En fruktansvärd skönhet har fötts

Det tal som USA:s vice president Joe Biden höll på Harvard i torsdags är
obehagligt på flera sätt.

Han började med att citera poeten William Butler Yeats om påskupproret i
Irland 1916: "Allt har ändrats, ändrats i grunden. En fruktansvärd skönhet är född".

Vilken är den skönheten?



Han säger aldrig vilken den nyfödda skönheten är. Men lägger
man samman hans tal är den skönheten USA:s förmåga att trots landets
eländiga ekonomiska situation och bottenkörda stat kunna ställa till oro på
alla kontinenter. Förmågan att skapa kaos och topprida världen.

Han erkänner att USA:s satsning på att straffa Ryssland (för vad USA har
gjort det i Ukraina) stötte på motstånd i EU. Men president Obama tvingade
EU att följa efter, trots att han många gånger tvingades genera dem, säger
Biden.

Det som Angela Merkel så eftertryckligt har förnekat, att EU agerar betjänt
åt USA, medger Biden öppenhjärtigt. USA:s maktberusade elit njuter av att
förnedra Europa, i synnerhet den politiska krymplingen Tyskland. Så går
Merkel nu också under öknamnet Frau Yes. Enligt uppgifter i det ryska
TV-programmet "Vesti nedeli" i söndags har USA skaffat
sig komprometterande material ur östtyska arkiv om hur Merkel och hennes
far, en präst, samarbetade med Stasi.

Men förödmjukelserna riktas naturligtvis även mot Ryssland, som president
Obama nyss i FN jämfört med ebolaviruset. Biden talar nu om att ryssarna -
"små gröna män" - har invaderat Ukraina. Och vad gör de där? De hotar den
nya demokratiska regimen - som enligt Biden kommit till makten genom "det
mest demokratiska valet någonsin" (bortblåst den väpnade kuppen mot
Janukovitj). Och de hotar denna ädla regims "kamp mot korruptionen".
Korruptionen är Putins verktyg att undergräva demokratin.

Rent sakligt är hans framställning av Ukrainakrisen en katastrof. Han
skryter med att USA beviljat en miljardkredit, när Ryssland beviljat tre.
"Vi har inga stövlar på marken", ljuger han, fast Nato har haft upprepade
militärövningar i Ukraina, USA-officerare sitter i militärhögkvarteret i
Kiev, liksom siktats på marken i bl.a. Donetsk och Mariupol. För att inte
tala om amerikanska säkerhetsbolag som Academi och deras polska kollegor.

Att ingen amerikansk president någonsin kommit till makten utan att säckar
med pengar bytt ägare bakom kulisserna är naturligtvis inte korruption
(läs Gore Vidal som hörde sin morfar Thomas P Gore, senator från Oklahoma,
berätta om sådant).

I ett avsnitt skryter Biden med hur USA utvidgar sin makt i Stilla havet för
att möta det framväxande Kina. 60 procent av flottan och 60 procent av
flyget är nu riktat mot Stilla havet (läs: Kina). USA stöder en nytolkning
av Japans författning som ska medge en ökad militär roll. Försvarsarbetet
med Filippinerna stärks. Missiler placeras ut för att kunna slå ut Nordkorea
(märk parallellen till alla missiler vid Rysslands gräns som ska kunna "slå
ut Iran"). Biden stoltserar med att 1 000 marinsoldater nu är permanent
stationerade i Darwin, Australien, som tidigare motsatt sig utländsk trupp.
Och så hoppas Biden på att kunna utnyttja USAs gamle (hm!) allierade Vietnam
i inringningen av Kina.

I december hade Biden ett fem timmar långt samtal med Kinas president Xi och
förklarade då att USA ger blanka fan i den "flygidentifieringszon" som Kina
proklamerat utanför sin kust. "Vi erkänner den inte, vi respekterar den
inte, och vi flyger en B-52:a rakt igenom den", sa Biden på det bombspråk
som USA:s härskare föredrar att tala med sina s k partners.

Han passade naturligtvis också på att göra en hommage till Hongkongs unga
som "kräver respekt för sina egna rättigheter". Att Hongkong, alldeles nyss,
under brittiskt styre, inte tillät några som helst demokratiska val, nämnde
inte Biden. Han nämnde inte heller hur mycket pengar USA har satsat på att
arbeta fram kaoset på Hongkongs gator.

Han nämnde heller inte att "färgrevolutionen" i Hongkong varit "in the
pipeline" sedan juni då Hongkongs mediamagnat Jimmy Lai Chee-ying mötte
USA:s f d försvarsminister Paul Wolfowitz ombord på en jakt utanför Myanmar
för utdragna överläggningar i juni.

Jimmy Lais CIA-kontakter och stöd för "Occupy Central" är väl kända.
Men "försvaret för mänskliga rättigheter" är ingen politik Obama för - nej,
"den är inpräntad i vårt DNA", säger Biden (Inom parentes presenterade Amnesty nyss en
utförlig rapport om USA-arméns tortyr i Afghanistan - "Left in the Dark",
inte under Bush, utan under Obama).

Det kan Putins "små gröna män" (han upprepar uttrycket) inte förstå.

Från att i praktiken ha hyllat nyfascism i Ukraina övergår Biden till att
tala om USA:s ståndaktiga kamp mot extremism i alla former. Helt korrekt
slår han fast att Turkiet tillåtit extremisterna att använda Turkiet som bas
för att gå in i Syrien och Irak - ett sant uttalande som han några dagar
senare bad om ursäkt för i ett telefonsamtal till Erdogan.

Lösningen på extremistproblemet heter naturligtvis bombningar, om nu någon
tvivlade på det. Biden skryter med att ha varit den som övertalade president
Clinton att "ta itu med Milosevic" och häva vapenembargot till USA:s vänner
på Balkan. En stor del av dessa vapen gick för övrigt vidare till
terroristerna i Syrien, femton år senare.

Men där i Camp Bondsteel, USA:s största militärbas utom lands - bissart nog
placerat i USA:s eget Disneyland på Balkan, Kosovo, ser Biden plötsligt ljuset.
Han möter ett amerikanskt militärförband, där soldaterna har afrikanska,
kinesiska och spanska rötter. I denna rasblandning finns USA:s "väsentliga
styrka och livfullhet", säger han, säkert väl medveten om att det finns andra motiv
än patriotisk för fattiga svarta och chicanos att ta värvning.


"It sounds corny. But that's who we are... And that's why it's our
obligation to lead... God bless You all and may God protect our troops",
slutar så Biden.

Jag skulle tro att detta är ett tal som studeras noga på många håll i världen. Man kan
 göra tankexperimentet att någon av de presidenter han på olika sätt
talar nedsättande om - Xi, Putin, Merkel etc. - skulle tala om sitt land i
samma termer av genetisk utvaldhet och sluta ett tal inför en
studentförsamling med att välsigna trupperna, för att vår nuvarande
gränslöst toleranta syn på världsmakten USA ska framträda i all sin orimlighet.

Så mycket bättre att USA äntligen har hittat åtminstone något litet att
klaga på i Sveriges uppförande.


Stefan Lindgren