Årets ryska parlamentsval passerade tämligen lugnt och
störningsfritt. Enat Ryssland stärkt sin ställning med 100
mandat, men OSSE har inga större invändningar den här gången.
Betyder det att fusk inte förekom?
Valet var "transparent administrerat av den centrala
valkommissionen, men frågetecken kvarstår beträffande den
demokratiska halten. Den rättsliga ramen kan tjäna som en tillräcklig grund
för valet, men valmiljön har påverkats negativt av begränsningar
av de grundläggande friheterna och politiska rättigheterna, fast
kontrollerade medier och ett skärpt grepp om det civila samhället",
skrev OSSE-obbservatörerna i ett preliminärt uttalande.
Emellertid finns det de som tvärtom menar att den demokratiska
miljön är god - en pluralistisk press, en mängd olika
TV-kanaler, flerpartisystem (två nya partier kom in i duman med
var sitt mandat) etc.
Men en del av dessa i grunden positiva experter anser att det
ändå kan ha förekommit storskaligt valfusk.
När Jeltsin 1996 besegrade Ziuganov var marginalen i första
omgången liten, 35,8 procent mot 32,5. I andra omgången växte
klyftan till 54,4 mot 35,8.
Bevisligen skedde ett mycket omfattande valfusk för att rädda
Jeltsin. Jag satt själv hos Kolja Tjernysjov på Gorbatjovs "Gröna
korset" (reträttplats sedan han avpolleterats som president för
SSSR) och såg de tjocka buntarna av datakörningar av
valresultaten. På vallokalsnivå visade de otvetydigt att
tjänstemän hade stoppat i buntvis med valsedlar för att fejka
resultaten. I synnerhet på avlägsna orter var anomalierna enorma.
Det handlade om miljontals röster som falskeligen tillskrevs
Jeltsin. I andra omgången dök 13 miljoner väljare upp ur tomma
intet. Västpolitiker som Carl Bildt höll på att applådera händerna
av sig. Så entusiastiska hade de inte varit sedan Jeltsin besköt det
valda parlamentet med artilleri 1993 och Bildt skickade
gratulationstelegram.
Nu finns det fakta som talar för att detta missbruk som låg i
öppen dag 1996 inte har upphört.
Se bl.a. en relativt saklig diskussion här
(http://www.unz.com/akarlin/russia-2016-duma-elections/)
Om man summerar vad skribenten Anatolij
Karlin säger är det att diskrepansen mellan
opinionsmätningarna som gav Enat Ryssland 44,5 - 48,4 procent
(VTsIOM resp FOM) och utfallet på 54,14 procent är svår att förklara.
Sådana skillnader kan bero på att opinionsmätningarna har
större bortfall i avlägsna landsdelar där sympatierna för
"maktpartiet" verkligen är större.Men de kan också tyda på fusk.
Eftersom Enat Rysslands uppgång på fem procent från 2011 stämmer med en
lika stor uppgång i opinionsmätningarna kommer Karlin
fram till är att valfusket i vart fall inte kan ha varit av större
omfattning än 2011.
Men att vi inte vet hur stort det verkligen var får vi leva med.
För egen del tvekar jag inte att säga att det ryska valet var
"styrt" i den meningen att de styrande kunde använda sina
administrativa resurser för att forma opinionen.
Men talar vi om demokrati, ska den styrningen jämföras med den
som förekommer i västvärlden. Jag är inte alls säker på att en någorlunda
saklig och allsidig jämförelse skulle utfalla till västs fördel.
Stefan Lindgren
Israel Shamir, även han skrivande för unz.com, analyserar också det ryska valet, tar ut svängarna med humor och går därefter över till att beskriva krisen för demokratin i väst som är snäppet värre än i Ryssland, där man dock i någon mån lyckats få bukt med den 0,1 - 1 procent som sätter agendan i väst.
SvaraRaderaEnligt Shamir beror allmänhetens ointresse för valet i hög grad på den ryska konstitutionen som begränsar parlamentets befogenheter och är ett verk av Jeltsin och hans västliga rådgivare. Den judiske Shamir tvekar inte att häckla de judiska oligarkerna som vid tillfället hade snott de ryska kronjuvelerna och ville försäkra sig om att de inte kunde krävas tillbaka.
Under Rysslands krisperiod på 90-talet intervenerade USA vid en rad tillfällen. Samtliga interventioner syftade till att hålla Ryssland nere och under västlig kontroll. Resultatet kan sammanfattas med ett namn: Putin - och Ryssland som blivit alltmer oberoende. Förutom konstitutionen från 1993 har vi presidentvalet 1996 som kommunisten Zjuganov vann men där Jeltsin gavs segern genom valfusk. När Jeltsin behövde en efterträdare låg Jevgenij Primakov bäst till vad gällde popularitet. Jeltsins "familj" ogillade dock denne och valet föll på Putin som uppfattades som en effektiv men lydig administratör som skulle ledas åt rätt håll.