gerundium

15 januari 2013

Lärdomar av en invasion


Den franska invasionen av Mali och bombningarna av de norra
islamistkontrollerade delarna av landet visar flera saker.

Imperialisterna, dvs de länder som är beredda till olagligt och
militärt våld mot andra länder för (hopp om) egen vinning, är
oförbätterliga.

Vargen sneglar alltid åt skogen, lyder ett ryskt ordspråk. De förnekar
aldrig sin natur.


Den franska avkoloniseringen var den mest hycklande av alla. Den paroll
som den franske premiärministern Edgar Faure på sin tid formulerade var
'a partir pour mieux rester' - att lämna för att kunna stanna bättre.


Ekonomiskt har Frankrike behållit makten, liksom de vita behållit den
ekonomiska makten i Sydafrika (vilket förklarar både Jacob Zumas tystnad
och hans exhustrus, OAU:s ordförande, inför de franska illdåden.

Att Frankrike denna gång inte ens besvärat sig gå till FN visar hur lite
imperialisterna bryr sig om folkrätten.

Bombkriget sker officiellt för att krossa en islamistisk rörelse av
al-Qaida-typ, rörelser som Frankrike själv varit med om att blåsa upp,
i Libyen liksom i Syrien.

Den hycklade omsorgen om Malis konstskatter klingar ihålig när man vet
att exakt samma vandalism utförts av Frankrikes allierade i Libyen, som
jag tidigare dokumenterat på denna sida.

Se videoklippet ovan. Vilka kulturskatter skyddas där?

Att Frankrikes invasion leds av en socialist betyder exakt lika
lite som den utpekade måltavlan.

Imperialismen har sina egna socialister liksom sina egna muslimer, sina
egna fundamentalister som vid behov kan mobiliseras som frontfigurer
eller måltavlor. Imperialismen är såtillvida fullständigt trolös.

De franska socialisterna (liksom kommunisterna) stödde efter andra
världskriget det franska kolonialväldets återupprättande i Indokina.
Guy Mollets socialistregering ledde utrotningskriget mot frihetsrörelsen
i Algeriet.

När det gäller brittiska labour får man gå tillbaka till 1800-talets
chartister för att hitta en arbetarrörlse som inte stött landets
kolonialkrig. Se http://www.panjab.org.uk/english/labcolon.htm

Att Sveriges styrande elit, nu församlad till kuttrasju i
Sälen, går på linjen att föra Sverige ännu djupare in i Nato (närmast
genom medlemskap i Nato:s insatsstyrka) istället för att välja
neutraliteten, som traditionellt erbjudit oss säkerhet (och fortfarande
anses fullgod av Österrike och Schweiz), vittnar emellertid om att det
finns både ekonomiska och ideologiska faktorer som driver Sverige bort
från den linje som säkrat fred utåt och brett samförstånd inåt.

Här finns olika inflytanden. Vår totala kulturella amerikanisering, som
gått så långt att den amerikanska utrikespolitiken i varje sekund är
uppenbarad sanning i våra media, samtidigt som den livligt kan
ifrågasättas - i Amerika.

Stormaktstraditionerna är ett annat inflytande, som präglat svensk adel
och genom den även finansadeln. Tanken att Sverige i kraft av sin
duktighet ska kunna spela en militär roll i omvärlden har i hybernerande
tillstånd överlevt ett par sekel av nationellt försvar.

Viktigast är kanske att den subsidiära roll som svensk ekonomi utvecklat.
Utländska intressen äger och styr nu svensk försvarsindustri, vilket
lett till att myndigheterna tappat kontroll över vapenexporten. Vi kan
tjäna pengar på att stödja de krigförande imperialistmakterna och själv
efter fattig förmåga bli en.

För närvarande ser jag inget annat sätt att korsa makthavarnas planer
än att förbereda en stor folklig surpris till nästa års val.

Bort med alla Nato-älskare. Bort med de halvhjärtade, de vacklande. In med
pålitliga neutralitetsvänner. Låt er inte skrämmas av media! Tänk själv!

Stefan Lindgren

4 kommentarer :

  1. Hur har du tänkt dig att "en stor folklig surpris till nästa års val" skall gå till?

    SvaraRadera
  2. Om jag talar om det blir det ju ingen "surpris", eller hur?

    SvaraRadera
  3. Nu slingrar du dig. Du talar i termer av att "förbereda". Jag utesluer att det är ett enmansprojekt som du förbereder. Om du gör det tilsammans med andra så kanske det är flet som vill vara med och "förbereda".

    SvaraRadera
  4. Surprisen bestämmer du. Det enda som är säkert är att det nuvarande tillståndet är outhärdligt. Vi kan väl börja med att byta ut Annie mot en c-ledare med parollen "Hela landet ska leva". Som försvarsminister kan jag tänka mig Allan Widman som slutat yra om Nato och verkar vilja ha ett starkt territorialförsvar. Att ambassadspringaren Urban Ahlin med sina blekta tänder fick respass vore en annan glad överraskning. Och tänk om sverigedemokraterna började uppföra sig som folk!(Var fjärde SD-anhängare är invandrare, så den fläcken kan på sikt blekna).

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.