Tänk så mycket man kan göra med bomber!

Det hörs ingenstans minsta kritik av Försvarsmaktens agerande under
pågående skogs- och terrängbränder.

Ett försvar som står vid sidan om när landet brinner, borde
ifrågasättas i grunden.



Är en skrytsam bomb över Trängslet det enda försvaret har att komma med?
I så fall bör det snarast skäras ned för att frigöra resurser till
kraftfull katastrofberedskap.

Många har krävt att försvaret skulle sättas in mot skogsbränderna. Men
bara hemvärnet har satts in. Den reguljära armén har ansetts förhindrad
att delta. Tills idag när flygvapnet släppte en bomb - en riktig, inte
en vattenbomb, över Trängslet, som blivit oåtkomligt för vattenbombare på
grund av kvarlämnad ammunition.

Bomben var en "bunker buster" på 260 kg (GBU 49). Med tanke på de
oerhörda sår som GBU 49 lämnat kvar i Jugoslavien och Afghanistan ter
sig Försvarsmaktens agerande som direkt skadligt. En illustration till
talesättet "För den som bara har en hammare ter sig alla problem som
spik".

Enligt Försvarsmaktens skryt ska bomben ha släckt elden - tillfälligt
förstås - inom 100 meters radie. Det blir drygt 3 hektar! Som snart lär ta
eld igen.

Skogsbränderna omfattar över 25 000 hektar.

Sammantaget ger det anledning att ifrågasätta hela modellen med ett försvar
mot högst osannolika anfall från ryssen som kostar 53 miljarder i år och
sedan stå utan en effektiv civil katastrofberedskap.

Onormala väderhändelser framstår som ett långt större hot än den lede
ryssen - som dessutom har fullt upp med samma hot. Cirka 80 gånger
större arealer brinner i Ryssland.

Hur länge ska politikerna - och media - lyckas leda debatten om landets framtid
på villospår?

Bränderna belyser en rad förfallsproblem. Förutom en missriktad försvarspolitik och
otillräcklig katastrofberedskap blixtbelyser de avfolkningen av landet.

Som Tolstoj sa om branden som ödelade Moskva 1812: Ingen gav order om  den.
Ingen av de kvarvarande människorna i staden tände på. Branden "tändes"
av dem som lämnat staden och lämnat tiotusentals hus och potentiella eldhärdar
utan tillsyn.

Stefan Lindgren