Han vann också med det blixtsnabba svaret på frågan om han skulle ägna
sig åt dans efter sin statsministerkarriär:
- Nej, då är jag så gammal att jag inte kan dansa längre.
Han får nog sitta kvar och bäst är det kanske för landet.
Socialdemokraternas linje att göra valet till en folkomröstning om
välfärden börjar ta form.
Idag presenterade Löfven förslaget att på sikt höja pensionsnivåerna
till 70 procent av tidigare lön jämfört med de 40-50 procent som det
nuvarande systemet kan innebära för många. Visserligen kommer förslaget att
ge höjda pensioner först om 30-40 år.
Alliansen svarade på stående fot nej till det innan de gick vilse i
Visbys gränder.
Saken är klar - ja eller nej till en trots allt blygsam höjning av
pensionerna som innebär att avgifterna kommer att höjas (med 1,3%) till vad som
ursprungligen var överenskommet på socialförsäkringsminister Bo Könbergs
(fp) tid.
Men folkomröstningen om välfärden har också andra ingredienser, där (s)
ännu inte satt den rätta linjen.
Surret mellan Lars Stjernkvist och Veronica Palm i tiggerifrågan visar
att diskussionen bara börjat. Man är överens om att något måste göras åt
att 4 000 människor långsamt tar livet av sig framför snabbköp och
t-banenedgångar för att tigga ihop några kronor av skamlösa människor
som inte ägnar en tanke åt konsekvenserna av att denna nygamla
näringsgren tillåts bita sig fast i vårt land.
Men problemet är att Palm och hennes meningsfränder tror att det räcker
med "frivilliga insatser", typ Röda korset. Vi som vuxit upp på
bettleriförbudets dagar (avskaffades 1964) eller som blott råkat läsa
första kapitlet i Strindbergs Röda rummet ser annorlunda på saken.
Vi anser att det behövs kollektiva samhälleliga lösningar, även kallade
politiska. Att ta reda på vilka tiggarna är vore naturligtvis en första
början. Ett förbud "slår inte mot de svaga" som Palm påstår, utan den
verkliga innebörden är att det tvingar våra sociala myndigheter att
ingripa. Ett förbud slår mot låt-gå-politiken.
Frågan överflyttas från det individuella till det samhälleliga,
socialpolitiska planet. Exakt vilka sociala åtgärder som ett förbud ska
underbyggas med måste naturligtvis utformas gradvis, men att
påstå att ett av världens rikaste länder inte skulle klara det, är att
vilseföra allmänheten.
Det finns också ändra rättspolitiska ingredienser som borde ingå i
folkomröstningen. Men som debatten mellan Morgan Johansson (s) och
Mattias Karlsson (sd) visade är kritiken av regeringen ofta snömos. Alla
invandrade sexbrottslingar går inte att utvisa med rådanda
internationella konventioner exempelvis. Men sd verkar inte ge så mycket
för rättssamhället. Och även alliansen verkar benägen att utnyttja
dödsskjutningarna i Malmö, Örebro etc. till att skrämma väljarna.
Att många vrider sina händer i förtvivlan och vanmakt över våldet är en
sak. Men det är i just de lägena väljarna måste se upp med risken att
manipuleras och hoppa på ett ännu sämre alternativ. Bättre då att göra som Mexiko,
en vänstergir mot de kriminella gängen.
Brottsligheten har historiskt kunna nedbringas genom ökad välfärd och
social sammanhållning, bl.a. i form av breda folkrörelser. Den gamla sanningen
håller säkert än.
Stefan Lindgren
Jan Hagberg skriver:
SvaraRaderaMan ska notera att överheten låtsas att det nuvarande allmänna pensionssystemet fungerar som ett försäkringsbolag. Med det inses att Löfvens förslag om ökade pensionsavgifter kommer att stärka tillgångssidan i det offentliga pensionssystemet – helt enligt reglerna för premiereservssystem. Hans 70-procentsnivå uppnås först efter hand, om en sisådär 40 år. Dagens pensionärer får inte en sekin från de höjda avgifterna! Visste hans talskrivare inte det?
Det svenska folkpensionssystemet infördes som bekant 1913 – som ett premiereservsystem! En följd av denna systemkonstruktion var, att den avsedda pensionsnivån skulle ha uppnåtts först en bit in på 1960-talet.
Den tidens socialdemokrater insåg det orimliga i detta och förvandlade på trettiotalet folkpensionen till ett fördelningssystem, med en årlig pension om 100 kronor från 1935 – lika för kvinnor och män. Inbetalningarna till den aktuella premiereserven upphörde 1939. Den då ackumulerade folkpensionsfonden kom i stället att användas som en bank för kommuner och landsting. Medelsplaceringen var inriktad på allmännyttiga företag ägnade att ”befordra folkhälsan genom byggande av sjukhus, ålderdomshem och bostäder”!
Efter kriget fortsatte pensionsdebatten och vi fick ATP-systemet, ett renodlat fördelningssystem. Något annat är inte rimligt för offentliga pensionssystem, som omfattar landets hela befolkning.
Bästa sättet att ge dagens pensionärer förbättrade pensioner är att omedelbart kasta den så kallade premiepensionen överbord – och förstärka dagens pensioner med så frigjorda årliga 40 miljarder kronor. (De hittills uppsamlade premiepensionsfonderna ska naturligtvis användas som förmåner för dem som betalt dem).