Ingen ska låta lura sig av den officiella retoriken om migrantströmmarna till Sverige. Situationen är utom kontroll och det kommer att ta lång tid att stabilisera den. De nu föreslagna åtgärderna kommer knappast att synas i statistiken och det saknas pålitliga siffror.
En någorlunda nykter analys hittar jag i Affärsvärlden 10 november.
Där rapporterar Jon Åsberg:
"De direkta kostnaderna för flyktingmottagningen blir 60 miljarder kronor nästa år och 73 miljarder kronor 2017, tror Migrationsverket. Det motsvarar omkring 7 procent av statsbudgeten och hade i år räckt till en sjätteplats bland statens 27 utgiftsområden. Efter hälsovård, sjukvård och social omsorg (61 miljarder) men före försvar och samhällsberedskap (48 miljarder). Notan kan dessutom bli större än så. Arbetsförmedlingen talar exempelvis om att den behöver ytterligare 18 miljarder över fyra år för att klara trycket, alltså mellan 4 och 5 miljarder årligen. Vi närmar oss snabbt utgiftstaket samtidigt som budgetunderskottet växer. Ändå ser det ut som om situationen fortfarande kan hanteras genom ökad upplåning. Och det är sannolikt också skälet till att flertalet ekonomiska experter och debattörer inte ser någon anledning att ringa i larmklockorna. Ännu.
Fast att avsluta analysen där är att begå två misstag. För det första bygger resonemanget på att Migrationsverket träffar rätt. Men att spå flyktingströmmar mer än något kvartal fram i tiden verkar vara över mänsklig förmåga. I somras trodde verket att det skulle komma 80 000 asylsökande i år. Tre månader senare fördubblades prognosen. Med nuvarande takt blir det snarare 200 000. Nästa år spås mellan 100 000 och 170 000 asylsökande komma."
Men ingen vet riktigt. Under oktober sökte omkring 1 260 personer per dag asyl i Sverige. Det ger en årstakt på 460 000 personer, mer än tre gånger så mycket som Migrationsverkets "snittprognos" för nästa år.
"Lek med tanken att asylkostnaderna blir 200 miljarder kronor", skriver Åsberg. "Då skulle budgetunderskottet i relation till BNP börja närma sig nivåerna under finanskrisen på 1990-talet, med kända effekter på statens låneutrymme, räntorna, bopriserna och arbetslösheten."
Det är klart att det på längre sikt ordnar upp sig. Varje nyanländ har en mun och två händer.
Men det tar en förfärlig tid innan nyanlända kommer i arbete och innan Sverige hunnit bygga ikapp. Enligt SCB hade knappt 50 procent av de asylsökande mellan 20 och 64 år som kom till Sverige under åren 1990–1998 ett förvärvsarbete efter sju år i landet.
Risken är att notan under en generation blir övermäktig.
Sverige tar emot överlägset flest flyktingar i Europa, räknat per capita. Enligt Eurostat tar Sverige emot 5,7 gånger så många invandrare per capita som snittet i 31 europeiska länder. Ingenting tyder på att något annat EU-land vill lätta bördan för oss.
Återstår alltså att lägga bort hela det moraliska snacket och analysera kallt hur Sverige ska klara av situationen utan att landet går upp i limningen.Den politiska flyktingkrisen måste lösas.
Varför redovisar Jimmie Åkesson ingen konkret kravlista på regeringen om hur SD vill lösa krisen? Det gör hans motsvarighet i Frankrike Marine Le Pen. Och hur kan de övriga riksdagspartierna framhärda i den idiotiska politiken att utestänga SD från alla samtal, ett parti som kan bli (kanske är) Sveriges största?
Bättre då att dra in dem i samtalen och tvinga dem att vara konstruktiva. När BBC i förrgår besökte Göteborg för att skildra flyktingkrisen började de med att fråga SD. Tydligen hade UD:s pressbyrå man glömt att informera britterna om att SD är spetälska.
Som vanlig medborgare måste jag medge att jag faktiskt inte vet vem som har konstruktiva lösningar på dagens situation.
Stefan Lindgren
När 40-talisterna (babyboomers) gick i pension och minskade sin konsumtion nyligen, så gick hela världen in i en ekonomisk kris. Denna kris kommer att vara fram till denna generation börjar dö, där den vekliga kraschen kommer, när de slutar konsumera helt. Det är sånt som händer när man har en stor generation som skaffar fler barn och sent. Den generationen lever ett liv i sus och dus, med ekonomisk uppgång hela livet och tillväxt i varje företeelse som faller dem i smaken.
SvaraRaderaKravet på evig tillväxt är lika mycket ett krav på hela tiden större konsumentskara, särskilt nu när produktion inte är begränsande av det fysiska arbetet utan med effektiviseringar gjort konsumtion till den begränsande faktorn för den nyliberala ekonomin. Kina vet om det här, för de har medvetet begränsat befolkningstillväxten, därför har de beslutat att häva en barns plicyn. De har dock också de möjligheter som vi i sverige inte har, de kan ta kontroll av riksbanken och se till att kraschen inte är förödande. Den möjligheten har inte ett land som Sverige, eller region som EU. När den stora generationen dör av, så hamnar vi i en "everything bubble" som då spricker, vi befinner oss i en sådan bubbla. 7 år är precis tillräckligt för att rädda oss. Jämfört med barnafödande är det rekordsnabbt sätt att skapa ekonomisk stabilitet.
Fast vad bryr sig en 40-talist om vad som händer när hen är död. Leva i sus och dus ända in i kaklet, inte bidra med något för att rädda sina barn och barnbarn ur situationen som hens generation skapat. Äter upp penningarna och kapitalet.
/Martin Kullberg
Ja tacka fan för nyliberalismen, kul att privatägda banker får styra vår ekonomi. Varför skulle Sveriges suveränitet ligga i folkets intresse ? För vi har ju demokrati redan, var 4e år får vi engagera oss en halvtimme med en röst på idiot 1 eller idiot 2. Synd bara att flyktingar kommer hit nu pga av krig och konflikter vi själva varit med å bidragit till, då måste vi ju hitta på vems fel det är... sen är det irriterande att gå förbi tiggare när jag skall in på H&M och köpa barntillverkade kläder för under hundringen...
SvaraRaderaNä nu skall jag hem å kolla på nyheterna för att se vad Putin ställt till med, förmodligen är det han som skickar hit tiggare med ubåtar?