gerundium

1 juni 2021

Christopher Clark om 1848 års revolutioner

Johann Peter Hasenclevers tavla Arbetare inför stadsfullmäktige (1848)

Den brittiske historikern Christopher Clark berättar om 1848 års revolutioner på ett underhållande och intressant sätt.

Det var revolutioner som enligt Clark hade större geografisk utbredning än såväl 1789, 1830, 1870 (Pariskommunen) eller 1905 och 1917 års revolutioner.


Men, visar Clark, de revolutionära kraven var mestadels nationella och mångskiftande till formen, och det som var mest internationellt var hur dessa revolutioner slogs ned.

Man påminns om den reaktionära roll den tidens Ryssland spelade bland annat för att kväva den ungerska revolutionen, när österrikiska och ryska trupper tillsammans ockuperade landet. Det var för övrigt sådana händelser som bestämde Marx och Engels fördömande inställning till Ryssland, ibland gränsande till russofobi.

Ett gemensamt drag 1848 var att arbetarna spelade en mer aktiv roll än tidigare. Delvis berodde det på att kapitalismens följeslagare arbetslösheten hade gjort sitt intåg. När etthundratusen arbetare som sysselsattes i offentligt ägda verkstäder i Paris plötsligt sparkades ut på gatan utlöste de våldsamheter i juni.

Düsseldorfkonstnären Johann Peter Hasenclever fångade ett karakteristiskt ögonblick i tavlan Arbetare inför stadsfullmäktige. Den målades 1849 och  visar hur en delegation arbetare, som just blivit arbetslösa på grund av kommunal "medelsbrist", lägger fram en protest för Düsseldorfs styrande i en överdådig rådskammare. Genom ett stort fönster ser man en talare på torget utanför och en rasande folkmassa.

Marx älskade denna målning för hur den framställde en klasskonflikt och berömde den i en recension för New York Tribune som en bild som sa mer än tusen ord.

Christopher Clark är en allt annat än tråkig historiker. När han kommer till den radikala legenden om Robert Blum kan han inte låta bli att ta ton och sjunga sången om Robert Blums död á capella på tyska. Han gör det suveränt, 35:07 minuter in på föreläsningen.

När Blum fällde en tår inför monarkisternas exekutionspatrull i Wien förklarade att en tår "för fru och barn inte vanärar någon man" och att "för friheten måste man med blod betala".

Stefan Lindgren

 

<

1 kommentar :

  1. Christopher Clark tar upp en viktig punkt om eftermälen: dessa revolutioner har så att sägas kapslats in som isolerade nationella företeelser så att allmänheten går miste om medvetenheten om helheten.
    En annan viktig anmärkning är att dåtida intellektuella och borgare var mycket mer europeiska än dagens; de läste och skrev på fler språk och studerade samt verkade i hela kontinenten.
    Clark sa inte det rakt ut, men kontentan kan utökas till att konstatera att i dagens amerikaniserade Europa klarar många inte ens fackspråken på sitt modersmål eftersom hela kurslitteraturen är på engelska. Man lever mer provinciellt i det teknokratiska EU.

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.