Bildt vilse i öknen

I Dagens Nyheter idag framträder  f d utrikesminister Carl Bildt med en helsidesartikel – skriven nere i den arabiska öknen – där han försöker analysera skeendena i Mellanöstern.

Vad Bildt nu har funnit är att det inte rör sig om ett huntingtonskt civilisationskrig, vilket varit rådande USA-dogm sedan 11 september 2001, utan om ett krig mellan två religionsgrenar inom en civilisation. Ungefär som 30-åriga kriget.

 Det är en anmärkningsvärd analys. Om det är som ex-ministern säger – vilken gren av islam representerade då Nato:s bombflyg när det slog ut Libyens regering, vilken gren representerade väst när det krossade Irak eller Afghanistan?

Bildt väljer helt enkelt att bortse från de mångtaliga västliga militära interventionerna i Mellanöstern, av vilka han stött så gott som alla: Ockupationen av Afghanistan i högsta grad, det svenska stridsflygets deltagande i Libyenkriget röstade han för. Han var också för att intervenera i Irak, fast den linjen förlorade i Västeuropa. Och han har i olika sammanhang agerat för EU:s inblandning i Syrien för att stödja den terroristiska oppositionen mot Bashar al-Assads valda regim.

Allt detta tycks inte existera eller ha existerat.

Som en hägring framträder istället en helt ny analys som eliminerar all självrannsakan och varje västlig närvaro i området.

Felet är Mellanösterns eget. De krigar om sina religioner, menar han.

Men i Syrien har alawiter, kristna, druser, sunniter och shiiter levt sida vid sida i århundraden. Ingen religiös konflikt tände inbördeskriget. Det tändes utifrån genom att oppositionella grupper gavs intrycket att Syrien skulle gå samma väg som Libyen. ”Upproret” startade bokstavligen inom timmar efter FN:s säkerhetsråd resolution 1973.

2014 låg USA:s Medelhavsflotta redo att slå ut Damaskus. Det enda som hindrade var att Storbritanniens parlament och USA:s kongress plötsligt slog bakut. I USA var det väljarna som bokstavligen dränkte sina kongressmän med telefonsamtal.

Här finns inte tillstymmelse till likhet med 30-åriga kriget som för övrigt måste ha tett sig som en scoutövning i förhållande till den massterror som främst USA har satt standarden för och som nu IS med allt större framgång försöker leva upp till.

Liknelsen är bara Bildts vanliga övermaga sätt att implicit säga att arabvärlden är ett rövhål och att vi inte ska vänta någon fred – av dem – de närmaste 30 åren. 

Sanningen är ju att kriget i Syrien går att stänga av i morgon, om finansieringen av terroristarméerna upphör. Bildt vilseleder.

Den senaste slagdängan från Kerry/Cameron om att IS finansieras från Damaskus är bara ett krampaktigt försök att skyla verkligheten. Var det inte så att EU 22 april 2013 (http://eu-un.europa.eu/articles/en/article_13421_en.htm) just hävde blockaden av Syriens olja för att kringliggande länder skulle kunna köpa den olja som terroristerna levererade – som ”stöd till frihetskampen”?

Bildt röstade för en verkligt solid finansiering av IS.

Sedan mynnar Bildts hela artikel - surprise, suprise! - ut i en plädering för att stärka EU, denna  patentlösning för alla problem och i alla lägen.

Alltfler ansvarsfulla politiker inser att åtminstone just nu är lite mindre EU ett bättre recept. Det nationella gränsskyddet måste återställas om säkerhets- och migrantkrisen ska kunna hanteras.

Vi bör också i vår egen säkerhets intresse göra upp med den senaste 20 årens imperialistiska interventionism i Mellanöstern, i dag ett öppet blödande sår från Kabul till Beirut. 

Diskussionen om Nato-inträde kan anstå tills effekterna av detta gigantiska västliga misslyckande klarnat och oskadliggjorts.

Det naiva talet om det "öppna" samhället bör ersättas av konkret lagstiftning för att förhindra rekrytering av krigare i Sverige och de som ändå åker - och håller sig med dubbla medborgarskap -  ska berövas svenskt medborgarskap eller förses med elektronisk fotboja.

Stefan Lindgren