Och vem har skapat den instabiliteten?
Det förtigs av media, samtidigt som elden riktas mot de EU-medborgare
som inte är tillräckligt "välkomnande".
Man bör se klart vad som händer nu.
Angela Merkel håller tillsammans med Springerpressen (BILD) på att
hetsa upp stämningen mot alla som inte är tillräckligt "välkomnande".
Veckotidningen Die Zeit anlägger 30/8 kritiska synvinklar.
Bl.a. redovisar man förhållandena i Heidenau där myndigheterna infört ett
lokalt mötesförbud. Samtidigt gör de undantag för en "välkomstfest"
arrangerad av koalitionen "Nazifritt Dresden".
SPD-chefen Sigmar Gabriel uttalar sin förståelse av att man förbjuder
vissa opinionsyttringar och tillåter andra. "Det finns ingen grund att
behandla dem lika. De ena är delvis våldsverkare och kriminella, de
andra är människor med civilkurage".
Samtidigt, 70 mil österut, i Kiev tystas systematiskt opinionsyttringar
som syftar till fred med Donbass. Även där är argumentet att
motståndarna är terrorister.
Även om Tyskland stod utanför Irakinvasionen har landet deltagit i
angreppskriget mot det forna Jugoslavien liksom i krossandet av
Ghadaffi-regimen i Libyen och stöder på olika sätt terroristerna i Syrien.
I en debattartikel i Zeit av Julia Stasheim och Annkatrin Tritschok påvisas
sambandet mellan västmakternas "befrielse" av Kosovo och flyktingvågen
därifrån (dock skickar Merkel tillbaka flyktingar från Balkan, där per
definition läget är utmärkt).
Debattörerna beskriver den nya staten Kosovo som "ohållbar".
Arbetsmarknaden är helt beroende av den utländska närvaron, och hårdast
drabbade är romer som utgör flertalet av flyktingarna från Kosovo.
EU-missionen i Kosovo har brutit samman och människosmugglare tjänar
grova pengar, skriver författarna som är forskare vid Leibniz-institutet
i Hamburg.
I svenska media lyser varje diskussion om främst Nato:s ansvar för
flyktingströmmarna med sin frånvaro. Tvärtom har ju de borgerliga
partierna dragit slutsatsen att Sverige ännu tydligare ska hoppa på
krigståget och bli Nato-medlem och per omgående, utan att ens ha fått en
förfrågan (Ebba Busch Thor) skicka JAS-plan för att bomba Mellanöstern.
Man måste genomskåda krokodiltårarna över flyktingarnas grymma öden.
Länder som med ena handen krossar suveräna stater och med den andra
erbjuder en liten del av krigsflyktingarna en framtid som
underlåglöneproletariat i väst förtjänar ingen tilltro.
Stefan Lindgren
Michael Schwarz har genom boken "War without End", givit den bästa beskrivningen jag känner till av hur systematiskt och infernaliskt en fungerande ekonomi monteras isär av ockuperande makt. Det som skedde i Irak under full kontroll av inkräktarna sker under mer kaotiska former i Libyen och Syrien.
SvaraRaderaVad gäller kansler Merkels eventuella snyftningar bör man härda sig, men av helt motsatta skäl än de förmodade. Det skulle förvåna mig om hon inte kände till att det är välutbildat folk som kommer, just från arabländerna. Fattiga har inte råd att betala för sin resa. Cyniskt betraktat får Europa ett välkommet tillskott av ung och åtmistone delvis färdigt utbildad arbetskraft. Kortfristigt uppstår spänningar men på längre sikt är invandringen stimulerande för den europeiska ekonomin som lider av svag befolkningstillväxt och skev åldersfördelning. Den japanska stagnationen är ett varnande exempel.
Det tragiska är medaljens frånsida, utvandrarländerna som lämnar ifrån sig det värdefullaste de har, de männniskor som skulle behövas för återuppbyggnaden. Främst alltså arabländerna som åtminstone sedan nittiotalets början blivit föremål för den nya amerikanska militärdoktrinen, där den sk. preventiva krigföringen intar en central roll. Sovjetunionens upplösning ledde till att det inte längre fanns någon som kunde opponera sig emot unilaterala militära interventioner. Inför Irakkriget 2003 lär en lista ha cirkulerat på de amerikanska departementen där sju muslimska länder fanns upptagna som måltavlor. Bara ett av dessa länder är åtminstone tillfälligt undantaget, nämligen Iran.