Stanislav Govoruchin död

Den ryske filmregissören Stanislav Govoruchin dog den 14 juni i 82 års
ålder. Han var en folkkär regissör, dokumentärfilmare och skådespelare
som sörjs av många.

På annan plats har jag berättat om min bekantskap med Govoruchin 1994, när jag översatte hans
"Den kriminella revolutionen" (Tranan).


Hans förhållande till sovjetstatens upplösning var lika dubbelt som hos
många andra ryssar. Å ena sidan var han ett av sovjetmaktens offer -
fadern, en donkosack, dog i förvisning i Sibirien när Stanislav var bara
2 år.

Å andra sidan hade han själv fått sin utbildning i sovjetstaten och
gjort sin karriär i Brezjnevs Sovjet efter att ha sadlat om från geolog.

För en svensk publik var han främst regissören till "Svarta katten"
(1979), en TV-serie med Vladimir Vysotskij i huvudrollen som även sändes
i Sverige.

För ryssar blev han lika känd för filmatiseringen av "Tom Sawyer och
Huck Finn" och en rad deckare som han regisserade, spelade med i eller
skrev scenarier till.

Under perestrojkan gjorde han två viktiga dokumentärfilmer, "Så här kan
vi inte ha det" (1990; efter ett Gorbatjovcitat) och "Det Ryssland vi
förlorade" (1992), en nostalgisk studie över tsar Nikolaj II:s regim.

I spelfilmen "Vorosjilovskytten" (1999) gisslade han "den kriminella
revolutionen" som han kallade marknadsliberalismens intåg i Ryssland och
i "Slutet på en vacker epok" (2015; efter Sergej Dovlatovs 60-talsroman) gav
han en bild av unga människor under sovjetmakten.

Från 2011 spelade Govoruchin en ledande roll i "Folkfronten", som
bildats för att bredda stödet åt president Vladimir Putin. Han var inte
konstnär i något elfenbenstorn, utan delade alltid ryska folkets väl och
ve och kämpade för det han trodde på.

Jag minns Govoruchin med värme och beundran och kan bara önska att fler
svenskar får en chans att se hans filmer.

Några filmer ligger på YouTube och kan ses med mycket ungefärlig svensk
översättning.



Stefan Lindgren