Svetlana Aleksijevitj på TV

Kontrollfråga: Den ene startade ett världskrig med 70-85 miljoner döda.
Den andre ledde motståndet. Vem var värst?

Jag ser en timslång intervju med Svetlana Aleksijevitj i ukrainsk TV.

Bland annat säger Aleksijevitj där att Hitler var bättre än Stalin för han "han angrep i alla fall inte sina egna".


Argumentet är bestickande. Men förrädiskt. När Hitler dödade judar, dödade han inte "sina egna"? Det var ju just det argumentet Hitler använde för att ge sig på judarna, att de var ett främmande element, dvs. även judiska familjer som levt i många generationer i Tyskland och bl.a. deltagit i "fosterlandsförsvaret" i första världskriget.

Svetlana Aleksijevitj skriver att Hitler bara "skickade judarna utomlands". Verkligen?

Av Tysklands 510 000 registrerade judar 1933 emigrerade mellan 278 000 till 315000 fram till krigsutbrottet 1930. Av de kvarvarande beräknas närmare 195 000 ha mördats och bara ca 6 000 överlevde lägren. (wikipedia)

Kanske ska man inte bli upprörd. Jag har varit i Ukraina en gång och det dröjde inte fem minuter innan jag hört den första antisemitiska vitsen. Aleksijevitj är ukrainska på mödernet och försäkrade i den timslånga intervjun sin lojalitet med landets nuvarande kurs.

"Banderovtsy räddade livet på mig!" förklarade hon och berättade en historia om att hon som barn i Ivano-Frankovsk i början av 50-talet hade räddats från rakitis av getmjölk som Stepan Banderas folk skulle ha släppt till. Fadern som var sovjetisk flygofficer vägrades köpa mat av den sovjetfientliga befolkningen, berättade Aleksijevitj.

I sociala medier har många haft invändningar mot den berättelsen. Det var alls inte svårt att få tag i mat för sovjetofficerarna betalade bäst, skriver en. Och om ett lokalt kloster skaffade familjen getmjölk, vad hade Stepan Bandera med det att göra? Bandera hade själv flytt landet för länge sedan och kvarvarande grupper gömde sig i Karpaterna.

Och varför talar inte Aleksijevitj om vem Bandera var, mannen bakom den volynska massakern. Banderas s k upprorsarmé  UPA mördade 35 000-60 000 människor i Volynien och  25 000-40 000 i östra Galicien (enl. Wikipedia).

Och har hon inget annat att säga om barndomen i Ivano-Frankovsk än att prisa Bandera. På en enda dag, 1 augusti 1941, mördade Hitlers trupper och hans ukrainska anhang 8-12 000 judar i Ivano-Frankovsk, som då hette Stanislav. 23 februari 1943 förklarades staden "judenfrei" - de kvarvarande 11 000 judarna hade mördats.


Hur som helst: Svetlana Aleksijevitjs sanning är hennes. Även hennes tidigare påståenden om att de tyska nazisterna såg till att vitryssarna "fick mat på bordet" och att den tyskallierade general Vlasov var en bildad demokrat, tillhör den sanningen (GP 9/5 2010 - OBS dagen!).

Intervjuaren Nikolaj (moderiktigt omdöpt till Mykola) Knjazjnitskij är en storpamp i Ukrainas mediavärld och sitter bland annat i den kommission som har förbjudit i stort sett all rysk TV i de ukrainska kabel-TV-näten.

Mykola och Svetlana var rörande överens om att dagens Ryssland är en värre diktatur än Stalinryssland. Putin betalar folk för att åka och slåss i Donbass, men när de väl har kommit dit slutar han att betala, förklarade Aleksijevitj.

Och de var överens om att den ryska propagandan - som smyger sig in i våra medvetanden som den mytomspunna 25:e bildrutan - måste rökas ut. Leninstatyer och liknande ska rivas - "men man måste förklara för människorna varför", var Aleksijevitj mån om att framhålla. I Europa är dom så bra på det, berättade Aleksijevitj, som sett hur franska filosofer lägger ut texten i fransk TV.

Aleksijevitj förfasade sig över att behöva gå med barnbarn på "Zemljatjka-gatan" uppkallad efter en röd revolutionär som från 1905 års revolution till 1947 beklädde en rad tunga sovjetposter och är begravd i Kremlmuren.

Och inte kan man gå med barnbarnen på Volodarskij-biografen! Volodarskij var en revolutionär som mördades av bolsjevikernas motståndare 1918.

Tydligen har Aleksijevitj inga betänkligheter mot vad sådant suddande i historien kan leda till. Hon tillämpar även suddandet på sig själv och vill idag inte tala om sina ungdomshyllningar till Tjekans skapare Felix Dzerzjinskij.

"Händelseutvecklingen går nu så fort och de moraliska värderingarna ändras också", förklarade hon. Hon beskrev sin litteratur som en serie krigsskildringar och ser dagens situation som ett krig. Hon har flyttat hem till Vitryssland. Hem till ett nytt krig, sa hon.

Man häpnar, gnuggar ögonen. Den som trott att Vitryssland trots allt var en rätt fredad zon, där den våldsamma oppositionen av historiska skäl inte är särskilt stark, får en nyttig påminnelse om vilka aggressioner som döljer sig under ytan. Vitryssland är en nation som faktiskt blev till tack vare sovjetmakten. Men en tredjedel av landet tillhörde tidigare Polen och en del av intelligentian orienterar sig ditåt eller som västukrainarna mot Österrike och Tyskland.

Har man lyckats smida ett inbördeskrig av de etniska nyanserna i Ukraina, så finns det också material i Vitryssland.

I Sverige har vi en liten akademisk klubb som sitter på ABF-möten och applåderar varje gång någon kallar Vitryssland för Belarus med någon absolut påhittad accent - och buar varje gång någon oinvigd använder den vedertagna beteckningen Vitryssland.

Det politiska programmet för denna klick är nationalistiskt korrekt uttal av landets namn. De rysktalande ska hatas, trots att 80 procent av vitryssarna i en folkomröstning valt att behålla ryskan som andra statsspråk. För övrigt har det undsluppit Aleksijevitj i en intervju med Frankfurter Allgemeine Zeitung (20/6 2013) att vitryska är ett "omoget" språk, ett "bondspråk",  vilket inte hindrar att de "äkta" vitryssarna nu omfamnar henne i kampen mot det "onda" Ryssland.


Av sådana frågor kan man spinna krig. Det är som Michail Ignatieff en gång rapporterade från Kroatien. Två gamla grannar - en serb och en kroat - börjar efter 50 år skjuta på varandra. Varför? Ja, han rökte ju dom där jävla cigaretterna! menade kroaten. Redan vittringen av en annan etnisk bakgrund var nog för att bli fördriven eller dödad.

Stefan Lindgren