Dagens Nyheter talar idag ur skägget.
Av huvudledaren framgår att tidningens själva utgångspunkt i
flyktingsfrågan är att kriget mot Syriens lagliga regering till varje
pris måste fortsätta.
I valet mellan Bashar al-Assad och IS föredrar DN Islamska staten.
Var och en inser att ett så massivt problem som flyktingkrisen måste angripas
vid roten. Dvs. västvärlden måste om den inte ska översköljas av våg
efter våg försöka angripa det som driver flyktingströmmarna.
Utan att gå in på detalj för de enskilda länderna kan man lugnt slå fast
att grundorsaken till flyktingströmmarna är de krig som pågår i Syrien,
där väst- och Saudifinansierade terroristarméer angriper den lagliga
regimen; i Irak, där USA:s olagliga invasion ledde till uppblossande
religions- och etniskt krig - och slutligen den förutsägbara uppkomsten
av en terroriströrelse "mot alla"; i Afghanistan där Nato krigar sedan
14 år och Libyen, där Nato:s inkl. Sveriges störtande av Ghaddafiregimen
ledde till ett inbördeskrig mellan olika pretendenter på makten.
Kort sagt flyktingströmmarna är ett resultat av västvärldens, främst
USA:s och de forna kolonialmakternas, katastrofala politik.
Men Dagens Nyheters ledare håller krampaktigt fast vid Washingtons
politik: IS må vara ont, men Assad-regimen är värre.
(I verkligheten vet vi att USA på många sätt spelar under täcket med IS,
det saken utreds bra av Robert Fisk).
Detta ställningstagande gör DN naturligtvis under en mängd krumbukter
och falska argument, som att det är regeringen i Syrien som driver
flyktingströmmarna.
2011 hade Bashar al Assad varit president i 11 år. Det fanns 1 250
flyktingar från Syrien. När IS bildades var de 2 miljoner och idag är de nära 4
miljoner (jag räknar här inte de som tvingats flytta inom Syrien).
Vad DN säger är att Assad efter elva års fredligt styre plötsligt blev ond 2012
och sedan i takt med att västvärlden började pumpa in vapen i oppositionen
som så småningom togs över av al Qaida och IS blev han ännu ondskefullare.
Var finns logiken?
DN uttrycker tvivel på att den rätta vägen är att pumpa in mer vapen i
islamisternas arméer. Men det är en brasklapp.
Genom att slå fast att den lagliga regeringen i Syrien är det större onda
blir meningsskiljaktigheterna mot IS bara taktiska - rörande metoder
som halshuggning, våldtäkter, vandalism.
På det stora framstår IS bli en allierad till USA och kolonial-Europa i Syrien.
Och DN ställer sig i sak på den sidan.
Baksidan av myntet som heter känslomässiga kampanjer för ökat
flyktingmottagande är alltså fortsatt stöd till de medeltida krafter som
driver miljoner på flykt.
Stefan Lindgren
DN eller Aftonbladet, är det någon väsentlig skillnad ? Aftonbladet skrev i förrgår att al-Assad dödat fler civila än ISIS. Utan utländsk inblandning hade vi inte haft något krig i Syrien. Den syriska ekonomin var ansträngd bla. på grund av flerårig torka som lett till att småbrukare lämnat sina marker och flytt till städerna. Syrien hade tagit emot över en miljon flyktingar från det krigshärjade Irak. Syrien lär även ha lockats till nyliberala ekonomiska experiment som förvärrat krisen. Missnöje fanns och det visste utländska makter att utnyttja. Vid krigets utbrott skrev brittiske journalisten Patrick Cockburn att en tredjedel av befolkningen motsatte sig presidenten, lika stor andel stödde honom och en återstående tredjedel var neutrala. I takt med att kriget eskalerade har stödet för presidenten kontinuerligt ökat, eftersom han ses som den enda kraft som kan hålla ihop landet.
SvaraRaderaJag känner inte till al-Assads personhistoria, det finns stora motsättningar i Syrien och han kan ha ett och annat på sitt samvete, det kan inte uteslutas. Däremot har jag sett ett flertal intervjuer med honom på fransk och engelskspråkig TV. På basen av dessa inställer sig frågan: vilken EU-ledare skulle klara en debatt med honom ? Kan inte komma på någon. Till skillnad från EU-ledarna, vilkas språk urvattnats till en rent ideologisk orwellska, talar al-Assad i konkreta och sansade termer som man kan relatera till.
Men det är klart, när den amerikanske presidenten uttalat trollformeln "Assad has to go" och därefter sekunderats av alla sina vasaller och små potentater, ända fram till Finlands dåvarande socialdemokratiske utrikesminister Tuomioja, då är man inne i en återvändsgränd där prestigen trumfar över realpolitik och inget mänskligt lidande kan rubba på detta.