Djävulen sitter i det finstilta

Sharmine Narwani, journalist som bevakar Mellanöstern, har på webbsidan Al-Akhbar 23 september publicerat en analys av FN-rapporten om kemvapenanvändning i Syrien som måste sägas vara närmast sensationell.

De mest uppseendeväckande är att slutsatserna bara bygger på ren innantilläsning av det finstilta i Åke Sellströms rapport.


Trots FN-rapporternas allmänna slutsats på sid 5 att "miljöproverna" styrker en omfattande användning av kemvapen på alla tre orter som undersökts, visar Appendix 6 att det finns en svårförklarlig skillnad mellan Moadamiyah i västra Ghouta och Ein Tarna och Zamalka i östra Ghouta.

I Moadamiyah uppvisade inte ett enda prov från omgivningarna (jordprover mm) förekomst av sarin. Den raket som rebellerna förevisade i Moadamiyah uppvisade heller inga spår av sarin.  Den enda rimliga förklaringen är att patienter flyttats in till orten från andra platser.

Om nu rebellerna flyttat om patienter för att ge intryck av en bredare användning av kemvapen, måste man fråga sig hur mycket annat som var arrangerat. 36 undersökta patienter är otillräckligt för ett vetenskapligt urval när det gäller en händelse som påstås ha drabbat tusentals. Att 16 av dessa patienter sades ha förgiftats på en plats utan minsta spår av sarin kastar ett märkligt ljus över rapporten.

Dessutom har kemvapenexperten Dan Kaszeta (http://www.nyhetsbanken.se/news/view.asp?ID=1634) påpekat att symptombilden inte stämmer med den man funnit vid tidigare fall av sarinförgiftning. Eftersom sarin verkligen konstaterats i cellproverna återstår möjligheten att människorna förgiftats av flera ämnen. Den möjligheten tar inte FN-rapportörerna upp.

Trots att raketen i Moadamiyah inte uppvisade spår av sarin och inte heller omgivningarna tillmäts den så stort intresse i rapporten att de ryska beteckningarna återges i detalj. Varför? Tror FN-rapportörerna verkligen att den varit bärare av sarin utan att detta ämne efterlämnat spår?

Narwine Sharmani granskar också Human Rights Watchs påståenden om att gasraketer måste ha avfyrats från den syriska arméns 104 brigad. Det kan stämma beträffande den 140 mm-raket som inte hade spår av sarin. Men den 330 mm artilleriraket som påträffades i Ein Tarna hade större räckvidd och kan ha avfyrats från rebellkontrollerat område. Den kan också ha avfyrats från mycket närmare håll, 2,5 till 3 km.

För en kritik av FN-rapportörernas antagande om projektilbana, se http://whoghouta.blogspot.ca/2013/09/brown-moses-analysis.html.

Stefan Lindgren