gerundium

11 augusti 2020

Vi flyttade in till städerna...

Einar Schlereths dikt "Vi flyttade in till städerna..." ingår i hans nyutkomna bok Gedichte und Kurzgeschichten.

Här följer den i svensk tolkning av Margareta Zetterström och författaren själv:

Vi flyttade in till städerna
med ångest i hjärtat
huvudet fullt av tvivel
tomt stirrande rakt fram
för att inte se tillbaka
på de svettdränkta fälten
de mörka, ångande ladugårdarna
de vårsnvftande skogarna.

Med blicken stirrande rakt fram
mot städerna
med deras skumma dagrar
dagsljusa nätter och
rykande skorstenar
så tågade vi in genom portarna
till ett liv
av skräckfyllda löften.

Med blicken stirrande rakt fram
i förnedring
med en brännande rodnad om kinden
bet vi
ihop tänderna vid svarvstolarna
och masugnarna
under balar och säckar
tomt stirrande rakt fram
vid spindlarna och kokillerna
tvättbaljorna och strykjärnen.

Med blicken stirrande rakt fram
mot det fjärran mål
som redan tycktes nära
ty vi stod alla tillsammans
mycket tätt
och kände värmen
från vår nästa
och andedräkten likaså.

Ur underkastelsen
växte vår vrede
och vi lärde oss
att lyfta blicken
och hålla mot
0ch vi kände kraften
av vårt arbete
och vår egen styrka.

Snart vek vår fiende undan —
när de kom springande
de mäktigas
hantlangare
och höll fram
himlastegen åt oss.

Och vi rusade uppåt
— vem anade då
att det var neråt det bar —
och släppte i farten våra händer
och efter några steg
avtog våra krafter
och vi blev hängande
mellan himmel och träck.

Juni/juli 1978


I sin presentation av dikten i tidskriften Förr och nu 3-4/1991 refererade Margareta Zetterström bakgrunden till dikten. Einar Schlereth bodde i sin ungdom efter kriget i en liten ort i norra Bayern, där nöden var stor och armodet utbrett. Så mycket som 50 procent av befolkningen levde då på landet, inte i städerna. På 1990-talet hade siffran sjunkit till 13 procent, idag antagligen ännu lägre.

red

Här följer diktorginalet på tyska:

Wir sind in die Städte gezogen ...
Wir sind in die Städte gezogen
mit Angst im Herzen
den Kopf voller Zweifel
starr den Blick geradeaus
und ja nicht zurückschauen
auf die schweißgetränkten Äcker
die dunklen, dampfenden Ställe
die Frühlingstränenden Wälder.
Den Blick starr geradeaus
auf die Städte
mit ihrem dunklen Tag
ihrer taghellen Nacht
den rauchenden Schloten
so zogen wir durch die Tore
in ein Leben
der bangen Verheißung.
Den Blick starr geradeaus
in Erniedrigung
brennende röte im Gesicht
bissen wir
die Zähne zusammen
an den Drehbänken
66
den Hochöfen
unter Ballen und Säcken
den Blick starr geradeaus
an den Spindeln und Kokillen
den Waschzubern
den Plätteisen.
Den Blick starr geradeaus
auf das ferne Ziel
das schon greifbar nahe schien
denn wir standen zusammen
ganz dicht
und spürten die Wärme
des Nächsten
und auch seinen Atem.
Aus Unterwerfung
wuchs unser Zorn
und wir lernten
den Blick zu heben
und standzuhalten
und wir spürten die Gewalt
der Arbeit
und unsere Kraft.
Schon wichen unser Gegner -
als sie gesprungen kamen
die Steigbügelhalter
der Mächtigen
und uns
die Himmelsleiter hielten.
Und wir stürmten hinan
- wer ahnte schon
dass es bergab ging -
und verloren
den Halt unserer Hände
und nach wenigen Stufen
erlahmten unsere Kräfte
und wir blieben hängen
zwischen Himmel und Dreck.

1 kommentar :

  1. Jag är glad att just de två dikterna har publicerats i Sverige. För mitt tänkande har starkt påverkats på sextiotalet av jobbarna i skogen och industrier och svenska författare som Vilhelm Moberg, Ivar Lo-Johansson, Sven Edvin Salje, Jan Myrdal och många fler - i ett Sverige som tyvärr har försvunnit till stora delar.
    Einar Schlereth

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.