 |
| EU har framgångsrikt stöpt om stadsbilden i hela Europa. |
Dessutom var partiets utmärkta reformprogram oförenligt med EU:s nyliberala grundlagar, skriver Ulf Bjerén.
Valet i Storbritannien handlade framförallt om Brexit. Sakfrågan avgjordes 2016 i folkomröstningen som gällde om Storbritannien skulle stanna kvar eller lämna EU.
I folkomröstningen, som var en stor demokratisk manifestation, röstade fler för Brexit än för någon annan fråga eller parti någonsin. Sedan har de härskande eliterna, helt i enlighet med odemokratisk EU-tradition, gjort vad de kunnat för att sabotera folkets beslut.
Labours ledare Jeremy Corbyn kampanjade på Labours manifest. Det innehöll många mycket bra saker: Återförstatligande av järnvägen, försvara det statliga sjukvårdssystemet och att skatten på de rikaste ska höjas för att bekämpa den växande fattigdomen. Men var de kraven ärligt menade?
Labour tog för två år sedan tillbaka sitt löfte att respektera folkomröstningsresultatet och öppnade för omförhandling och ny folkomröstning om EU-medlemskapet. Att få rösta om och om igen tills resultatet behagar EU-etablissemanget är en odemokratisk EU-tradition som vi väl känner igen från antagandet av EU:s konstitution Lissabonfördraget. Frankrike, Nederländerna, Irland fick rösta om.
Det mesta av Labours utmärkta manifest var dessutom inkompatibelt med EU:s nyliberala grundlagar. Detta vägrade Labours företrädare att erkänna. De ville inte tala om det.
Labour iscensatte alltså ett bedrägeriförsök mot den brittiska arbetarklassen: Att locka med inom EU sannolikt ogenomförbara reformer och samtidigt bana väg för att Storbritannien skulle stanna inom EU!
Folkstyret, demokratin segrade denna gång. Arbetarklassen och folket genomskådade det lömska och arroganta propagandaspelet och de ideologiska dimridåerna och förstod att Storbritannien måste ur tvångströjan EU för att det arbetande folket ska kunna framgångsrikt kämpa för sina intressen. Det var huvudfrågan.
Det är storartat!
Ulf Bjerén
Medlem i Folkrörelsen Nej till EU
Ulf Bjerens tolkning stämmer med vad man bör förvänta sig med utgångspunkt från att Labour är en front för Fabian society. Vänstergrenen av aristokratins kontrollerade opposition.
SvaraRaderaMen finns det överhuvudtaget något exempel på att Labour hotat monopolkapitalet?
Officiellt nationaliserades Bank of England efter världskriget men det bestrids av oberoende experter. Det finns ett tekniskt arrangemang som ger sken av statlig kontroll via två stycken av totalt hundra speciella aktier. Och någon insyn i ägandet har inte förekommit sen början av 1700-talet.
Endast ägandeförhållanden från 1694 är öppet tillgängligt från hemsidan.