Råg i ryggen

Reinfeldts sommartal gav SD råg i ryggen, säger Göran Greider.

Jag tror han har rätt, men inte säkert att vi är överens om hur. Det här är
mitt förslag till analys.

Reinfeldt såg vartåt det barkade. Ett katastrofval för moderaterna. Han
visste också klart vilket utbrett missnöje det råder i landet över den förda
invandringspolitiken.

Långt ifrån alla är överens om att 2 500 asylinvandrare i veckan 2014 (och
då är normalt asylinvandringen normalt bara 16 proc av invandringen) är en
rimlig nivå.

Genom att gå ut med sitt "öppna ditt hjärta"-tal och välsigna
utgiftsökningar på 49 miljarder uppnådde han två saker:

1. Talet skulle helt förutsägbart följas av en stark spontan väljarreaktion.
Missnöjda väljare styrdes över till SD, ett borgerligt
parti (om än i karantän), istället för vänsterut - där man sa exakt samma saker
som Reinfeldt.

2. Genom att proklamera en "välkomnande", "generös" flyktingpolitik utan
några uttalade begränsningar eller villkor blockerade han också de
röda-gröna. Ingen där skulle försöka ta upp frågan om den
okontrollerade invandringen. Istället skulle det bli en tävling i
vem som har det "öppnaste hjärtat". LO, som tidigare försökt räta upp
frågan, genom att tala om ordning och reda och svenska avtalslöner på
arbetsmarknaden och kräva stopp för den fria arbetskraftsinvandringen, tystades.

Vad som nu stundar är en borgerlig skinnömsning, precis som den som ägt rum
i våra nordiska grannländer, där man till sist låtsas se ljuset och säger
att högerpopulismen inte är så farlig och tar med dessa partier i sitt
regeringsunderlag.

Reinfeldt har ju redan i fyra år lett en minoritetsregering med stöd av SD –
så varför inte fyra år till?

Vad Reinfeldt skapade med sitt sommartal var ett starkt borgerligt
regeringsunderlag - i vardande, i reserv.

Den första lilla motgång för Löfvéns regering kan med andra ord leda oss
tillbaka till en alliansregering, med SD:s stöd. Maud Olofsson flaggade
redan på valkvällen för att den borgerliga invandringspolitiken måste "ses
över". Näste moderate partiledare kommer garanterat att ha skuddat av sig SD-fobin.

Om min analys stämmer ser man också tydligt att de vänsterkrafter som
tydligast gick in för att förhindra en seriös invandringsdiskussion var de
som gjorde borgerligheten de största drängtjänsterna. När v:s valvaka
aningslöst skanderar "inga rasister på mina gator" är det ur alla synpunkter
fel:

- En bråkdel av SD:s väljare är rasister. - Gatorna är inte "mina", de
tillhör den offentliga sektorn. - Parollen är en remake av den tyska
20-talsparollen "Slå fascisterna där du möter dem!" - hur det gick där vet
vi. Istället för att antagonisera SD-väljarna måste man gå i saklig diskussion med
dem överallt där man möter dem, det visar all historisk erfarenhet.

Att tro att man i längden kan hålla alliansen ifrån SD:s syltburk genom att
i varje läge isolera och tabustämpla dem, är fåfängt.

Man måste angripa de bakomliggande problemen, dränera SD.

En valexpert sa i SVT:s valvaka att det verkar finnas en del av väljarkåren
som inte har hunnit över i det "postmaterialistiska" samhället och som är
benägna att hoppa på SD. Med andra ord finns det grupper - rätt stora skulle
jag tro - som känner ekonomisk och annan otrygghet och som har det svårt att
få vardagen gå ihop i tjyvsamhället. Lyssna på dem och motmedlen mot SD:s
frammarsch kan ta form.

Svenska folket, ett generöst folk, vill ha ordning och reda på
invandringspolitiken. Klarar Löfvén det, behöver han inte frukta nyval.
Vänsterpartiet skulle må bra av en time-out. Det är påfallande att ju mer antikommunistiskt
partiet blivit desto sämre har det gått. Vad fick Jonas när han sålde Lenins
skinn? 30 silverpenningar. Ett par promille.

Stefan Lindgren