Wolodarski hyllar antisemit

Idag ägnar DN:s chefredaktör Peter Wolodarski en helsida åt att kalfatra Margot Wallström för hennes underlåtenhetssynder, nästan innan hon har hunnit öppna munnen.

Han anklagar henne för att vara för släpphänt mot ryssen, det enda och ständiga hotet på Wolodarskis entumsradar.

Wolodarski ger sig in på olika uttalanden om rysk mentalitet och historia, vilket han verkligen borde undvika, eftersom hans kunskaper är alltför ytliga – akademiskt instant coffee.

Till exempel åberopar han sig på filosofen Vasilij Rozanov (1856-1919). Rozanov var en ärkekonservator, känd bl.a. för sin antisemitism, särskilt åren från 1913. Jag ska inte chikanera Wolodarski med några citat, men vi kan lägga på minnet för framtiden att i DN går det bra att citera kända antisemiter om man tycker att de har något viktigt att säga i andra frågor. Så som för övrigt Putin ibland citerat Rozanov.

Sedan åkallar Wolodarski en viss Sergej Pugatjov som sanningsvittne, bl.a. till det mästerligt nyanserade påståendet att "alla pengar som genereras hamnar i presidentens ficka".

Pugatjov är nr 50 på listan över ryska miljardärer. Sedan 2011 lever han i London. Vad kan han veta om hur det ryska folket lever? Vad kan han ens veta om den politiska maktens mekanismer?

För det Wolodarski själv så väl illustrerar är ju att Putin ansträngt sig att skapa armslängds lucka till oligarkerna. Uppenbarligen är den bakomliggande ambitionen att deras pengar, för det mesta oärligt förvärvade, inte ska få bli bestämmande för politiken. De ska inte tillåtas köpa duman (vilket de delvis redan gjort).  Men hur har väst reagerat? Jo dessa antidemokratiska figurer som vill köpa politisk makt med pengar har osvikligt förvandlats till hjältar i bl.a. Wolodarskis tidning.

Boris Berezovskij, William Browder och dennes advokat Sergej Magnitskij, Michail Chodorkovskij, Vladimir Jevtusjenkov  och nu Sergej Pugatjov – vad är det som gör att vi ska tro på dessa miljardärers bild av Ryssland och inte på vad vanliga, enkla ryssar har att säga? Man kan notera att även i den svenskutgivna akademiska tidskriften Baltic Worlds är bilden av Ryssland mycket mer nyanserad än den Wolodarski tecknar. Den regimkritiska sociologen Olga Krysjtanovskaja beskriver i senaste numret varför den planerade orangerevolutionen i Ryssland misslyckades. Oppositionen hade helt enkelt inte folket med sig, Och varför?

Sådana frågor borde en chefredaktör arbeta med.

Stefan Lindgren