24 oktober 2014

Romer i Sovjet


Av en händelse fick jag ögonen på en rysk artikel om hur romerna levde i Sovjetunionen. Man kan naturligtvis vänta sig det vanliga förtalet av "ondskans imperium" och till att börja med följde artikeln dessa schabloner.

Det fanns inga människor som passade sovjetsystemet så illa som romerna, heter det.



I 1926 års folkräkning om man fram till att de var 61 000 personer, men redan 1937 hittade man bara lite drygt två tusen.

Det var följden av repressiva åtgärder mot deras kringflackande livsstil. 1932 infördes inrikespass och bara den som var skriven på en ord och hade detta pass fick ransoneringskort. Till 3 juli 1933 hade 5 740 romer arresterats. de skickades till Norilsk, till Obs stränder, till  stationen Tajga och till Uchta. De anklagades inte bara för lösdriveri utan också för olagliga valutaoperationer. Som förtennare och smeder kunde de naturligtvis ha kopplingar till ädelmetaller. Hela arteler av förtennare dömdes till långa fängelsestraff.

För första gången fick romerna ett namn i 1956 års lag om att "sätta lösdrivande zigenare i arbete". Men – och här tycks artikelförfattarna vända nästan 180 grader – den lagen tjänade också ett gott syfte,

När romernas gamla livsstil hade förlorat sin materiella grundval och bl.a. hästhandeln nästan försvann, var det många romer som tog emot statens hjälp till annan sysselsättning, och som satte sina barn i skola. Utan att affischera sin etniska tillhörighet särskilt mycket arbetade de på enkla tjänster i industrin och även på kolchozer.

"Hela denna etapp i romernas historia i SSSR betraktas numera rentav med tacksamhet av romerna", skriver artikelförfattarna. De fick hus och jordlotter och de flesta blev bofasta.

"I rättvisans namn", fortsätter artikeln, "inte bara kämpade man mot romernas i Sovjet. Man älskade dem också.. Samtidigt som staten försökte socialisera dem strävade den efter att visa att romerna var 'våra'".

Staten stödde romska kollektiv ("Romen" var det mest berömda) och många minns hur Brezjnevs dotter Galina Brezjneva bedrev lobbyarbete för romernas intressen. Den romska kulturen var oskiljaktig från  den ryska. Ingenting kunde hindra ryssarna att älska den romska musiken och deras oefterhärmliga sånger och danser. Romska ensembler reste runt i Sovjet och de framträdde i egna TV-program. Man gjorde mycket uppmärksammade filmer om romernas liv.

Den moldaviske regissören Emil Lotjanu gjorde bl.a. filmen "Leutary i Tabor uchodit v nebo" och på 70-talet sändes en såpa om romerna, där Michaj Volonter spelade huvudrollen.

Till oss i Sverige nådde också en romsk sagosamling av Jefim Drutz, som utkom 1981 på Fripress förlag under titeln "Varför älskar Gud zigenarna?" Läs den!

Själv hamnade jag i början av 90-talet i samspråk med ett par romer på restaurang Slavjanskij Bazaar i Moskva. En av dem var folkdeputerad från Moldavien. De var båda akademiskt utbildade, allvarliga och stolta. De frågade försiktigt om det stämde att deras bröder i Sverige kör Mercedes-Benz. Jag kunde inte förneka att de i Sverige körde bra och stora bilar, bl.a. Mercedez och de verkade nöjda med svaret.

Lite senare var det ett gäng romska barn som attackerade mig som en vargflock, när jag steg av bussen på Sadovoje Koltso, enda gången någon försökt råna mig. Och det på öppen gata. Men då hade redan det "ofria" sovjetsystemet gått i graven och många romerna återgått till de gamla basnäringarna.

Stefan Lindgren
Как в СССР боролись с цыганами
Ett frihetsälskande folk

Kollektivisering
Как в СССР боролись с цыганами
Inrikespass införs 1932
Как в СССР боролись с цыганами
1956 började de för första gången betraktas som etnisk grupp
Как в СССР боролись с цыганами
Många blev bofasta, fick hus och jord
Как в СССР боролись с цыганами
I slutet av sovjetepoken blev romerna rentav på modet

4 kommentarer :

  1. Tänkte att E H Carr måste ha nämnt zigenare i något sammanhang eftersom han skrev om nästan allting annat, och tittade efter 'gypsies' i registren till hans monumentalhistoria till Ryska revolutionen. Och se: i en fotnot till del 2 av 'Foundations of a planned economy' nämns ett dekret av den 1 oktober 1926. Det begär att lokala myndigheter skall se till att zigenare som vill gå över till bofast leverne skall tilldelas mark.

    SvaraRadera
  2. I Norge er jo Raya Bielenberg godt kjent. Hun er rom, født i Sovjetunionen og kom til Norge på 1970-tallet etter at hun giftet seg med en norsk journalist bosatt i Moskva.

    Fantastisk artist som har solgt millioner av plater.

    Hun uttalte følgende i et intervju med Bergens Tidende i 2012:

    "Hun forteller at hun nesten aldri tenkte over at hun er sigøyner da hun bodde i Sovjet, men at hun tenker på det hver eneste dag i Norge. Senest i forrige uke lente en mann seg ut av et bilvindu, viste fingeren og ropte "jævla sigøyner" etter henne da hun gikk på gaten. Nylig fikk hun en anonym oppringning midt på natten fra en mann som truet med å sprenge en bombe under sigøynerfestivalen som skal arrangeres i september. Også resten av familien blir til stadighet utsatt for sjikane og trusler."

    SvaraRadera
  3. Den omnämnda filmen hette i Sverige "De kallar oss lautarer", när den gick på svensk tv. Mig gjorde den starkt intryck på, särskilt för violin- och panflöjtsmusiken i den.
    Filmen kallas på Wikipedia "Zigenarlägret flyttar till himlen", så någon annanstans än på tv har den kanske gått. Den är nu på gång på dvd, än så länge under namnet "Tabor ukhodit v bebo".
    Björn Forseth, bjorn@forseth.se

    SvaraRadera
  4. Rättelse: Det tycks som att Zigenarlägret flyttar till himlen är en annan film av och med samma personer och från nästan samma år. Stefans artikel tycks ha slagit ihop titlarna: Lautary 1972 och Tabor ukhodit v nebo 1976. Det är den senare som är på gång på dvd.

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.