Hon menar att det kan försvåra arbetet på att bryta västs sanktioner mot och isolering av Ryssland.
Av och till ser man skandalösa uppgifter om att Ryssland skulle samarbete med och stödja extremhöger i Europa.
Här i Sverige senast i form av DN:s avslöjande att en finansman, Johan Lundberg, med ”ryska kopplingar” hyrt ut lokaler till Sverigedemokraterna liksom till den ryske ambassadören. Den ryska kopplingen visade sig vid en närmare granskning bestå av ett brevlådeföretag under avveckling. Och ambassadörens lyxvilla visade sig vara en konferensanläggning.
Emellertid går det inte att förneka att de nya invandringskritiska rörelserna i Europa sökt samarbete med Ryssland och ibland gått emot västvärldens sanktionspolitik (gäller ej de fega Sverigedemokraterna). I åtminstone fem europeiska länder har de invandringskritiska partierna blivit tredje största parti (Österrike, Tyskland, Italien, Frankrike och Sverige). I Österrike (Frihetspartiet) och Italien (Lega Nord) sitter de redan i regeringen. De båda sistnämnda har slutit samarbetsavtal med maktpartiet ”Enat Ryssland” och ER:s ungdomsförbund samarbetar med Alternativ för Tysklands ungdomssektion. En del av de nya invandringskritiska partierna har skickat delegationer till Moskva och till Krim. Marine Le Pen har till och med haft delegationer i Moskva på segerdagen 9 maj, trots att hennes parti historiskt har mera kopplingar till den andra sidan, Vichyregeringen och den franska SS-bataljonen ”Charlemagne” som deltog i slutstriden om Berlin och bl.a. försvarade Riksdagshuset.
Franska Front National lyckades till och med få ett banklån på 9 miljoner euro i Moskva, i den saligt insomnade First Czech Russian Bank (FCRB). Nu är det oklart vem som äger denna fordran och om den någonsin måste betalas tillbaka.
Uppenbarligen finns det kretsar i Ryssland som gillar den här kopplingen till vad som västeuropeiska invandringskritiska och invandringsfientliga rörelser. Men långtifrån alla. I juli skrev Veronika Krasjeninnikova, medlem av Enat Rysslands högsta råd, en utförlig artikel, där hon varnade för samarbete med dessa grupper.
Hon menade att Ryssland i sin isolering inte får göra misstaget att förväxla dessa "högerextrema" med huvudfåran i europeisk politik, som avvisar de invandringsfientliga parollerna.
Samarbete med dessa grupper kan försvåra för Ryssland att återställa normala relationer med de krafter i Europa som representerar den överväldigande majoriteten.
Det är naturligtvis ett dilemma för Ryssland att landet vill visa sig öppet för kontakter med alla men får i slutänden bara kontakt med de extrema. Till Krasjeninnnikova kan man naturligtvis lätt genmäla att ingenting hindrar Europas stora partier - socialdemokrater, vänster, krist-demokrater, liberaler etc. att upphöra med sin sanktionspolitik, som bara gynnar de krafter inom Nato som är inställda på att trappa upp konflikten öst-väst och förbereda krig.
Om de tog upp normala kontakter med Ryssland skulle snart Rysslands ”allians” med extrenma och invandringsfientliga rörelser visa sig vara en synvilla. Om vi betänker att Ryssland
1. är det land i Europa som tar emot överlägset flest flyktingar och
2. att detta land med över 100 olika nationaliteter har en unik erfarenhet av mångkulturell och mångkonfessionell samlevnad, förstår man att Ryssland knappast har intresse av att göda invandrarfientliga strömningar i Europa eller underblåsa etniskt och religiöst hat, vilket skulle kunna få farliga återverkningar på Ryssland självt.
Förhållandet har ju faktiskt i snart 30 år varit det motsatta, att västliga underrättelsetjänster och påverkansstrukturer har arbetat för att underblåsa etniskt och religiöst hat i Ryssland (man hade fingrarna i den tjetjenska syltburken, liksom i konflikten om Nagorno-Karabach och en rad andra konflikter på postsovjetiskt territorium).
Krasjeninnikovas varning för europeisk extremism är inget officiellt ställningstagande. Uppenbarligen finns det många som gör andra tolkningar.
Många är benägna att se framgångar för partier som AFD, Lega Nord och Front National som en naturlig reaktion på globalism, oreglerad invandring och medveten nedbrytning av traditionella livsstilar.
Ungefär som Jürgen Elsässer (redaktör för AfD-vänliga Compact) som tolkar protesterna med centrum i östra Tyskland som ett uttryck för kvarvarande DDR-inflytande. DDR hade en sträng invandringspolitik, tog emot flyktingar, gav dem utbildning och skickade dem tillbaka. DDR hade stark betoning på nationell integritet, var i många avseenden, liksom Sovjetunionen ett kulturkonservativt land och gynnade familjebildning för att sörja för återväxten.
Så kanske finns det mera och djupare kopplingar mellan vad som kallas "extremhöger" och Ryssland än Krasjeninnikova vill erkänna.
Kort sagt: debatten fortsätter och den som lever får se.
Stefan Lindgren
Läs Veronika Krasjeninnikova på tyska här
http://www.russlandkontrovers.com/russland-im-netz-der-ultrarechten
och på ryska här:
http://aurora.network/articles/153-geopolitika/60128-rossija-v-seti-krayne-pravykh
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Bara signerade inlägg tas in.