Dagens Ljugheter: 5 bevis mot Putin

Business as usual. USA skaffar sig de förevändningar som behövs
för att skicka trupper. I går Kuba, idag Ukraina.

I DN – SvD betraktas det ukrainska dramat idag med Nato-mötet i Wales som
utsiktspunkt. Nato verkar totalt strunta i de pågående eld
upphör-förhandlingarna i Minsk. Organisationen tycks fast besluten att
trappa upp konflikten i Ukraina.

DN agerar krigsmegafon och saftar idag i med "5 bevis mot Putin".



Det är som om DN:s reportrar aldrig har hört talas om Gleiwitz-incidenten,
när Hitler skickade in tyska soldater i polsk uniform för att angripa den
tyska radiosändaren i Gleiwitz den 31 augusti 1939. Falska bevis som casus
belli är snarare regel än undantag i historien.

De fem bevisen som anförs är närmast pinsamma som bevis för hur lågt den
kritiska journalistiken har sjunkit i Sverige.

1. Satellitbilder, som jag redan har kommenterat på annan plats. Utan
tidsstämpel och geografiska koordinater är de värdelösa.

2. Intyg om att rysk soldat stupat i strid. Det kanske är sant. Men kan en
(1) rysk soldat som dött i strid - oklart hur och var - motivera Nato:s
aggression och USA/EU:s sanktionskrig mot Ryssland som skadar tusentals
europeiska bönder och riskerar förlänga recessionen i Europa?

Motfrågor: Hur många USA-soldater finns idag i Ukraina? Officiellt 1 300 man från Nato
som övar i Ukraina just nu samt USA-jagaren Ross jagare, kanadensiska marinens  
Halifax-klassade fregatt HMCS Toronto (FFH 333) och den spanska fregatten
Almirante Juan de Borbón (F-102) har gått in i Svarta havet för en marinövning.

Men hur mycket Nato-personal finns i landet inofficiellt? Hur många legosoldater? Hur
många svenska nazister?

3. 10 tillfångatagna ryska soldater. Mot detta står minst 520 ukrainska
soldater som gått in på ryskt territorium av misstag. Varför göra propaganda
av något som länderna redan rett ut sig emellan?

4. Hemligt begravda stupade ryssar. Ingen tvekan om att frivilliga ryssar
deltar i strider i Ukraina och att några av dem stupar. Återigen - vad visar
det om Putin? Ingenting.

5. En video från Lugansk som visar en till synes ändlös kolonn ryska
stridsvagnar, däribland en T62BM av en typ som påstås inte skulle finnas i
Ukrainas ägo. Den videon är till synes övertygande. Men vi närmare
eftertanke säger den bara att en pansarkolonn med c:a 100 fordon siktats
någonstans. Kan vara Ukraina, kan vara Krim. Kartanalysen är gjord i Holland
framgår det. Hur vet vi att inte filmen manipulerats?

Det kan vara ryska trupper, men beviset för det hänger på en tunn  tråd,
att tankbilar är märkta med det ryska ordet "Ogneopasno" (eldfarligt).
Kan man verkligen utesluta att den ukrainska armén har sådana fordon
kvar från sovjettiden?

Nej, några entydiga bevis rör det sig inte om. Man kan naturligtvis tänka
sig att den ryska ledningen beslutat att sträcka ut en hjälpande hand åt
Folkrepublikerna Donetsks och Lugansk arméer och göra detta förtäckt,
ungefär som sovjetiska flygare deltog med i Koreakriget utan att deras
MiG-plan hade några sovjetiska beteckningar.

Men det som gör det mindre troligt är att FN-organisationen OSSE (58
medlemsstater) bevakar gränsen mellan Ukraina och Ryssland och inte har sett
några ryska förband korsa gränsen. Här  eller i en sammanfattning här

kan man läsa  vad OSSE har rapporterat om trafiken över gränsen.

Vad är det som gör att den svenska journalistikens förmenta flaggskepp
Dagens Nyheter fäster större tillit till bevis som saknar elementära tids-
och geografiska bestämningar än FN-organisationen OSSE:s rapportörer?

Tunnelseende. Ideologisk blindhet. Psykos.

En annan artikel i DN försöker bevisa att Putins planer är att återuppliva
Tsarryskland. Enligt Obamas tal igår "försöker Putin återta de områden som
Ryssland förlorade på 1800-talet". Bland historiestudenter i Moskva utlystes
genast tävlingar om vem som snabbast kunde hitta dessa territorier som
förlorades på 1800-talet.

Två rätta svar kom in. Det ena var Alaska som såldes till USA 1867 och Fort
Ross i Kalifornien som ryssarna sålde till John Sutter 1841. I ingendera
fallet är det några platser som Putins Ryssland drömmer särskilt om att
återta.

För första gången på länge kan Lugansk- och Donetskborna fira helg utan
att riskera granatbeskjutning. I Lugansk  har man till och med börjat få fart
på trådbussarna som länge stått stilla. Livet har fått en ny om än bräcklig
chans att återvända.

Stefan Lindgren