Nu kommer det dåliga nyheter från Ryssland. Finlands utrikespolitiska institut har sammanställt en rapport som tecknar en dyster bild och varnar för investeringar i landet.
Bl.a. pekar man på en brant ökning av emigrationen och sjunkande popularitet för Putin.
Nu ska man kanske beakta att dåliga nyheter från Ryssland är en storindustri som ska försörja många människor. Mycket av det material som man bökar upp är fakta som kan belysas på olika sätt.
När det gäller t ex Putins popularitet har den sjunkit på sistone, men det efter att ha legat på en osedvanlig topp i samband med Krimhändelserna. I stort sett är hans popularitet obruten sedan han första gången beklädde presidentposten.
Tar vi den ryska emigrationen så kan även den betraktas på olika sätt, i förhållande till immigrationen eller fristående. Fler invandrar till Ryssland än som lämnar det och migrationstillskottet har varit rätt oförändrat.
Ur demografisk synpunkt är det viktigaste som hänt att Rysslands befolkning inte längre krymper i absoluta tal. Barnkullarna växer på nytt. Dödligheten i alla åldrar har minskat.
Men det vore naivt att vänta sig att inte 2008 års finanskris och 2014 års internationella sanktioner inte skulle påverka samhällsklimatet. De flesta har sett sina reallöner sjunka de senaste åren och BNP börjar först nu röra sig uppåt igen.
Visst finns det problem i Ryssland, med de gudsförgätna kommunfullmäktige, dåliga vägar, livsmedelssäkerhet & konsumentskydd, utbildningen och sjukvården.
Ryska posten kommer under hösten att belysa en del av dessa problem. Prenumerera - 47 nummer för 250 kr. Du som är ny prenumerant får dessutom en valfri bonusbok värd 150 kr.
Skriv red@rysk.info och beställ.
Finlands utrikespolitiska institut är en russofob institution i ett land som sjunkit ned i ett träsk av russofobi som få hade kunnat tro var möjlig. I större länder har oppositionen mer resurser för att skapa forum för en kritisk genomlysning av maktens korruption. I små länder som Finland kan oppositionen helt tystas ned. Om det internationella läget skulle försämras ytterligare är Finland helt i händerna på yttre västliga makter, en bricka som de cyniskt kan spela med efter gottfinnande.
SvaraRaderaLandets president har särdeles god personkemi med sin ukrainske kollega. När dessa senast samtalade frågade Niinistö huruvida kuppresidenten Poroshenko såg något ljus i tunneln. Jo, det gör jag sade denne, men man kan inte veta om det är tunnelns öppning eller ett mötande godståg, ha ha, och polarna hade så roligt tillsammans.
När extremhögern började sin klättring till makten i Finland demoniserades de allmänt. Nu leder de centrala ministerier och deras ytterligt russofoba politik omfattas av hela partifältet, vänstern inkluderad. Deras ministrar är milt sagt "creepy", skumma och slemmiga, men det tycks inte störa någon längre.
Gamla politiska markörer är oanvändbara. Starka röster för avspänning finner man ute i Europa både på höger- och vänsterhåll. Läckta Soros-dokument visar att miljardören betraktat bl.a. Helmut Kohl och Gerhard Schröder som "Russlandversteher" som skall motarbetas, för att inte tala om många andra. I Finland får Soros leta förgäves efter någon känd Rysslandsympatisör.
Jag har varit i Finland massvis med gånger men mest (tyvärr) på genomresa till Ryssland/Sovjetunionen. Har även en hel del finskättade bekanta och svenska vänner som bor och arbetar i Finland. Precis som många andra i Sverige eftersom våra länder har många beröringspunkter även historiskt sett. Min känsla är att finländare inte är mer russofober än de är "fober" mot vilket annat land som helst. Svenskar och Sverige är inte heller värst poppis, speciellt inte ju djupare in i Suomi man kommer. Inte är man över sig förtust i mörkhyade människor heller. Ryssland har man någon slags hatkärlek till, precis som för Sverige. Bägge länderna har ju också styrt över Finland längre perioder. Men i Sverige är ju russofobin i det närmaste total. Nästan handlingsförlamande i vissa fall. Och jag ser ingen uppmjukning i sikte den här sidan om 2100-talet.
SvaraRadera