gerundium

12 januari 2021

Folkstyre och blindstyre

Utrikesminister Ann Linde har gjort något numera rätt sällsynt. Hon har försvarat den traditionella svenska alliansfriheten,  vågat gå mot strömmen och säga att den s k Nato-option som en majoritet i försvarsutskottet beslutat om skadar Sverige genom att skapa osäkerhet om vår alliansfrihet.

Dessutom strider den linje Ulf Kristersson lanserar mot den konstitutionella ordningen. Utrikespolitiken formas av regeringen.

Så varför finns en utrikesnämnd? Varför ska landet alls ha en regering om det är Kristersson och hans minoritetspolare i utskottet som bestämmer.

Den demokratiska frågan är ju hur den f d elitgymnast lyckas slå sådan knut på demokratin att en 33 -procentig opinion för Nato-anslutning anses ge mandat till halsbrytande utrikespolitiska volter på barr?

Regeringen ska självfallet följa riksdagen, men riksdagen måste väl ha respekt för folkviljan. 

Bl.a. av regeringsformens paragraf 11 framgår att det är regeringen som formar utrikespolitiken - inte Ulf Kristersson eller ett enskilt riksdagsutskott. Den linje han nu lanserar är alltså inte bara äventyrlig, den är ett anslag mot regeringsformen och den konstitutionella ordningen.

DN:s Mikael Holmström frågar Ann Linde vilket land som skulle kunna ha invändningar mot den svenska s k Natooptionen?

Hon svarar helt korrekt Ryssland, men inte bara...

Att vårt största grannland, stormakten Ryssland skulle ändra politik mot Sverige är i sig ett tillräckligt skäl att avstå. Alla som har det minsta kunskap om historien vet att den svenska neutraliteten betraktades av Sovjetunionen som en viktig faktor och försvarades aktivt av Molotov under överläggningar med Hitler och Ribbentrop i Berlin i november 1940, för vilket Sovjetunionen också fick den svenska regeringens tack. 

Hur kan för övrigt Holmström veta vad andra länder anser om den svenska Nato-optionen? Varför skulle Tyskland, Norge, Danmark etc ha intresse av att gunga båten i Östersjön?

Inte heller Finland har uttryckt något sådant intresse, fast majoriteten i försvarsutskottet framfört Finlands Natooption som ett avgörande skäl för Sverige att gå samma väg.

Att just i dessa dagar stå upp och argumentera för att den avgörande makten över svensk säkerhet ska förflyttas till USA, ett land i djup politisk kris, där man nu grälar om vem som ska ha tillgång till kärnvapenknappen, verkar minst sagt obetänkt.

Det är som om förnuftet tillsammans med generaldirektören i Myndigheten för Bad och Sol tagit semester och stuckit till Kanarieöarna.

Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Bara signerade inlägg tas in.