gerundium

30 oktober 2019

Stabsläge i Rysslandsbevakningen

Numera är det en röst som gäller i SVT - militärens.
Är det någon mening med att påpeka att svenska statsmedia ljuger systematiskt om Ryssland?

Makthavarna vill ha det så och allmänheten är redan nedsövd. Gårdagens uppvisning i SVT:s Aktuellt får mig att tvivla på att det alls finns något utrymme kvar för rationella samtal om Ryssland.

Vi har redan gått in i en sorts stabsläge där militären dikterar fiendebilden.


I aktuellt intervjuades "Rysslandskännaren" Gudrun Persson (författare till en broschyr om Gulag) från Totalförsvarets forskningsinstitut, enligt militär logik förkortat FOI.

Vad har Putins 20 år vid makten inneburit? frågade programledaren.

Hon svarade med tre punkter:

1) det auktoritära systemet har stärkts 
2) ekonomin har återförstatligats
3) Ryssland använder nu oftare "sin militär utomlands", framför allt "för att förändra gränser i Europa"


Till detta finns mycket att säga, men låt mig svara i tre punkter:

1) Val i Ryssland sker nu mycket hederligare och mer transparent än t ex under Jeltsin då det skedde ett valfusk i mångmiljonklass. 


2) Inga viktiga återförstatliganden har skett under Putin (tyvärr). Tvärtom har privatiseringarna fortsatt, nu senast är det aktier i Aeroflot som ska säljas ut. En annan sak är att den ryska ekonomin - alltifrån tsarens tid - varit starkt statsberoende.

3) Ryska trupper har ingenstans i Europa korsat några gränser olagligt. Påståendet tidigare i programmet att Ryssland 2008 begick en "militär invasion av Georgien" är helt enkelt en lögn. (se bl a https://www.8dagar.com/2014/11/en-modern-hjalte.html)


Men låt oss för ett ögonblick lyssna till vad några ryssar har att säga om "Putineran":

I augusti var det 20 år sedan Vladimir Putin blev rysk president för första gången. Av den anledningen är ryska media fulla av analyser av epoken. I tidningen Zavtra skriver Aleksandr Razuvajev bl.a:

De två första mandatperioderna (2000-2008) gjorde Vladimir Vladimirovitj till en av de mest framgångsrika härskarna i den ryska historien. Terrorismen och separatismen i norra Kaukasus dämpades betydligt. Militanternas ledare Maschadov, Basajev, Chattab och andra gick till en bättre värld. Trots opinionens krav granskade Putin inte resultaten av privatiseringen, inklusive de auktioner där privatbanker lånade staten pengar med statsägda företag som pant (1995 övergick på så sätt en rad stora statsföretag i privat ägo. Se närmare artikeln ”Залоговые аукционы в России” i wikipedia.ru).
 

Emellertid klippte Putin senare av oligarkerna från politiken och tvingade dem att betala skatter: den inhemska skatteparadisen upphörde. Några av oligarkerna (Alpha Group, Mikhail Prochorov och Vladimir Potanin, etc.) antog de nya spelreglerna. De som inte gjorde det tvingades, som Vladimir Gusinskij och Boris Berezovskij, att lämna Ryssland, och de åtalade i Yukos-fallet sattes i fängelse.
Oljebolaget Yukos sysslade med avancerad skatteplanering och hade inte för avsikt att begränsa denna praxis. Oljebolagen Sibneft och TNK syndar fortfarande aktivt med detta, men till skillnad från Yukos gick de inte in i politiken. Yukos-chefen Michail Chodorkovskij tog stöd från högerpartiet SPS, Jabloko (medlemsparti i Socialistinternationalen) och kommunistpartiet och planerade att göra om Ryssland till en parlamentarisk republik och bli premiärminister. Dessa planer misslyckades dock. Kommunistpartiet misslyckades i parlamentsvalet 2003, och de liberala partierna kom inte in i duman alls. Som ett resultat gick Yukos huvudsakliga tillgångar till Rosneft, som framgångsrikt genomförde en börsnotering 2006 för mer än 10 miljarder dollar.
 

Efter millennieskiftet började en massiv tillströmning av utländska investeringar i Ryssland. BP skapade ett joint venture med TNK, ConocoPhillips investerade i 20 procent av Lukoils aktiekapital. Med utländska investerares pengar skapades till stor del det ryska mobilkommunikationsnätet.
Under Putins två första perioder fördubblades nästan BNP i reala termer. Ryssland har ackumulerat betydande finansiella reserver, löst problemet med utlandsskulden, vilket gjorde det lätt att vänta ut oljeprissvackan under krisen 2008–2009. Det bästa året ekonomiskt var 2013, då Ryssland blev främsta europeiska ekonomi och världens femte ekonomi.
 

2014 drabbades den ryska ekonomin dubbelt - av sanktioner och sjunkande oljepris. Resultatet blev att BNP minskade med knappt 3 procent och realinkomsterna med 11 procent. Ryssland gjorde emellertid motstånd och en storskalig ekonomisk kris förhindrades.
 

Många ekonomer, särskilt Sergej Glaziev, krävde införandet av administrativ reglering av ekonomin och att överge den flytande rubelkursen. Men Vladimir Putin gav inte efter och förlitade sig på marknaden vilket ledde till att medborgare och företag snabbare anpassade sig till externa chocker. 2014 började Eurasiska unionen, baserad på Vitryssland, Ryssland och Kazakstan, snabbt att bilda en inre marknad för varor, tjänster och kapital.

[I en färsk rapport från IMF uppskattas de västliga sanktionerna mot Ryssland som inleddes 2012 ha kostat Ryssland 0,2 procent av BNP varje år sedan 2014. Variationerna i oljepriset har enligt IMF haft större betydelse.]

1999 hade Moskva-börsen blivit en utvecklad kapitalmarknad. Ryska aktier ger bland världens bästa utdelningar. 1999 var mobilkommunikation en lyxartikel, och nu är det en masstjänst. 1999 var en utländsk bil till ett värde av 10 000 dollar en lyxartikel, och nu kan även en migrant från utlandet köpa den på kredit. 1999 kunde en vanlig person inte köpa en lägenhet. Enbart förra året tog 1,5 miljoner familjer totalt 3 biljoner rubel i hypotekslån. 1999 var medellönen i Ryssland 56 dollar, idag är den 637 dollar.

Och naturligtvis är det grundläggande för friheten säkerhet. 1999 gick författaren till dessa rader inte ut i Moskva utan ett gasvapen, men i Ryssland är det sedan länge varit andra tider. Dagens Ryssland är ett suveränt framgångsrikt land, med framgångsrika människor som definitivt har något att förlora, slutar zavtra.ru 10/8.


Stefan Lindgren


PS. Artikeln ur Zavtra är klippt ur Ryska posten. Prenumerera för 250 kr/år (47 nr) ryskanyheter@gmail.com



 

3 kommentarer :

  1. Man försummar ingenting om man INTE tittar på svenska 'NYHETER' - därför att de upprepar ju jämnt samma lögner. Kunde de inte byta lite?

    SvaraRadera
  2. Snacka om jurnalism:
    https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Op0E9k/ryssland-ar-redan-i-krig-med-europa--ni-vet-bara-inte-om-det
    För ett par dagar sen var det fritt för alla, skriven av ryssofob nr 2 Wolfgang Hansson. Nr 1 är fortfarande Karl denstore Bildt

    SvaraRadera
  3. Det är säkert många journalister på SVT/SR som inte mår bra och har dåligt samvete. Min uppfattning är att journalisterna inte får tid att göra det som anstår en journalist, nämligen att åstadkomma en verkligt genomarbetad research, att kritiskt granska och ifrågasätta material och ursprungskälla.
    SVT gör det ofta enkelt för sig genom att hänvisa till material och utsagor från andra nyhetsbyråer och tidningar i väst som BBC, Reuters, AP, Washington Post, New York Times eller en "kommentar" från en Carina Bergfeldt, en Bert Sundström eller en "djupanalys" från Erika Bjerström som om allt detta skulle garantera att Sändningstillståndets fakta och sanningskrav har uppfyllts. Det är visserligen sant och fakta att dessa personer hänvisar till andras källor. Men detta säger ju inget om sakens fakta eller sanning.
    Här finns inget av ifrågasättande av källornas ursprung, inget av att höra båda parter, oftast bara uttalanden som någon slags bekräftelse på att journalistens egna tankar och slutsatser har giltighet.
    SVT har en ovanligt utvecklad benägenhet att gärna blanda in journalisternas egna spekulationer och åsikter och då med hänvisning till yttrandefriheten bara för att SVT/SR avslutningsvis säger att journalistens kommentar/analys inte nödvändigtvis är SVT:s utan endast journalistens egen. Vem behöver virriga turer som dessa?

    Nämnas bör att många chefer och journalister på SR/SVT är krigsplacerade. Det innebär att de godkänts av Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) en förskönande omskrivning för Sveriges psykologiska förvar.

    Nyttig påminnelse är att tidningen Journalisten som 2003-01-21 avslöjade att
    SÄPO agenter arbetade på SVT/SR och som med hjälp av angivare (journalistkollegor och chefer) rapporterade in över 200 journalister till SÄPO:s rullor. Finns det någon som tror att detta ”demokratiska” strupgrepp inte pågår idag?

    Tommy Frost

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.