FiB

27 april 2021

Vittvättarna kallar till seminarium

 

I morgon, 28 april, kallar Dagens Nyheter till ett Internetseminarium på temat "Fallet Jurij Dmitrijev och hotet mot den fria historieforskningen".

Vad är det som döljer sig bakom detta initiativ? Kan det möjligen ha att göra med att den ryska Undersökningskommittén (rysk motsvarighet till FBI) för ett år sedan öppnade en brottsutredning rörande folkmord, begånget av finsk militär under ockupationen av Östkarelen 1941-44?

Från finsk sida har man på senare år tvingats medge att det begicks förbrytelser (1). Men dessa har avsiktligt förminskats och "förklarats".

Man har sagt att det "bara" rörde sig om 20 000 människor, att de flesta som drabbades var finnar eller finskättlingar, och att de inte dödades utan "dog av sig själva" (2)

Ryssland har svarat med att offentliggöra tidigare hemliga dokument som visar att det finska lägersystemet i östra Karelen omfattade omkring 50 000 fångar, varav 90 procent av slavisk börd (ryssar, vitryssar, ukrainare). I april 1942 uppgick antalet till 24 000. (3)

Minst 8 000 civila dog i de finska lägren (4 060 säger Finska nationalarkivets data). Staden Petrozavodsk var det regionala centrum där också de finska ockupationsstyrkorna hade krigsfångeläger och ett stort antal avlidna måste ha begravts.

Enligt Röda korset och data från krigsfångesjukhus dödades avsiktligt 1 019 ryska krigsfångar av finnarna (ansågs inte vara ett brott eftersom Sovjet inte hade skrivit på Genèvekonventionerna). En finsk forskare, dr. Anttti Kujala vill lägga till 200 till den siffran.

Av 64 000 sovjetsoldater som tillfångatogs dog 19 000, enligt Jussi Nuorteva, chef för finska riksarkivet.

Den ryska undersökningskommittén räknar med att det fortfarande lever tillräckligt många ögonvittnen till mördandet för att kunna bygga ett mål mot Finland.

De senaste två somrarna har ryska myndigheter bedrivit utgrävningar i Sandarmoch, ett område utanför Petrozavodsk där man misstänker att det kan finnas massgravar från fortsättningskrigets dagar.

Är det då detta DN:s seminarium, ska ta upp och belysa? Nej, detta är helt uppenbart ett "motseminarium" som syftar till att möta de ryska undersökningarna med propaganda. De ryska undersökningarna framställs som ett "hot mot den fria forskningen".  Det heter i inbjudan:

I september dömdes den ryske historikern Jurij Dmitrijev till tretton års fängelse på fabricerade anklagelser om ”barnpornografibrott och vapeninnehav”. Dmitrijev hade blivit en nagel i ögat på ryska myndigheter då han inom ramen för organisationen Memorials arbete funnit flera massgravar i Karelen från Stalintiden — ex arbete som tidigare fått statligt stöd men som Ryssland på senare år på nytt försökt mörka. Dosen kan betyda en död i fängelset för den redan sjuke Dmitrijev. Hans fall sätter ljuset  på de hot som seriös historisk forskning utgör för totalitära stater vilka själva vill kontrollera historien.

Här är narrativet redan klart. Det "totalitära" Ryssland försöker dölja Stalintidens brott och fängslar historiker som vill undersöka dessa. Ingenting om finska förbrytelser!

Men var gjorde då finnarna av kropparna efter dem som man skjutit, svultit och misshandlat till döds? Av dem som dött av sjukdom i lägren?

Varför kan de inte finnas i Sandarmoch och varför fruktar man statligt organiserade utgrävningar? Utgår man från antagandet att de finska generalerna och deras tyska rådgivare av ren pietet inför offren för 30-talets sovjetiska utrensningar fredade just detta skogsområde, på bekvämt avstånd från finska läger?

Vad gäller organisationen Memorial har den uträttat mycket positivt för att kartlägga Stalintidens rättsliga godtycke, men det har också varit en organisation som styrts av generösa västsubsidier. De utgrävningar som Jurij Dmitrijev bedrivit på "frivillignivå" skulle knappast ha godtagits i något annat land än Ryssland på Jeltsintiden.

Konflikten mellan Dmitrijev och myndigheterna var oundviklig. Är det då ett justitiemord som begåtts på honom och två av hans kollegor (Sergej Koltyrin, som dog av cancer i fängelse, och Jevgenij Nosov, som liksom Dmitrijev sitter i fängelse)?

Det är svårt för utomstående att bedöma halten i anklagelserna mot dem. Men klart är att Dmitrijevs adoptivdotter vittnat om sexuella övergrepp och att han återkommande fotograferat henne naken (3 år, 5 och 6 år gammal), särskilt skrevet (enligt honom "av medicinska skäl"). Flickan säger också att om hon berättat hela sanningen skulle han få 30 års fängelse.

Att som DN gör i sitt upprop bygga en helt teori om statlig historieförfalskning på påståenden om Dmitrijevs och hans kollegors oskuld syns mig vara uttryck för västs ständiga - öppna eller undermedvetna - anspråk på att alltid sitta inne med sanningen, särskilt om Ryssland.

Hur skulle det ha sett ut om t ex ryska myndigheter plötsligt lagt sig i den finska rättssaken mot Anneli Auer, som satt oskyldigt dömd för mord 600 dagar i finskt fängelse? Inget skulle i och för sig ha hindrad ryska myndigheter att ha synpunkter på fallet Thomas Quick, men hur skulle det ha uppfattats om de gett omfattande ekonomiskt stöd åt den ena sidan?

Stefan Lindgren


(1) Se bl.a. forskningsrapporten "Prisoners of war Deaths".

(2) "Dog av sig själva"-argumentet, se här.

(3) Siffran 24 000 i läger i april 1942 vidimeras av chefen för finska riksarkivet Nuorteva.

I en färsk artikel av Ingemar Oldberg i Baltic Worlds 1-2/21 (s. 114) framställs detta som den ryska sidans - underförtsått  ogrundade -  påstående.



Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Bara signerade inlägg tas in.