Ett av de mest framstående ögonblicken under öppningsdagarna för PyeongChang-Vinter-OS var när Kim Yong-nam, presidenten för presidiet i Nordkoreas högsta folkförsamling, tyst torkade sina tårar under nord- och sydkoreanska vokalisters gemensamma framträdande vid en konsert som hyllade vinterspelen.
Sydkoreas popstjärna SeoHyun höll sin nordkoreanska motsvarighet i hand medan bilder av känslostarka familjeåterföreningar spelades upp bakom den nordkoreanska Samjiyeon-orkesterns historiska framträdande i Seoul 11 februari. "Nå, låt oss träffas igen", sjöng de. "Gå tryggt, låt oss träffas igen".
Kim Yong-nam, satt tillsammans med Kim Yo-Jong, biträdande chef för Centralkommittén för Nordkoreas Arbetsparti och syster till Nordkoreas ledare Kim Jong-un, och intill dem satt Sydkoreas första dam och president Moon Jae-in.
Jag kan inte låta bli att tänka att detta folk säkert skulle hitta en väg till återförening, om det inte vore för utländsk inblandning, i dagsläget främst USA. Ryssland hade den historiska insikten att bana vägen för Tysklands återförening, som var långt ifrån särskilt populär i vissa västliga utrikesdepartement (Frankrike, England m fl). Den insikten borde USA också ha eller få hjälp att skaffa sig.
En annan sak som slår mig är vilken väldig kraft nationen är. Endast i länder som inte drabbats av Koreas öde eller något liknande kan man kosta på sig att fnysa åt nationen. Det är ju miljontals familjeband, ett gemensamt språk, kultur och historia.
Stefan Lindgren
Skickade konserten till min dotterson Erik, som den 19/2 reser till Kina och sen till en familj i Japan han förut träffat. Han har varit i Seoul. En reflektion om Tyskland. Sorgligt då att enandet bestod i en Anschluss.
SvaraRaderahoppas på seriösa förhandlingar mellan syd och nord. Det skulle kyla ned USA.s krigsplaner att landvägen genom Nordkorea angripa Kina.
SvaraRaderahoppas på seriösa förhandlingar mellan syd och nord. Det skulle kyla ned USA.s krigsplaner att landvägen genom Nordkorea angripa Kina.
SvaraRaderaSydkorea har en quisling-tradition som USA exploaterat ända sedan landets delning som skedde på dåtida krigsdepartementet i Washington den 10 augusti 1945, dagen efter atombomben mot Nagasaki. Kollaboratörerna med den japanska ockupationen blev landets styrande elit. Det är möjligt att denna kraft försvagats.
SvaraRaderaUSA:s vicepresident Pence gjorde en "vällovlig" insats genom sitt buffliga uppträdande och visade hur otakt i tiden de är. Samtidigt med hoten om massivt militärangrepp som skulle utplåna inte bara nordsidan utan även de södra delarna, kanske även sydkoreanerna äntligen vaknat till insikt om att nu börjar det bli bråttom.
USA kommer knappast att göra som Gorbatjov gjorde visavi Tyskland. USA måste utmanövreras av koreanerna själva och kan i detta sammanhang få hjälp av Kina och Ryssland. Tyskland är fortsatt ockuperat av USA. I ett enat Korea skulle detta inte vara möjligt.
För att lyckas riva den inre muren måste Korea nog enas om en harmonisk nivå av jämlikhet genom progressiva skatter samt en yttre tullmurar mot monopolkapitalistiska länder som ex. Kina, Ryssland och USA, d.v.s. ett nationellt demokratiskt socialistiskt självständigt samhälle fritt från yttre inblandning. Kärnvapnen bör de nog behålla för en sådan utveckling skulle inte ses med blida ögon av några monopolkapitalister, vare sig av kinesiska, ryska eller amerikanska monopolkapitalister som lever på konflikt.
SvaraRadera