gerundium

6 februari 2018

Guldkant på tillvaron

Vad sägs om den här klassikern? Blodpudding med egna lingon, serverade på en vacker tallrik i benporslin, ur Lidköpings porslinsfabriks serie ALP från 40-talet.
Tallriken är så lövtunn att man ser fingrarna genom den. Och benporslin är det starkaste av alla.

Gulddekoren gör att den inte går att köra i mikron och därför dumpas nu guldet på våra loppisar.

Någon har sagt mig att alla benporslinsfabriker i Europa (förutom England) är borta idag. Inklusive Lomonosov i S:t Petersburg. Rätta mig gärna den som har mer info!

Hur som helst är tallriken inhandlad för 30 kr på Återbruket i Skarpnäck. Blodpuddingen kan man komma över för 15 kr/kg när det är extrapris. Och den tål att frysas in!

Bon appetit!

Stefan Lindgren

3 kommentarer :

  1. På östra sidan av Bottniska viken åt vi inte blodpudding utan blodplättar och blodpalt. Den sistnämnda torde motsvara puddingen. När höstgrisen hade slaktats lagades korv med flera olika slags fyllning. Stanken vid kokningen var bedövande men korven smakade utmärkt. Även mat på inre organ som njure har försvunnit från menýn. Däremot går det ännu att få leverbiff på vissa ställen.
    Skolmaten var rätt mager och blodpalten var ett stärkande inslag i denna kost.

    SvaraRadera
  2. Jag fick ärva mina föräldrars finservice från ALP. De fick den troligen som lysningspresent när de gifte sig 1934. Vi använde den inte till vardags, så någon blodpudding tror jag inte har legat på den. Konstnären Einar Forseth arbetade på ALP under många år så det kanske är han som gjort dekoren till dina tallrikar. ALP köptes upp av Rörstrand som så småningom flyttade sin verksamhet till Lidköping, där det fortfarande finns ett porslinsmuseum.

    SvaraRadera
  3. Mig veterligen finns Lomanosov kvar. https://www.inyourpocket.com/st-petersburg-en/lomonosov-porcelain-factory_9420v

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.