Sköld Peter Matthis som 25-årig Clartéordförande. |
Den legendariske anti-imperialisten Sköld Peter Matthis har gått bort i 83 års ålder. Han avled den 14 april.
In i det sista verkade han för den stora saken, solidariteten med världens fattiga och förtryckta folk.
Sköld Peter växte upp i Djursholm som yngste son till författaren Henry Peter Matthis och Marth Galaasen.
Pappan tillhörde 20- och 30-talens radikala arbetarförfattare och skrev bl.a. romaner under pseudonymen Hedvig Pauline. Han satt med i Kulturfronts styrelse och var ett ledande namn i svensk soldidaritetsrörelse med Spanien under inbördeskriget 1936-38.
Man kan tänka sig att det sociala arvet var starkt. När Sköld Peter var 3-4
år gästades hemmet av Bertolt Brecht, på flykt undan nazismen. Sköld Peter berättade
hur han senare i livet blev besatt av tanken att träffa Brecht och lärde sig
tyska med den baktanken. Det besöket blev inte av.
När Sköld Peter var 12 år intog Mao Tsetungs gerillarmé Beijing vilket satte
fart på ynglingens fantasi. Först senare blev han klar över skillnaden mellan
Mau-mau-gerillan i Kenya och de kinesiske händelserna.
Under studieåren på Södra Latin var det bl.a. Henrik Ibsen som intresserade honom. Nils Eldh hade 1955 utkommit med ”Under de vitas välde”, en avslöjande bok om förhållandena i Kongo som väckte hans intresse för det utom-europeiska.
Efter studenten började Sköld Peter läsa till läkare. Han kom med i Clarté och blev 1962 dess ordförande efter Bo Gustafsson. Några år senare skulle han lämna över till Gunnar Bylin.
Hösten 1964 inträffade en viktig händelse i Sköld Peters liv. Han hade börjat intressera sig
för Kina och studerade till och med kinesiska under en tid. Hösten 1964 inbjöds Clarté att sända en tiomannadelegation
till Beijing för att vara med om Folkrepublikens 15-årsfirande.
Svenskarna var de enda vita européer som deltog och det var en ögonöppnare för
dem. De nya idéerna kom inte från Europa utan från Tredje världen. "Folk kom fram och ville känna på vårt vita skinn", berättade Sköld Peter.
Samma hösten fördömde Clarté i en resolution USA:s inblandning i
Vietnamkonflikten och i februari 1965 började Clarté genomföra regelbundna
demonstrationer utanför USA:s ambassad.
14 juni 1965 greps Sköld Peter Matthis och Åsa Hallström på Hötorget där de stått
med plakat mot USA:s Vietnamkrig ("Vietnam.
USA:s fred är terror för folket" stod det på Sköld Peters). De åtalades och
fälldes för störande av allmän ordning och våldsamt motstånd.
Åsa Hallström fick 12 dagsböter à 8 kr för våldsamt motstånd och Matthis 75 dagsböter à 8 kr för våldsamt motstånd och för obefogat åtal mot polisen. Domen mot Matthis ändrades i hovrätten till 50 dagsböter.
Händelserna gav god reklam åt den gryende solidaritetsrörelsen för FNL, befrielsefronten
i södra Vietnam. Sköld Peter Matthis blev De förenade FNL-gruppernas (DFFG) förste
ordförande och i mycket den som kom att forma rörelsens politik.
Två saker var viktiga: Dels att DFFG avvisade den ”humanistiska” linje som
likställde angripare och offer i Vietnam. Rörelsen skulle ta klar ställning för
det vietnamesiska folkets nationella självbestämmande. Dels att DFFG har en
enhetsfront och ingen ”vänster”- eller ”socialistisk” rörelse.
Det förstnämnda ledde till viss konflikt med VPK och det sistnämnda var en
utmaning mot alla sekterister.
När jag som 18-åring deltog i en DFFG-konferens (Sköld Peter och Björner
Torsson på podiet minns jag) gick i synnerhet Sköld Peters ord i mig som Guds
ord i en tokig.
Han hade diktionen av en åldrande diplomat, trots att han väl bara var 30 år
då. Han pladdrade inte. Orden kom med hastigheten av en gammal telex, men när de kom
var de klara (Lysssna här!).
I FNL-grupperna skämtades det ofta om Sköld Peters läkarexamen som hela tiden
fick skjutas på framtiden för hans viktiga politiska uppgifter. Först 1973, ca
15 år efter studenten, var han klar, men blev så småningom en skicklig oftamolog,
som jag själv kunde övertyga mig om under många sessioner med honom på
Södersjukhuset.
Efter Vietnams seger 1975 ändrades agendan. De gamla kamraterna från Clarté
hade 1967 tillsammans med vänsterfraktionen inom VPK (bl.a de f d riksdagsmännen
Knut Senander och Nils Holmberg), som vägrat att fördöma Kina i brytningen med
Sovjet, bildat KFML som senare blev det nygamla SKP.
Sköld Peter och jag satt tillsammans i partistyrelsen under några år. Jag minns
att han hade en fantastisk förmåga att slumra till under de många tröttsamma mötena
som ofta varade flera dagar i sträck.
Hela KFML/SKP-experimentet havererade så småningom, men både jag och Sköld
Peter gick vidare utan bitterhet. Han valde att återgå till vänsterpartiet, men
det han verkligen brann för var alltjämt de stora antiimperialistiska frågorna.
2003 var han en av initiativtagarna till den stora protestmarschen mot
USA:s invasion av Irak. Därmed gjorde han för andra gången demonstationshistoria.
Länge var det en Vietnamdemonstrationen 1975 som räknades som den största efterkrigstida
demonstrationen men Irakdemonstrationen slog nytt rekord med 35 000 deltagare.
Samma är förklarade Sköld Peter i en intervju att blickarna nu borde riktas mot
Indien, där nära 200 miljoner människor levde utanför centralregeringens
kontroll i naxalitgerillans befriade områden.
Sköld Peter var under åren 1967-1997 gift med bibliotekarien Magdalena Matthis Rinaldo och paret fick tre barn (födda 1969, 1971 och 1977). Senare levde han samman med Siv Öberg som gick bort 2015.
Stefan Lindgren
PS. Läs mer om Vietnamrörelsen i Åke Kilanders "Vietnam var nära" (Leopard 2007).
Tack för din berättelse om Sköld Peter.O, såå sorgligt.Jag läste om Sköld Peter när jag bodde i Vilhelmina på 60-talet och undrade över namnet. De måste ha skrivit fel tänkte jag. Han heter nog Peter Sköld. Jag följde Vietnam demonstrationerna i DN som ju var en läsbar tidning på den tiden. Så småningom träffade jag Sköld Peter i samband med att vi tillsammans med Göran Drougge var ansvariga för de ofattbart stora demonstrationen mot Irak kriget. Vi blev väldigt goda vänner och jag var hemma hos honom och Siv många gånger. Han var klok och modig...en stor förebild för mig!
SvaraRaderaMycket bra skildring av Sköld Peters liv och politiska verksamhet! Tilläggas kan att hans engagemang för Irak inte var av kortvarig natur; fram till sin död var han med i IrakSolidaritets styrelse.
SvaraRaderaTack för dina fina minnesord, jag instämmer helt. Jag gick med i Vietnamarbetet 1967 men träffade inte Sköld-Peter så mycket, men han var redan då en legend. Sköld-Peter var med mig på den speciella Vietnamresa jag ordnade för f.d. vietnamaktivister 2008. Vi diskuterade då utvecklingen i Vietnam efter freden 1975 och var inte alltid överens men Sköld-Peter konstaterade att nu är det vietnameserna som bestämmer i sitt land. Och det var ju det vi kämpade för!
SvaraRaderaEn av våra verkligt stora medmänniskor, ett föredöme. Han lämnar ett stort tomrum efter sig. Brecht skulle ha gillat ett återseende.
SvaraRaderaTack! Det var en väl behövd sammanfattning!
SvaraRaderaJag delar!
Ja, knapparna faller ur västen, den ena efter den andra. Börjar bli svårknäppt nu... Sköld Peter var sedan DFFG-åren en slags konstant, någon vi mer fåvitske såg upp till som "Role Model" för hans konsekventa anti-imperialistiska hållning. Träffade honom bara en gång i samband med Jan Myrdalsällskapets årsmöte i Varberg 2014. Fysiskt knappast i toppform (ungefär som jag numera), men helskarp i övervåningen. Han resonerade över buffén kring vikten att på vår kant rida spärr mot det fortgående förråande debattklimatet och nödvändigheten att i offentlig debatt resonera ihjäl allehanda USA-, Nato- och Euro-kramare. Vilket inspirerade mig att skriva om dessa ämnen, bl.a. i Clarté och i Anders Björnssons antologi "Försvaret främst". Sedan kom sjukdom och död i vägen, men det är sådant som förr eller senare händer oss alla... Jodå, nog är han saknad allt!
SvaraRaderaHans M Gabrielson, Visby
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera