Herr Hexogen

Dagens Nyheter publicerar idag en stort upplagd intervju med den ryske författaren Aleksandr Prochanov. Intervjun är läsvärd, men man ska vara försiktig med slutsatserna.

Prochanov har som grundare av tidningen "Den", som efter ett förbud ömsade skinn till "Zavtra", lyckats svinga sig upp till en position som en av Rysslands mest inflytelserika intellektuella, Han lyckas förena ett fasthållande vid allt det goda i 70 års sovjetstyre med rysk-ortodoxi och tro på det ryska imperiet.

Emellertid ska man vara aktsam med orden. Vanligtvis talar ryssar om "derzjava" (rike) och inte om "imperija". Ser man på kartan är naturligtvis Ryssland helt unikt i sin utsträckning och där har utvecklats mycket specifika former av samlevnad mellan de drygt 100 folkslagen med fyra stora lagskyddade religioner.

Sovjetunionens kuppartade upplösning 1991 innebar att 25 miljoner ryssar hamnade utanför Sovjets arvtagare Ryska federationens gränser. 10 miljoner har flyttat dit men resten lever fortfarande utanför den stat där de en gång föddes. Prochanov var en av de första som uppmärksammade detta trauma och insåg att en mängd värden förknippade med Sovjetunionen höll på att gå i rännstenen. Idag står han mycket nära Putin, som har kallat konsekvenserna av Sovjets upplösning för en enorm tragedi (vilket inte innebär att han förordar ett återskapande av Sovjet, har han klargjort).

Prochanov, som stödde operettkuppen 1991 (GKTjP), men senare medgett att detta var ett misstag, stod på barrikaderna 1993 när Jeltsin sköt sönder det ryska parlamentet med artillerield och fick gratulationstelegram från all västvärldens ledare (inklusive Bildt) för detta.

Inledningsvis var han mycket kritisk mot Putin. Han skrev 2002 romanen "Herr Hexogen" som kolporterade oligarken Berezovskijs teori att det var FSB som låtit spränga bostadshus i Volgodonsk för att få fart på terroristpsykosen och införa ett auktoritärt styre. Då sade elaka tungor att Prochanov finansierades av Berezovskij och han började se positiva drag i de nya samhällen som olje- och gasoligarkerna byggde upp.

Utvecklingen har fört hans positioner närmare Putins. Men även om Putin lyssnar (roat) på ryska nationalister som Zjiriinovskij och Aleksandr Prochanov vars breda historiska perspektiv berikar Putins miljö, ska man inte tro att Putin går i någons ledband. När Aleksandr Dugin, geopolitiker som utpekades som Putinrådgivare, nyligen fick sparken från Moskvauniversitetet för ett synnerligen olämpligt uttalande mot ukrainare i den pågående inre konflikten i Ukraina, rörde Putin inte ett finger.

Överhuvudtaget är det kännetecknande för Putins arbetsstil att hans omgivning är långtifrån monolitisk. Där finns nyliberaler som riksbankschefen Naibullina, socialister som Sergej Glaziev, ansvarig för arbetet med tullunionen etc. Kulturpolitiken är synnerligen vidsynt. Författaren och komikern Michail Zjvanetskij, odessit som vädjat om förståelse för sina ukrainska landsmän, fick nyligen statspriset för sin kulturgärning. Exemplen kan mångfaldigas.

Prochanov ska inte betraktas som Putins röst, utan som en av många röster som bryts kring Putin. Prochanov stack i våras inte under stol med att han, liksom Zjirinovskij, förordade en rysk invasion av östra Ukraina för att förhindra ett blodbad i stil med det fascisterna ställde till med i Fackföreningshuset i Odessa 3 maj. Några av de ledande gestalterna i folkrepublikerna DNR och LNR kom direkt från Prochanovs krets, men har nu dragit sig tillbaka till förmån för infödda Donbassbor. Uppenbarligen har Prochanov rättat sig efter Putin och inte tvärtom.

Personligen hade jag haft svårt för Prochanov sedan han agerade apologet för Sovjetunionens misslyckade Afghanistankrig. Enda gången jag sett honom svarslös i en debatt var när en medarbetare till Gorbatjov angrep honom för att försvara detta krig som mobiliserade den dittills mest kompakta opinionen mot Sovjetunionen. Ett krig som dessutom den egna militären (marskalk Achromejev) var bittra motståndare emot. Men sedan dess har situationen ändrats kardinalt.

Som "derzjavnik" representerar Prochanov idag ryska folkets motstånd mot västvärldens försök att inte bara isolera och omringa Ryssland utan bedriva en fräck inblandning och en äventyrspolitik under växande krigsrisk.

Stefan Lindgren