Obama, Putin och Hollande överens

Det finns faktiskt en fråga där presidenterna Obama, Putin och Hollande är överens och där alla tre förordar en fredlig lösning av en farlig konflikt.

19 juni gjorde Ryssland, USA och Frankrike ett gemensamt uttalande om Nagorno-Karabach-konflikten, som svenska medier inte rapporterade.

Uttalandet gjordes när Barack Obama, Vladimir Putin och Francois Hollande, Frakrikes nyvalde president träffades i Los Cabos i samband med G20:s toppmöte.

"Vi ordförandena för OSSE:s Minskgrupp är eniga i vårt beslutsamma engagemang för en fredlig lösning av konflikten i Nagorno-Karabach", heter det. "Parterna i konflikten får inte ytterligare fördröja viktiga beslut som är nödvändiga för att nå en varaktig och fredlig lösning. Vi beklagar att presidenter Azerbajdzjan och Armenien inte tog de avgörande steg som våra länder uppmanade till i det gemensamma uttalandet från Deauville den 26 maj 2011."

"Vi uppmanar ledarna i Armenien och Azerbajdzjan för att uppfylla åtagandet i sitt gemensamt uttalande i Sotji 23 januari 2012 om att 'påskynda' en överenskommelse om de grundläggande principerna för en lösning av Nagorno-Karabach. Som bevis för sin politiska vilja, bör de avstå från maximalistiska ståndpunkter i förhandlingarna, respektera 1994 års eldupphöravtal och avstå från fientliga retorik som ökar spänningen. Vi uppmanar ledarna att vägledas av principerna i Helsingforsavtalet - särskilt de som gäller icke-användning av våld eller hot om våld, territoriell integritet och alla folks lika rättigheter och självbestämmande..."

"Militärt våld kommer inte att lösa konflikten och skulle bara förlänga lidandet och umbärandena för folken i regionen. Endast en fredlig förhandlingslösning kan låta hela regionen att gå mot en säker och blomstrande framtid. Våra länder kommer att fortsätta sitt nära samarbete med parterna, och vi uppmanar dem att utnyttja hjälp av Minskgruppens ordföranden som medlare. Freden beror dock i slutändan på parternas vilja att nå en överenskommelse som bygger på ömsesidig förståelse, snarare än en ensidig fördel, och en gemensam vision av de fördelar som freden kommer att innebära för alla folk och för kommande generationer."
(Källa: eng.kremlin.ru/news/4044)

De tre presidenternas uttalande kommer sedan Azerbajdzjan med en mindre väpnad attack i början av juni försökt utröna motsidans beredskap.

Vad konflikten handlar om är den lilla enklaven Nagorno-Karabach (4 000 kvadratkilometer, historiskt 8 223 kvkm) med en krympande armensk befolkning (1989 145 593 personer, 2006 138 000) inne i Azerbajdzjan.

Inne i Armenien finns på motsvarande sätt en azerisk enklav, Nachitjevan AR (5 500 kvadratkilometer och med 414 900 invånare). Karabach har försvarat sig militärt mot Bakus försök att ta över kontrollen vilket redan på Gorbatjovs tid ledde till ett blodigt krig 1988-94.

230 000 armenier från Azerbajdzjan tvingades fly liksom 800 000 azerier från Armenien och Karabach.

Idag är läget så att Karabachs styrkor kontrollerar det mesta av det forna NKAO och dessutom kontrollerar armeniska styrkor det betydligt större mellanliggande området till Armeniens gräns, som utgör 9 procent av Azerbajdzjans hela territorium.

Folkrättsligt är frågan öppen så tillvida att Nagorno-Karabach på sovjettiden var ett autonomt område (NKAO) vilket inte automatiskt gav Azerbajdzjan överhöghet över området vid unionsupplösningen. Moderaten Göran Lindblad, som bedriver betald lobbying for Azerbajdzjan, hävdar att FN tagit ställning för Azerbajdzjans territoriella anspråk, men så är inte fallet. Vad säkerhetsrårdet sagt är att de armeniska styrkorna måste dras tillbaka från det område som inte tillhör Nagorno-Karabach.

Det finns en resolution från generalförsamlingen med innebörden att det forna NKAO "tillhör" Azerbajdzjan från 2008, men den antogs med 39 röster för, 7 emot och 100 nedlagda. Generalförsamlingens resolutioner tillmäts traditionellt mycket liten folkrättslig betydelse.

Stefan Lindgren

För kartor se:
http://www.karabach.se/maps/nk-map-a3/