Triangulering är det politiska modeordet på allas läppar.
Triangulering sker när en politisk aktör neutraliserar motståndarens förslag genom att ställa ett liknande.
Exempel på triangulering:
Peter Hultqvist (s) öppnar för värnpliktens införande – Majoren Björklund (fp) föreslår 20 000 värnpliktiga om året.
Jonas Sjöstedt (v) kräver vinstförbud i skola och omsorg – Majoren Björklund kräver stopp för riskkapitalbolag i skola samt förstatligandeav skolan (av det som inte redan sålts ut förstås)
Stefan Löfvén kräver att Sveriges försvar ska börja i Sverige inte i Afghanistan – Karin Enström (m) lägger om: Sveriges behov ska styra. Osv.
Man behöver inte vara någon Pytagoras för att inse att summan av all potentiell triangulering är status quo. Skillnaderna mellan partierna utsuddas. Partiernas medlemstal sjunker. Partiledningarna (n u senast v) försöker göra sig mer oberoende av medlemmarna för att kunna triangulera mera.
Man behöver inte heller vara någon Pytagoras för att räkna ut att vad s behöver för att häva sin kräftgång är en stor obönhörligt partiskiljande fråga.
Jag skulle vilja se ett nytt program för bostadsbyggandet i nivån 100 000 bostäder om året. Det ska vara bostäder till överkomliga hyror. Finansieringen ska lämpligen vara offentlig – pensionsfonder och nya obligationslån. Ju förr detta kommer igång desto snabbare kan den överhettade bostadsmarknaden kylas ner. I Storstockholm ska förtätningsstrategin överges till förmån för nya områden integrerade med kommunikationer och infrastruktur.
Att ta hem trupperna från Afghanistan under innevarande år är också ett förslag som har stöd av en folkmajoritet men som skulle få alliansen att gå i taket. Skälet är enkelt: Alliansens antagande om en säkerhetspakt USA-Afghanistan har hittills inte besannats. Om inte ens USA är välkommet att stanna, vad ska då hjälptrupperna där att göra?
Kom igen nu Stefan. Du har ju i alla fall tagit ordet Afghanistan i din mun för första gången i Sälen. Och några JAS lär ju inte bli sålda till Afghanistan, eller hyr?
Stefan Lindgren
Det verkar konstigt ändå. S-ledningen bör veta via diverse vetenskapligt gjorda undersökningar att välfärdssamhället har stöd av folkmajoriteten, och att missnöjet är rejält med resultatet av dessa privatiseringar. En klent begåvad babian borde kunna göra en vinnande politik av det så att partiet skulle kunna svinga sig upp till röstsiffror som det var för 40-50 år sedan och sopa undan moderaterna och dess hjälppartier till ett hörn som ingen bryr sig om. Varför har vi det nuvarande läget där partiet nästan ber om ett nytt valnederlag därför att möjligheterna inte utnyttjas? Vill man inte vinna?
SvaraRaderaFörslag till förklaringar: partiledningen är så indoktrinerad (eller utpressad) av nyliberalism att den inte fattar vad som händer. Eller att politiken inleddes av äldre s-politiker som ännu inte är döda, och att man helt enkelt inte vågar (trots att man förstår läget) bryta med deras politik eftersom det skulle medföra en massa kritik/självkritik, prestigeförluster och trampade tår. Eller om det nu är något annat.
Löfvens bakgrund gör nog att det finns mycket samsyn med näringslivet.
SvaraRaderaDet finns väl fn ingen allmänt känd socialistisk vision som en pragmatiker vågar lita på.
Kommunals sporadiska utspel om att vara löneledande faller nog inte i god jord hos L.
L fruktar nog kravmaskinerna lika mkt som borgarna.
När kommer det ett realistiskt socialistiskt program för entreprenörskap?
När kommer det en socialistisk vision för samhällsnyttig individualism?
Vänster och höger är lika rädda för klassresor även om vänster vill ha klassresor nedåt.
Båda representerar därför status quo.
Om socialister har bra svar på detta tipsa isåfall S.
De läser inte annars.