati”. Begreppet synes ju numera närmast ha tunnats ut till att avse ett land med en regering godkänd av USA. Därför talas det i medierna aldrig om folkliga uppror eller folkrörelser i länder som Egypten eller Saudi-Arabien, som därmed med modernt nyspråk väl bör betraktas som demokratiska. Om vi fortsätter på det spåret är också Urban Ahlin mer demokratisk än Carl Bildt.

Även om det idag kan vara svårt att exakt avgöra vad som händer i Iran, kan man väl tycka att det ändå utifrån tidigare erfarenheter vore befogat med en viss medial försiktighet i omdömet om utvecklingen där, i den mån nu verklig information och kunskaper om skeendet och inte bara propaganda skulle vara något eftersträvansvärt.

Man skulle som illustration och jämförelse kunna gå tillbaka lite grann i tiden för att i tur och ordning beta av liknande situationer i Jugoslavien, Georgien och Ukraina, såsom närliggande exempel på det som i medierna beskrivits som folkliga revolutioner (förstås här med en underton av något positivt, annars torde väl revolutioner – liksom demonstrationer – om det gällde oss själva vara något i hög grad suspekt).

Jugoslavien utsattes tidigt – vi minns i sammanhanget ambassadörsmordet i Stockholm liksom flygplanskapningarna på Bulltofta – för externa hot mot sin existens men så länge Sovjetunionen bestod, agerade väst ändå med en viss försiktighet. Men redan innan Sovjet helt föll samman och innan Ryssland hunnit resa sig hjälpligt ur dess rester, försvann västs alla hämningar. Jugoslavien kom att sprängas i små osjälvständiga, knappt ekonomiskt bärbara stater – enligt principen, att det är lättare att knäcka pinnarna en och en än hopbuntade.

Vad ska statsledningen i ett land ta sig till, vad får den göra, när den möts av en övervintrande terrororganisation från andra världskriget som det utlandsstödda Ustasja (det är sådana realiteter som får pratet om EU som ett fredsprojekt att klinga ihåligt, även om det är ofint att medialt ta i den saken) eller hur kunde man ha hanterat muslimernas uppror i Bosnien-Hercegovina (med stöd i olika faser från de såta vännerna Iran och USA) och brott mot landets författning genom självständighetsförklaringen?

Här är inte tillfället att gå genom alla detaljer i Balkankrigen, utan kommentaren begränsas i huvudsak till händelserna kring presidentvalet hösten år 2000 – för att se likheter med dagens händelser i Iran. En studentrörelse, kallad OTPOR, tilldelades en stor roll i motståndet mot Milošević. I medierna beskrevs OTPOR närmast som en ideell motståndsrörelse med unga studenter, som anförde det som kom att kallas sammetsrevolutionen. Är inte själva benämningen näpen? Låter dock närmast som en uppfinning från en PR-byrå – för att dölja verkligheten. En andra, författningsenlig valomgång stoppades av gatans parlament, anfört av OTPOR. Bara här ett exempel: parlamentet i Belgrad brändes utan några hörbara protester från väst.

Senare visade SVT i ett idoliserande ”Dokument Utifrån”-program om OTPOR, alldeles oavsiktligt, att bakom studentrörelsen fanns många distingerade, väletablerade amerikanska herrar, vilka stod för ett pekuniärt stöd i storleksordningen 500 miljoner kronor, alltså en halv miljard kronor! Vad säger – som jämförelse – svensk författning om utländsk inblandning i svenska riksdagsval?

Eländet har sedan bara fortsatt. Tidigt i höstas infördes i Serbien ny hård medielag som skulle ha väckt ett ramaskri, om den hade införts av Milošević. Men nu när alla stora serbiska medier sjunger på samma provästliga melodi, larmar inga västliga journalister, trots att yttrandefrihet begränsas påtagligt – liksom att den fria forskningen sätts under bevakning, EU-bevakning! Våra egna medier, fyllda med babblets patos, tiger förstås.

Det resultat som vi idag kan se av västs demokratiansträngningar – antingen det är med bomber, eller utan – är ett ekonomiskt utarmat, nedpressat land, på vars mark etablerats en av USA:s största baser utanför dess eget hemland, självklart på stulen mark. Serbien har idag en regim med ringa folkligt stöd, baserad på åtta partier, varav några är så små att det knappast representerar annat än vänkretsen. Men den gör vad väst vill, och nästan ännu mer – och då är allt bra, trots att den knappast belönas, annat än personligen.

Historien med OTPOR stannar dock inte vid statskuppen år 2000, även om organisationen, när den gjort sitt i Serbien, blivit helt betydelselös för utvecklingen i hemlandet. OTPORs knutna näve skulle i stället under 2003 dyka upp i Georgien. Likheten upprepar sig också i en ockupation av parlamentet i Tiflis senare under hösten. I tyska tidningar kunde man den hösten läsa om hur amerikanska plan hade flugit OTPOR-studenter till universitet i Georgien för att lära ut uppror!

Följande kunde exempelvis läsas i Berlintidningen Tagesspiegel den 24 november 2003:

Förvisso utesluter den personliga fiendskapen inte helt och hållet gemensamma intressen mellan Soros och Bush. I Georgien har till exempel både valutaspekulanten och USA-regeringen stött ”Liberty”-Institutet. Detta institut har varit den centrala kraften bakom upproret mot Eduard Sjevardnadze. I februari hade en delegation från Liberty-Institutet rest till Serbien för att där lära sig av motståndsrörelsen ”Otpor” riktad mot Slobodan Milosevic. Några månader senare kom Otpor-företrädare till Georgien. Där undervisade de tusentals studenter från hela landet i revolutionär och subversiv teknik. Uppenbarligen med framgång. Detaljerna om Liberty-Institutets arbete avslöjades i måndagens Wall Street Journal. Enligt referatet spelade också den tyske ambassadören i Tiflis en viktig roll i händelserna.

Så var det med denna spontana rosornas revolution! Något sådant hördes aldrig från svenska medier. De fortsätter i stället okritiskt sitt sagoberättande på ständigt nya områden.

Hela föreställningen upprepades i Ukraina för fem år sedan, med det som blev kallat den orangea revolutionen. Vi minns att över Kiev vajade granna orangea fanor, människorna bar vackra upprorsschalar, upproret hölls vid liv i påkostade tält och gatukök med riklig tillgång till fri mat. Fattiga människor brukar i sitt armod inte kunna kosta på sig den formen av revolution, men trots det ställdes ingenstans frågan vem som finansierade det hela! För det var väl inte så självklart för särskilt många?

Vi skulle kunna fortsätta med det allra senaste, det fejkade valet i Honduras – godkänt av USA:s regering, och då är det OK – eller valfarsen i Afghanistan, men låt oss bara konstatera att när far super kommer inga känslor i svallning. Eller för att se att inget är nytt under solen; ta den CIA-stödda chilenska lastbilsstrejken, som föregick militärkuppen mot Allende. Du nämnde ju själv händelserna kring Mossadeq. Bara en sak synes genomgående: Samma mönster av medial indignation eller tystnad, allt efter stundens behov. Det viktigaste synes ändå vara att ingen lär sig att analysera mönstret! Leve maktens tjänare, sådana som han Knutsson som benämnes ”Aktuellts inrikespolitiske kommentator” och som ägnar sin kommentatortid åt att dela ut högsta betyg till Reinfeldt och Borg. Man kan hålla sig för skratt!

Dålig smak av kungahuset

Kronprinsessan Victoria och hennes fästman Daniel Westling har besökt
den svenska styrkan i Afghanistan.

Om inte detta är inblandning av kungahuset i de folkvaldas prerogativ
vad är det då?

Kungahuset måste ju vara väl medvetet om att en överväldigande
folkmajoritet är emot den pågående upptrappningen av det svenska
krigsdeltagandet, men man väljer att solidarisera sig med krigspartiet.

Fel, fel, fel. Ska kungahuset låna sin auktoritet åt något ska det
vara fredens intressen. Jag har svårt att tro att vare sig Gustav V eller
Gustav VI Adolf någonsin visade så dåligt omdöme.

Stefan Lindgren

John Adams - Ahmadinejad

SVT:s serie dramadokumentärer om USA:s andra president, John
Adams, ställer på ett intressant sätt problemet med
yttrandefrihet under yttre hot.
Genom att acceptera "sedition act", som inskränkte
yttrandefriheten under militärt hot från Frankrike, och
inskränka möjligheterna till medborgarskap gick Adams
kongressen till mötes - under hård kritik från Thomas
Jefferson. Båda sidor hade goda argument.
Tänk om samma nyanserade, problematiserande beskrivning
skulle tillämpas på dagens Iran!

Det är självklart att den folkvalda regeringen försöker
återställa ordningen - i synnerhet under akut militärt hot
från USA, Israel, Frankrike m fl. Påståendena om att det
iranska folket "egentligen" valt en annan regim har aldrig
kunnat beläggas.
Idag kan man se på Internet hur en mobb i Teheran bränner
polisbilar och misshandlar poliser. Vi har sett det förut.
Mobben i Teheran skulle "bara" köra bort Mosaddeq från
makten (CIA:s operation Ajax).
Ser man på bilderna från Teheran råder det ingen tvekan om
att denna mobb är beredd till vilka våldsåd som helst för
att genomföra sin "gröna revolution".
För vad? De "ledare" som mobben gömmer sig bakom säger nästan
undantagslöst att våld måste undvikas, att regimen måste
ändras inifrån och att den Islamska republiken är den
största demokratiska landvinning som det iranska folket
hittills uppnått.
Precis som förra gången har gatumobben en dold agenda och
utnyttjar den lojalistiska oppositionen för sina syften.
Det är tveklöst först och främst att insätta en USA-vänlig
regering, ytterst att återinstallera shahväldet.
Hanne Kjöller på DN:s ledarsida tycker att oroligheterna i
Iran i samhand med Ashurafirandet är bra eftersom de
"stressar regeringen".
Tio döda (enligt DN:s egen falska rapportering - ska vara en
ihjälskjuten, två överkörda och ett fall från en bro med
dödlig utgång) är enligt Hanne Kjöller ett acceptabelt pris
för att "stressa" Irans folkvalda regering.
Sannolikt kommer det att flyta mycket blod i Iran innan
valkyrian på DN:s ledarredaktion tystnar.
Stefan Lindgren

Snillen spekulerar

BBC-stjärnan Zeinab Badawi ledde gårdagens traditionsenliga
"Snillen spekulerar". Redan efter 10 minuter och 2 sekunder
stod det klart varför Badawi är en stjärna.
Hon ställde den svåra frågan, med anledning av Nobels
fredsbris till Barack Obama:
"Bör man tilldelas Nobelpriser i början av sin karriär?"

Den bollen fångade blixtsnabbt Venkatraman Ramakrishnam,
kemipristagare från Indien.
Han sa ifrån direkt att Obama var olämplig som pristagare,
eftersom han inte uträttat något än. Han påpekade också att
Mahatma Gandhi aldrig fått fredspriset, trots sina dokumenterade
insatser.

Zeinab Badawi spädde på lite senare med att påminna om att
Obama just beslutat att skicka 30 000 USA-soldater ytterligare
till Afghanistan.

Runt bordet hördes muttranden men inga instämmanden.
Det krävs civilkurage i de fina salongerna för att säga som
det är, att kejsaren är naken, Obama står med brallorna nere,
men för priset för sin vackra utstyrsel.

Att vetenskapsmännen från Europa och Nordamerika så unisont
undvek att instämma säger något om det mentala tillståndet i
vår civilisation.

Stefan Lindgren

Spelet om Saab

DN:s Jacques Wallner har "sagt nej" till Spykers bud på Saab.
(DN 21/12). Därmed borde väl saken vara klar. I den värld
där megalomaniska reportrar avgör världens öden.

Man bör se klart hur media nu arbetar frenetiskt för att
mala ner förväntningtarna om att Saab ska gå att rädda.
Än en gång: Det finns fortfarande förutsättningar för att rädda Saab.

Men det förutsätter ett resolut ingripande av regeringen.

Det är ett ingripande som vore förhållandevis litet i
jämförelse med den mångmiljardsubventionering som pågår av t
ex olika favoriserade energislag.

Att regeringen tidigare uteslutit kinesiska intressenter var
ett stort misstag. Att GM tvingat Spyker att göra en piruett
och nu förneka att det finns ryska intressen är dock inget misstag
- från det hållet ska vi inte vänta något annat.

USA:s förhållande till Ryssland styrs fortfarande en mängd
diskriminerande resolutioner som t ex förutsätter att den
ryska staten är en antisemitisk stat som håller sina judar
instängda (Jackson-Vanick-tillägget).

En annan härlig kvarleva från kalla kriget är resolutionen
om s k "Captive Nations" (Fångna nationer; Public Law 86-90)
som president Dwight D. Eisenhower drev igenom 1959. Så här
lyder dess centrala sats:
"Det kommunistiska Rysslands imperialistiska politik har,
genom direkt och indirekt aggression, lett till till
underkuvandet av Polen, Ungern, Litauen, Ukraina,
Tjeckoslovakien, Lettland, Estland, Vitrutenien, Rumänien,
Östtyskland, Bulgarien, Fastlands-Kina, Armenien,
Azerbajdzjan, Georgien, Nordkorea, Albanien, Idel-Ural,
Tibet, Cossackia, Turkestan, norra Vietnam, med flera, ...
USA:s president har godkänt och begärt utfärdandet av en
proklamation som utser tredje veckan i juli 1959 till 'Captive
Nations Week' och uppmanar folket i Förenta staterna att
genomföra en sådan vecka med lämpliga ceremonier och
aktiviteter."

Vad menas med Vitrutenien, Idel-Ural, och Cossackia?
Det första avser antagligen Vitryssland. Idel-Ural syftar på ett
stort område i mitten av Ryssland som fram till 1500-talet
dominerades av det turkisktbesläktade Khazarkaganatet (som
på 700-800-talet hade judisk statsreligion).

Cossackia är ett fiktivt land som inte ens återfinns i
Wikipedia.

George Krasnow, amerikansk Rysslandskännare, uttalar
misstanken att Eisenhowers lista på "fångna nationer" hade
hämtats från naziideologen Alfred Rosenberg, Hitlers
minister för östbesittningarna, som hade särskilda planer på
uppstyckning av Ryssland.

Eisenhowers resolution är fortfarande i kraft, fast George W.
Bush ersatte Vitrutenien med Vitryssland, tog bort
"Fastlandskina" och la till Sudan, Syrien och Zimbabwe på
listan över "fångna nationer".

Så sent som i juli i år bekräftade president Obama att
stödveckan för de "fångna nationerna" skulle hållas för att "bekräfta
vårt engagemang för att alla som söker värdighet, frihet och
rättvisa."

Konkret betyder det bland annat att inget ryskt företag får
köpa någon del av det numera statsägda GM. Därför stoppades
Opelaffären som varit bra för Opel och bra för Ryssland.
Därför stoppar GM Spykeraffären.

Men sedan när måste svensk näringspolitik styras av den
amerikanska politikens mest utslitna käpphästar?

Det naturliga vore att regeringen tog kontakt med såväl
Ryssland som Kina för att sondera intresset för samarbete
kring en Saablösning.

Regeringen borde också klargöra att fria kapitalrörelser (i
sig en vederstygglighet) inte bara kan gälla i en riktning,
dvs. när USA vill rumstera om i vårt näringsliv.

Varför gör inte Reinfeldt det? Varför tiger Mona Sahlin?

Stefan Lindgren

Tre misstänkta iranska terrorister gripna i Betlehem

Tom Engelhardt och Jo Comerfod ger i senaste TomsDispatch en
grundläggande lektion i krigets ekonomi.
Det visar sig att en amerikansk soldat i Afghanistan i genomsnitt kostar
1 miljon dollar per år. Jag ser ingen logisk anledning att en svensk
soldat skulle kosta mindre, snarare tvärtom (USA har vissa
stordriftsfördelar). Det skulle tyda på att den egentliga årskostnaden
för Sveriges krigsdeltagande är (580 x 7 miljoner) drygt 4 miljarder
kronor, jämfört med de 1,2 miljarder som officiellt redovisas.

Enbart bränslekostnaden för att hålla en soldat i Afghanistan anges till
mellan 200 000 och 350 000 dollar per år.
Bränsleförsörjningen är så strategiskt viktig att USA f d bygger
bränsledepåer som inte ens kommer att stå klara om 18 månader, när
trupperna enligt Obama ska börja hemkallas från Afghanistan.
Men militären tycks följa helt egna planer. Enligt David M Rodriguez,
biträdande befälhavare för USA:s och Isaf:s styrkor i Afghanistan kommer
den amerikanska "vågen" av färska trupper att börja anlända först om nio
till elva månader, kanske ett år.
Jo Comerford rapporterar att 36 miljoner amerikaner, däribland vart
fjärde barn i landet, f n lever på matkuponger från sociala myndigheter.
De extra 30 miljarder dollar som Obama nu sprätter iväg på kriget hade
gett dem en matkasse extra i månaden.
Alternativt hade de gett hela 537 000 byggnadsarbetare jobb eller 743
000 lärare.
USA:s totala kostnader för Afghanistankriget kommer nästa år att uppgå
till 102,9 miljarder dollar, eller nära fem gånger Afghanistans BNP.
***
När Jesusbarnet föddes i Betlehem kom det enligt Bibeln tre vise män
från östern och överlämnade gåvor: guld, rökelse och myrra.
De omnämns i Bibeln som magi, vilket kommer från fornpersiska magus
och avestiskans magâunô, dvs den religiösa kast som Zoroaster
(Zarathustra) föddes in i (se zoroasternas liturgiska samling Yasna
33,7: 'ya sruyê pare magâunô '= så jag kan höra efter Magi).
Zoroastriska präster i det forntida Iran ägnade särskild uppmärksamhet
åt stjärnorna och fick ett internationellt rykte om att vara framstående
astrologer, dvs. kunde "läsa stjärntecken", vilket vid denna tid
värderades högt som en vetenskap.
Om Jesus hade fötts idag så hade de tre vise männen aldrig kommit fram
till Betlehem. Hade de inte blivit nedskjutna på vägen som misstänkta
terrorister eller arresterats som iranska spioner så hade något möte med
Jesus i Betlehem i alla fall varit osannolikt. Staden omges nu i norr
och väster av en mur som effektivt skiljer staden från Jerusalem. Josef
och Maria skulle ha behövt passera den israeliska muren minst tre gånger
för att ta sig från Nasaret till Betlehem.
Stefan Lindgren

Rapport från ett dårhus

Saab läggs ner. Regeringen skyller på GM - vad hade den väntat,
välgörenhet?
Mona Sahlin beklagar mest. Bara Peter Eriksson törs gå hårt åt Maud
Olofsson som suttit med armarna i kors över de egenhändigt handarbetade
kreationerna ända sedan Saab-krisen blev ett faktum.

Kom ihåg att Saab - och 15 000 anställda som direkt eller indirekt förlorar
jobbet - offras för en alltigenom falsk dogm, nämligen den att staten inte
får lägga sig i näringslivet. Det gör staten ändå, men regeringen Reinfeldt
törs inte gå in och korrigera ett felaktigt beslut av det mäktiga -
numera statsägda - GM.
Uppgifterna att GM tvärt avbrutit förhandlingarna med Spyker är talande.
Bakom Spyker anade nämligen amerikanarna det ryska spöket -
minoritetsägaren Antonov från Convers Group jobbade tidigare på statliga
Sberbank, samma bank som nyss blev snuvade på köpet av Opel. Den amerikanska
statsnyttan gick före de svenska jobben - och de annars så heliga fria kapitalrörelserna.

                                            ****

Det svenska sjukförsäkringssystemet går med vinst, har ETC avslöjat.
"Men det är inte ett försäkringssystem", kontrar DN:s alltid
tjänstvilliga Hanne Kjöller.
Följaktligen ska vi kalla de svenska socialförsäkringarna vid namn -
en ny form av dold beskattning för att finansiera skattesänkningar för dem som
redan har så mycket att de inte längre vet vad de ska göra av sina
pengar.
Socialdemokratin har inte lagt något motförslag. Det ska man göra
någon gång i framtiden gemensamt med v och mp. Alltså finns det
ingen opposition i frågan.
Det svenska folket står återigen i en viktig fråga utan röst i den
svenska riksdagen.
Återstår att som Berlusconi "se över lagstiftningen om folksamlingar".
Då kan systemskiftet fullbordas.

                                               ***

Jag läser i Newsweek om hur svårt det är för mammor med barn att göra sin
plikt och åka och kriga i Afghanistan. En ensamstående mamma i Savannah,
Georgia, dömdes nyligen för att inte ha inställt sig när hon inkallades. Hon
hittade inte någon som kunde ta hand om en son i koltåldern.
(inte Colt-åldern, som i USA infaller något senare).
11 procent av USA-soldaterna i Irak och Afghanistan utgörs nu av kvinnor,
varav 40 procent har barn. 30 000 ensamstående mödrar har satts in i
krig sedan 2001.
Endast kompletta idioter kan kalla detta för en seger för
kvinnofrigörelsen.
Förr hette det "kvinnor och barn först" till livbåtarna exempelvis, vilket idag
ifrågasätts av falska jämlikhetsivrare. Nu ska kvinnor med barn ut till fronten för att dö i
ett krig som påstås handla om kvinnofrigörelse. Hur lurad kan man bli?

                                                ***

I samma Newsweek läser jag att sjukvårdskostnaderna i USA uppgår till
fantastiska 17,7 procent av BNP och kommer att stiga till 21-22 till
2019 när Obamas sjukvårdsreform är genomförd.
Kanada klarar allmän statlig sjukförsäkring på 6,9 procent av BNP och är
friskare än USA.
Det som pågår i USA är något som vagt påminner om hur kalifatet en gång
i tiden upplöstes inifrån av bl a tilltagande haschbruk (Gabriel G. Nahas,
en av de främsta auktoriteterna på haschets medicinska skadeverkningar
har skrivit om detta).
Med imperiets stigande makt följer en allt sjukare befolkning i USA. För
varje bil GM tillverkar betalar de i genomsnitt 10 500 kronor i
sjukförsäkringskostnader för sina anställda. Motsvarande utgifter kostar
Honda bara 1 050 kronor.
Inte undra på att GM måste lägga ner potentiella konkurrenter.

Stefan Lindgren

Nionde vågen

"Nionde vågen" är ett begrepp bland sjömän. Det är den våg
som är så stor att den kan dränka allt och alla. Numera vet
man att vågor kan bli upp till 30 meter. I förra veckan
jublade surfare på Hawaii över 15 meter höga vågor.
Men nu handlar det om krig.

Tom Engelhardt (www.tomdispatch.com), alltid lika oberoende
och skarpsynt iakttagare, reder ut begreppen om USA:s trupper
i Afghanistan och kallar den nu planerade eskaleringen med 30 000
man den "nionde vågen". Det är Obamas andra.
När han tillträdde i januari 2009 var det bara drygt 32 000
amerikanska soldater i Afghanistan och i förra veckan var de
någonstans mellan 68 000 och 70 000.
Så i det tysta har truppstyrkan mer än fördubblats under
Obama redan innan.det nya tillkännagivandet.
11 000 av de 36 000 nya trupperna 2009 går tillbaka på
beslut under Bush, men resten är Obamas beslut. Alltså först
25 000 nya trupper i det tysta. Sedan 30 000 med buller och
bång.
Hänger ni med?
Tillsammans med de 7 500 som Nato har lovat får general
Stanley McChrystal nästan sitt krav på 40 000 fler soldater
uppfyllt. Bingo!
Samtidigt, avslöjar Tom Engelhardt, har det skett en
drastisk ökning i antalet kontraktsanställd personal i
Afghanistan. De uppgår nu till 78 430 man, alltså fler än
hela USA-armén i det landet.
Till detta kommer de mordkommandon som USA satt in i
Pakistan (Läs Jeremy Scahill i The Nation, refererad i
senaste Flamman).
Beträffande löftet att börja återtåget från Afghanistan i
juli 2011 påpekar USA:s försvarsminister Gates (som Obama perverst
nog ärvt från Bush) att det "är bara början".
Återtåget kan alltså vara hur länge som helst. Det inte ens
utesluter nya "vågor". Man ska inte underskatta den
språkliga uppfinningsrikedomen i Pentagon och Vita huset.
Sammantaget är den bild som Tom Engelhardt tecknar något
helt annat än den bild man får i media, att
Afghanistankriget nu går mot en sorts upplösning. Det är
tvärtom: Nu börjar slakten!
Stefan Lindgren
PS: Bilden är Ivan Ajvazovskijs (död 1900) "Nionde vågen", en klassisk
målning som präglat begreppet.

Gruvstrejken 40 år

Tisdagen den 9 december 1969 satte sig 35 gruvarbetare i
Leveäniemigruvan i Svappavaara i protest mot att LKAB sänkt
lönerna. Från kl 10.00 fredagen den 12 december var strejken
total i Malmfälten. 4 800 man hade lagt ner arbetet.

Först den 4 februari 1970 avslutades strejk som inte bara
ledde till fasta och högre löner för gruvarbetarna, utan
också banade vägen för lagarna om medbestämmanderätt (MBL)
och anställningstrygghet (LAS) för hela den svenska
arbetarklassen.
Jag är stolt över att jag själv då som nyss fyllt 20 fann
det självklart att samla in pengar till gruvarbetarna i
Malmfälten. Det var inte som Thomas Nordengren framställer det
i radio främst något utslag av överklassungdomens - de blivande
byrådirektörernas - revolutionsromantik.
Jag tror vi i stort sett allihop fattade att det var allvar
och visste vilken sida vi stod på. Min morfar hade slitit
ont i Malmfälten, kört timmer, och träffat min mormor där.
Om inte annat hade de flesta av oss läst Odd Uhrboms och
Sara Lidmans Gruva.
Jag tror att vi alla ungdomar som samlade pengar, en del
äldre också, var uppriktiga. Annars hade vi nog inte tålt de
glåpord som kunde förekomma utanför Systembolagen från
mindre upplysta klassbröder, som gått på propagandan
att gruvarbetarna i själva verket var bortskämda och
högavlönade.
Det tar 40 år för en svensk att bli förbannad, sa
gruvarbetaren Harry Isaksson, salig i åminnelse. Vi var förbannade
redan vid 20. Och de flesta av oss är fortfarande
förbannade.
Stefan Lindgren
Foto: Odd Uhrbom

Lite vansinne skadar inte

Jag läser Lasse Wilhelmsons nyutkomna bok "Är världen upp och ner?" (Kan
beställas från http://lassewilhelmsson.wordpress.com/ ).
Han skickade den till mig i utbyte mot ett ex av min Leninbiografi.
Juste byte.

Till att börja med ska jag kanske säga att jag betraktar Lasse
Wilhelmson som en vän. Vi har traskat i ungefär samma demonstrationer i
snart 40 år.
Det är naturligt att en mogen människa ser tillbaka och omprövar en del
av sin ungdoms åsikter. Men i Lasses fall är det inte den grundläggande
solidariteten med Palestinas och Mellanösterns folk som revideras.
Istället är det kritiken av Israel som har fördjupats och utvidgats på
ett sätt som väckt en hel del frågor. Att det finns grupper som angriper
Lasse (även handgripligt) för att vara antisemit är naturligt. Som
konsekvent kritiker av Israels apartheidpolitik måste han smutskastas.
Men frågan är hur man ska se på hans angrepp på den "judiska identiteten"?
Överskrider han inte därmed en anständighetens gräns? Självfallet har
judar liksom alla andra rätt till en kulturell, religiös och politisk
identitet - som alla andra. Lasse har också som jude rätt att
ifrågasätta, ja angripa denna identitet.
Miljontals judar har valt att lägga av sig den judiska identiteten.
Såväl i Sverige som i t ex Sovjet var det ett mycket vanligt mönster
under stora delar av 1900-talet att lägga bort den judiska identiteten
och istället integreras.
När jag växte upp var jag till exempel lyckligt okunnig om vem som var
jude eller grek i mina omgivning. Inte sjutton grubblade man väl på
olika efternamn och i många fall var ju namnen som i Lasses eget fall
svenska.
Men nu, i mogon ålder, börjar Lasse plötsligt tala om sin judiska mamma
och använda sin judiska identitet som en licens att bekämpa den judiska
identiteten.
Det judiska självhatet är i sig en stark tradition, som Lasse delvis
ansluter sig till. Som jag skrev till honom här om dagen är detta en
tradition som gör den judiska kulturen större. Jag menar att dessa
motsättningar inom den judiska gruppen - det faktum att det finns en
stark inre kritik och sådana hjältar som Vanunu - gör det lättare för
oss att förena bilden av å ena sidan en grupp som gett världen många
vetenskapsmän och stora konstnärer och å andra sidan gett upphov till
sådan rasism och folkutrotningspolitik som Israel representerar gentemot
palestinierna.
Det paradoxala är alltså att Lasse genom att nu, senkommet åberopa
sig på sitt judiska påbrå stärker den judiska identitet han säger
sig vilja bekämpa. Det är en svaghet i hans position, anser jag.
En annan svaghet är vad vi skulle kalla för "klasståndpunkten" på den
tiden vi gick i cirklar i marxismen-leninismen, Mao Tsetungtänkandet.
Lasse tycks inte längre se någon verklig vänster. Hans resonemang om
judarna i Sovjetryssland finner jag rätt förvirrande.
Oktoberrevolutionen var inte en judisk revolution, som han tycks ha
"upptäckt". Han gör våld på historien helt enkelt och slarvar.
Förhållandet mellan Moses Hess och Marx gör inte den senare till sionist.
Marx var en typisk representant för den sekulariserade judenheten.
Det finns en uppsjö av Marxhatare som anklagar Marx för att vara
antisemit, men nu ska vi tydligen också smälta att han var sionist. Det
får vara någon måtta på historierevisionismen!
Vad Lasse har att säga - och han besitter verkligen gedigna kunskaper
om sionismen  riskerar att skymmas av att han ibland skriver och talar innan
han tänkt färdigt.
Kort sagt, läs Lasses bok och ta diskussionen med honom! Jag delar inte
Folket i Bild/Kulturfronts opåkallade avståndstagande från en
kamrat som blev nedslagen på öppen gata av sionistiska ligister i
samband med den s k al Quds-demonstrationen 20 september 2009.
Även om man kan uppleva en del av det Lasse skriver om t ex 11 september
som fnoskigt och konspirativt, så kommer jag att tänka på vad den över
90-årige, nu något demente Arne Naess sa i TV här om dagen, när han
smekte sin tygdocka som han aldrig överger:
"Lite vansinne skadar inte, om man tänker på vilka som styr världen!"
Själv sa jag i TV3 den 12 september 2001 att jag fann det osannolikt att
terrordåden kom från al Qaida. Sen fick jag inte vara med i TV på åtta
år.
Stefan Lindgren

Seger för Tengby!

Dagens Ring P1! blev en lysande seger för Thomas Tengby. På
ett mycket lyhört sätt fick han ett antal personer att berätta vad de
visste om den upprörande nedrustningen av sjukpensionerna - och
socialförsäkringarna i allmänhet. Lyssna: http://www.sr.se/topsy/ljudfil/2088210.mp3

Docenten i socialpolitik Seppo Isotalo uppgav att antalet
sjukpensioneringar minskat från 5 000 i månaden till 1 000. Inte beror
det på att vi blivit friskare - att färre är döende i cancer tex.
Nej det beror på en ny ideologi, som högtidligt kallas arbetslinjen och
som i sin mest dogmatiska tillämpning innebär att döende tvingas
söka arbete och gå på A-kassa eller ytterst göra sig av med alla
otillåtna ägodelar och söka socialhjälp.
Som det har uppmärksammats på sistone riskerar denna linje att driva
människor till den yttersta desperata åtgärden, som jag inte vill
nämna vid namn.
Cristina Husmark Pehrsson säger i TV: "Men så här får det absolut inte
gå till".
Men uppenbarligen handlar det inte om enskilda misstag, utan om ett
systemskifte.
Som någon påpekade i Ring P1 är politikerna snart de enda som har
chans till arbetsfria inkomster (fallskärmar, pensionering efter val etc.)
och dessutom har ju några av dem tagit sig fram med oärliga medel
(Refaat el Sayeed fick gå för sin falska doktorshatt men inte Sven Otto
Littorin för sin falska MBA-examen). Därför tror de att andra är oärliga
och tar gång på gång upp frågan om fusk i systemet.
Som tidningen ETC tagit fram utgör socialförsäkringarna idag en mindre
del av BNP än de gjorde på 1990-tyalet, så allt tal om skenande
kostnader är fel.
http://www.etc.se/artikel/16221/det-oaptitliga-skadespelet-om-bidragsfusket
Istället har man i praktiken dragit ner systemet med 73,7 miljarder
mellan 1990 och 2006. Det började på socialdemokratisk tid och
fortsattes av alliansen.
År 2006 gick socialförsäkringssystemet med 119 miljarder plus!
S k misstänkta "felaktiga utbetalningar" uppgår till drygt 4 %.
Även om man godtar den beräkningen kan det ju knappst legitimera jakt på
sjuka i livets slutskede eller införandet av kontrollsystem som är
förödmjukande och arbetssamma för barnföräldrar.
Hela alliansens politik bygger på konceptet kontrollerande stat och
fuskande menighet. Det finns många bevis för att detta är en skadlig
politik som inte leder till önskade resultat.
Mina ryska vänner förvånar sig alltid över att jag som småföretagare
alls bryr mig om att betala skatt. Jag skulle kunna nolltaxera mig genom
livet. Men gör det inte.
Det bygger på förtroende. När det uppstår gnissel vidtar man
förtroendeskapande åtgärder.
Okej att det behöver stramas åt här och var (jag har en del förslag, bl
a kostnaderna för Sveriges försvar i Hindu Kush) men att börja med
samhällets svagaste är ovärdigt vårt rika samhälle.
En sjuk ska inte behöva anlita advokat för att få försäkringskassans
stöd.
Stefan Lindgren
PS. Ett tack till Bonton, alias Hans Lindström. Tecknar i varje nummer
av FiB/Kulturfront.

"Tillbakadragande" enligt Obama

Nej, hoppet om att Obama verkligen skulle bli en
fredspresident grusades slutgiltigt i natt.
30 000 ytterligare soldater + fler Nato-soldater. Samt lite
"pie in the sky" dvs. ett löst löfte om påbörjat
tillbakadragande om ett och ett halvt år.

Det här håller inte. Ingenting kommer att vara bättre om ett
och ett halvt år. Det kommer att vara värre. Det finns ingen
logik i Obamas beslut. Teorin om en "surge" som ska följas
av avtagande våld har inget stöd i verkligheten. Militären
är alltid redo att kräva nästa "surge" för att
"säkerhetsläget har försämrats". Så har det låtit varje gång
Sverige ökat trupperna.
Anmärkningsvärt var USA-ambassadören i Sverige Matthew
Parsons kommentar där han tackade den svenska regeringen för
att den inom EU hade agiterat för ett "increased committment",
ökat åtagande, för kriget i Afghanistan.
Den som vill ha en prognos för Obamas planerade "Surge" i
Afghanistan kan se på Irak. Infosajten About.com
sammanfattade 20 november 2009 resultatet av sex års krig så
här:
4 366 amerikanska soldater dödade, 31 571 allvarligt skadade
Förbrukade & godkänd krigskostnad - omkring $ 800 miljarder
till mitten av 2009, inklusive $ 76 miljarder på begäran av
president Obama.
Kostnader för en amerikansk soldat ett år i Irak - $ 390 000
(Congressional Research Service).
Förlorat & oredovisat i Irak - $ 9 miljarder i rena pengar och
$ 549,7 milj i reservdelar levererade 2004 till amerikanska
entreprenörer. Också, enligt ABC News, 190 000 gevär,
inklusive 110 000 AK-47.
Saknas - 1 miljard dollar i lastbilar, tankfordon, kulsprutor,
raketdrivna granater och annan utrustning och tjänster till
de irakiska säkerhetsstyrkorna. (Per CBS News den 6 december
2007.)
Förslösat i Irak - 10 miljarder dollar, enligt utfrågningar i
kongressen i februari 2007.
Halliburtons överpriser, enligt Pentagon - 1,4 miljarder dollar
Belopp som betalats till KBR, en före detta Halliburtondivision,
för att leverera mat, bränsle, boende och andra föremål till
USA-soldater - 20 miljarder dollar, varav 3,2 miljarder är
"tvivelaktiga".
Antal stora amerikanska baser i Irak - 75 (The Nation / New
York Times)
Trupper i Irak - Totalt 124 000 amerikanska soldater den 30
september 2009. Alla andra nationer har dragit tillbaka sina
trupper.
Amerikanska militärhelikoptrar nedskjutna i Irak - 73 totalt,
minst 36 av fientlig eld
Privata entreprenörer i Irak som arbetar för de amerikanska
trupperna - Mer än 180 000 i augusti 2007, enligt The
Nation / LA Times.
140 döda journalister dödade - 93 mördade och 47 av krigshandlingar,
varav 14 av amerikanska styrkor
Irakiska poliser och soldater dödade - 9 315
Irakiska civila som dödats, Beräknad - En FN utfärdat rapport
daterad den 20 september 2006 visar att antalet irakiska
civila offer har underrapporterats. Redovisade förluster är
mellan 50 000 och 100.000 men kan vara mycket högre. Vissa
informerade beräkningar anger de civila irakiska förlusterna
till 600 000.
Irakiska flyktingar i Syrien och Jordanien - 2,1 till 2,25 miljoner.
Irakisk arbetslöshet - 27 till 60 %
Irakiska barn som lider av kronisk undernäring - 28% i juni
2007 (enligt CNN.com, 30 Juli 2007)
Procent av de yrkesverksamma som har lämnat Irak sedan
2003 - 40%
Irakiska läkare som mördats sedan invasionen 2003 - 2 000
Irakiska hem har el 1 till 2 timmar per dag (Ryan Crocker,
USA: s ambassadör i Irak enligt Los Angeles Times, 27 juli,
2007). Före kriget var det 16 till 24 timmar.
Antalet irakiska anslutna hushåll till avloppssystem - 37%
Irakier utan tillgång till tillräcklig vattenförsörjning - 70%
(CNN.com, 30 juli, 2007)
Hela Mellanöstern är ett enda stort blödande sår från
Medelhavet till Indus. En region med drygt en halv miljard
människor balanserar på randen till totalt kaos - en utmärkt
kuvös för odling av ett tredje världskrig.
Ett sådant "tillbakadragande" till som det Obama presterat i
Irak och regionen försätts i fritt fall.
Nu mer än någonsin är det viktigt att världens folk står upp
och handlar. Obama är torsk, i samma fälla som Lyndon
Johnson, gillrad av Pentagon. Där kommer han att sprattla
med sin ofinansierade sjukförsärking och 10 %-iga
arbetslöshet, tills nästa rena, vita, rödnackade krigskabinett
kan ta över.
Stefan Lindgren