Carl Bildt tar farväl

Bildt manar till uppslutning kring
det "europeiska fredsprojektet".
Här brittiska bombningar av Kabul i maj 1919.

Carl Bildts nyårsartikel i Dagens Nyheter 31 december ska väl läsas som något av en avskedshälsning. Han vet att hans dagar på utrikesministerposten är räknade. Kampen handlar därför i stor utsträckning om eftermälet.

De senaste tjugo åren har varit osedvanligt framgångsrika, menar han.

Ja, först hade vi kraschen 1998  och sedan kraschen 2008 som Bryssel framgångsrikt utvecklade till en dubbeldip-recession som Europa ännu inte hämtat sig från. För första gången växer det upp en generation i Europa som inte kan räkna med att få det bättre än deras föräldrar har haft det. BNP per capita är idag lägre än 2007 och tillväxten under en längre period ligger inom felmarginalen.

Trots föreställningarna om ett fredligt Europa har vi haft krig på Balkan, där såren ännu ligger öppna och infekterade. "Murens fall" ledde inte till det enade Europa som entusiasterna talade om. Inte heller tog historien slut.

Istället har vi bevittnat hur Carls vänner ökat rustningarna kring Rysslands gräns, hejat på krig inne i det forna Sovjet och på många andra sätt blåst liv i kallakrigsandan.

Enligt Carl Bildt är det vår uppgift som EU-medborgare att bejaka Europa och den ökade "rörlighet" över gränserna som blivit följden.

Han gör sken av att detta är ett intresse lika för alla. Han försöker dölja att arbetsgivarintressena har fördel av en sorts "rörlighet" som leder till lönesänkningar och eroderar nationella trygghetssystem och arbetande människor har intresse av en helt annan "gränslöshet", nämligen solidaritet och fackligt samarbete i kamp mot utsugning, växande klassklyftor och nyfattigdom.

När Bildt skriver att Sverige lyckligt övergivit den "tradition" som kallas neutralitetspolitik för att "istället" gå med i det "fredliga" Europa, är det ett utslag av hans vanliga självöverskattning.

Neutralitetspolitiken som har 200-årig historia i Sverige lär överleva Bildt, även om det naturligtvis krävs en rejäl återställare efter hans två mandatperioder vid rodret.

Slutligen knyter Bildt an till 100-årsminnet av första världskrigets början - 1914-2014. Jo, första världskriget var något Europa "snubblade in i", skriver han. En olyckshändelse. Carl Bildt och andra kloka Europapolitiker var ju inte födda då.

Sanningen är en helt annan. Första världskriget var följden av en medveten politik från såväl Centralmakterna som Ententens sida. I Artikel 231 i Versaillesfördraget skrevs in att Tyskland medvetet framkallat första världskriget. Den lögnen avslöjades när bolsjevikerna öppnade tsarens arkiv och det framkom handlingar som visade hur detta krig var förutsett och planerat på båda sidor. Händelserna på Balkan var bara utlösande av det krig som kontinenten redan gick havande med.

Alla de skändliga sidor av Europa som vi ser idag - ockupationen av Afghanistan, Nato:s krossande av den libyska staten , bombningarna av Serbien och slakten på Jugoslavien, stödet åt terroristernas nedmalning av det syriska samhället osv - alla dessa förbrytelser är upprepningar av sådant som skedde under första världskriget och i anslutning därtill.

Nära en miljon tyskar svalts ihjäl av den brittiska blockaden under och efter första världskriget. Afghanistan blev 1919 ett av världens första länder att utsättas för flygbombningar (av britterna). Hela perioden fram till och med andra världskriget är full av koloniala folkmord (varav det i Bengalen 1943 troligen är det största med upp till 3 milj offer).

Kring detta skändliga Europa manar Carl Bildt till samling. Men han lär inte kunna stoppa den sjunkande trenden i EU-val. Allt fler är besvikna på EU och drar slutsatsen att detta byråkratiska överstatliga samarbete förhindrar ett verkligt samarbete mellan fria folk och nationer.

8 dagar önskar alla läsare ett gott nytt kampår!

Stefan Lindgren

Bilden: 17 maj 1919. Britterna bombar Kabul. En hämnd för att afghanerna hade tagit tillfället i slutet av första världskriget att kasta av sig det brittiska oket.