24 oktober 2013

"Hårda tider" med Jan Björklund

Dickens figur Thomas Gradgrind,
föresatte sig att utplåna all fantasi och
annat destruktivt med en strängt reglerad skola.























Hur länge ska Jan Björklund få hållas? Just nu tror jag att han är oppositionens största tillgång. Hans evinnerliga klåfingriga utspel om skola och universitet vittnar om mannens synnerligen begränsade horisonter.

Ta bara införandet av titeln "förste lärare", som många kommuner av naturliga skäl gjort motstånd mot.


Inom resten av samhällslivet har man strävat efter att bryta ner gamla hierarkier och skapa "platta" organisationer. Men Björklunds ideal är hierarkiska. Det gäller såväl lärare som elever. Det ska alltid finnas skinande toppar och en bred bas att trampa på. Vare sig det nu är lärare som får träla i nedslitna skolor med fört stora klasser och nedskurna budgetar. Eller elever som ska rangordnas efter betyg redan innan de kan knyta skosnörena.

Denna hierarkiska föreställningsvärld kräver förstelärare. Jan Björklunds pedagogiska ideal hittar vi utförligt beskrivet redan av Charles Dickens i "Hårda tider" från 1854.
Thomas Gradgrind som grundar ett perfekt rationellt utbildningssystemet i Coketown, som utesluter allt "destruktivt nonsens" och all fantasi, är en perfekt förlaga till major Björklund.

Att bild, musik, drama och dans inte  finnas på gymnasieskolans ordinarie schema från och med 2011 är en reform helt i Gradgrinds anda.

Om man söker lite ska man finna att nästan alla "förste-"-prefix tycks ha försvunnit ur samhällslivet utom på några få områden. Inom musikvärlden används det fortfarande (förstebas, försteviolinist etc), i sjöbefälsvärlden (förste styrman) och anrika forskningsbiliotek (förste bibliotekarie, förste amanuens).

Titeln förstesekreterare tycks vara nästan helt borta. Nordkoreas ledare kallar sig dock "förste sekreterare", av den anledningen att hans framlidne far utnämndes till "evig" generalsekreterare. Men jag har svårt att tro att det är familjen Kim som inspirerat Björklund.

Björklunds regleringslusta tycks gälla allt utom det väsentliga i skolan. I stort sett allt i svensk skola idag är reglerat utom hur många elever som får påbördas en lärare och vilka resurser som han eller hon ska ha till sitt förfogande. I Björklunds Sverige tilldelar man allmosor till segregerade förortsskolor (som Rosengårdsskolan i Malmö, vars högstadium tvingats stänga sedan sanningen inte längre gick att tysta ned) för att stilla samvetet.



Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Bara signerade inlägg tas in.