Aktuellt i Estland

I sommarens nyhetsstiltje finns det ett nyhetstema som hela tiden knådas och knådas om och om igen, och det är det onda Ryssland.

Det sker i parti och minut. Låt mig bara ta några exempel:

Nyheten i förrgår om en upphittad rysk ubåt. Expressen höll sig i skinnet, men vem var snabbt ute och hävdade ubåten måste vara från 1980-talet och ett nytt bevis för ryska gränskränkningar? Ja, naturligtvis den som i första hand borde stått för objektiviteten, rektorn för försvarshögskolan.

Finner inte försvarsminister det besvärande att de som ljugfer mest i sådana här sammanhang är statsavlönade yrkesmilitärer och försvarstjänstermän. Förra gången var det en hög flygvapenchef som påstod att svenska stridsflygplan"beskjutits"! (Projektilerna visade sig vara ljusraketer.)

När Dagens Nyheters Michel Winearski skulle rapportera från flottans dag i Ryssland 26 juli påstod han att president Putin återinfört sovjetflaggan i sådana sammanhang. Det skulle säkert glädja många om det var sant. Men jag har gått igenom tusentals bilder från Flottans dag. De enda sovjetsymboler det kan vara fråga om är den sovjetiska örlogsflottans fana som har en stjärna och hammaren och skäran. Den har ständigt förekommit på Flottans dag för att påminna om historien.

Winearski finner det anmärkningsvärt att sådana historiska symboler får visas i Ryssland. I de länder som han själv hyllar: de baltiska länderna, Ungern, Polen, Georgien och Ukraina - dvs. Natos frontstater mot Ryssland - är sådana historiska symboler förbjudna, och i Winearskis ursprungsland Polen kan man få sitta i fängelse för att t ex bära en T-shirt med hammaren och skäran. När Moldova vände sig med en fråga till Venedigkommissionen sa denna klart att sådana förbud strider mot Europadeklarationen om mänskliga rättigheter. Men i DN hyllas skamlöst censuren!

Ett annat återkommande tema är Putins "propagandakrig" och behovet av "motåtgärder". Saken har nu gått dithän att det estniska kulturministeriet beslutat starta en ryskspråkig TV-kanal. Det är inget att säga om det, man kan bara undra varför man väntat 25 år.

SVT:s finlandssvenske pojkscout Hasse Svens förklarade i ett Aktuelltinslag att det visserligen varit lite problem för de ryskspråkiga att få bli medborgare i Estland. Men "gradvis har det blivit lättare". Sanningen är väl att de statslösa gradvis dör ut. Enligt Amnesty är det fortfarande 6,8 procent av landets befolkning som saknar medborgarskap - av ett enda skäl: de är rysktalande.

Malcolm Dixelius gav "expertkommentaren" att ryssarna i Estland är delade - och ryssarna i Ryssland är delade. Surprise, surprise! Om han hade förklarat att esterna är delade hade det däremot varit en nyhet, för sånt talar man förstås inte om.

Att centerpartiet , som förespråkar "tätare band med Moskva" och tilltalar "främst den ryskspråkiga minoriteten", gick upp i parlamentsvalet 1 mars i år och fick 24,8 procent är fortfarande en väl dold hemlighet i svenska media.

Själva utgångspunkten för Aktuellts inslag, att det pågår ett ryskt propagandakrig och att väst är i underläge återstår också att bevisa. I själva verket märks inget som helst propagandakrig från Moskva. Sputniks och Russia Todays sändningar på främmande språk är trots allt en droppe i havet. I Moskva är regimen omringad av fientliga, i många fall västägda media - se http://www.8dagar.com/2014/11/nya-tider-i-moskva.html).

Det enda nya i situationen är den kompakta - närmast religiösa - ryssfientligheten i västmedia. Och den här gången finns inte ens några "Moskvatrogna" grupper som försvarar vad de trodde var rysk socialism. Det finns med andra ord inga som helst hinder för en ogenerat rasistisk hets mot Ryssland.

Att den ska ha sådan extrem styrka i Sverige, det land som först av alla sände en ambassadör till Moskva och som bland grannländerna har världsrekordet i fred med Ryssland - 206 år - är groteskt.

Här om någonstans borde vi  visa lite tacksamhet mot det folk som offrade mest för friheten i kampen mot Hitlerfascismen. Runt om i svenska vatten ligger förlista ubåtar och andra sovjetiska fartyg från andra världskriget som bär vittnesbörd om den fruktansvärda överlevnadskamp som fördes - för hela mänskligheten - bara en dagsresa över Östersjön.

Stefan Lindgren