Vår tids Churchill?

Bara journalister med mycket rymliga samveten kan påstå att Ukrainas president Zelenskyj är en stor demokrat, om inte rentav vår tids Churchill, som ska hjälpa västdemokratierna att vinna "slaget om tänkandet mot Kreml".

Den store "demokraten" valdes på löftet att skapa fred, men har mest av allt lyckats med att ge USA det krig för att utmatta Ryssland som Rand Corporation hade föreskrivit långt före februari 2022. Och vilken "demokrati" kan det vara frågor om när ett tjugotal politiska partier förbjudits och i stort sett alla ryskspråkiga media?

Anledningen till att Zelenskyj inbjöds till Washington är enkel. Biden behövde någon som kunde förmå senaten att godkänna en försvarsbudget på 1,7 biljoner dollar. Efter de stående ovationerna för Zelenskyj gav den republikanska majoriteten i senaten vika.

För övrigt förtjänar det sägas att de 113 miljarder som anslagits till Ukraina för innevarande budgetår är mer än USA har gett till något land under ett år sedan åtminstone Vietnamkriget.

 

Det är också mycket mer än de 84 miljarder dollar som Ryssland förväntas satsa på sin militär 2023.

Faktum är att USA:s bistånd till Ukraina är mer än varje land i världen lägger på sin militär, förutom USA och Kina.

Om Ukraina var en delstat i USA skulle det hamna på 11:e plats när det gäller mängden federal finansiering som det får. 40 delstater får mindre.

Emellertid beviljas anslaget till Ukraina i enlighet med en ny upplaga av andra världskrigets lend-lease-act. Det betyder att pengarna ska betalas tillbaka.

Storbritannien betalade tillbaka på sin hjälpt från USA ända till 2006 och Sovjetunionen till 1972, trots att det hade skickat fartygslaster med guld, platina och diamanter som betalning under pågående krig, fartyg som i vissa fall torpederades av tyskarna.

Det betyder att USA kommer att kunna vrida om armen på Ukraina för evärdliga  tider.

Vad Zelenskyj faktiskt sa i sitt tal till USA-kongressen spelar i det sammanhang mindre roll. Han levererade samma bla-bla-bla om den gemensamma kampen för demokrati av amerikanskt snitt som alldeles nyss Afghanistans president Ashraf Ghani, kort innan han dumpades av amerikanerna och måste fly i ett av de sista planen från Kabul.

Eller Ngo Dinh Diem, Sydvietnams diktator, som talade i USA-kongressen 9 maj 1957 om Asiens och USA:s gemensamma kamp mot en "fascistisk" och "kommunistisk" fiende, och 1963 mördades på USA:s order för att bana väg för nya marionetter.

Men ett par punkter i Zelenskyjs tal förtjänar att uppmärksammas. I sitt inställsamma tal appellerade han till amerikanernas heroiska anda från slaget vid Saratoga. Det var ett krig mellan brittiska kronan och brittiska kolonister. På samma sätt började kriget i Ukraina som ett krig mellan ukrainare och ukrainare, där Kiev satte in militär för att slå ner rebeller i Donetsk som inte vill tystas.

Först när en befolkning på 3-4 miljoner i östra Ukraina stod inför det omedelbara hotet om massutplåning och fördrivning i februari 2022 gick ryska trupper in för att skydda dem, i enlighet med samma Responsibility to Protect (en resolution antagen av FN:s generalförsamling) som USA tidigare åberopat.

Kriget i Ukraina inordnar sig väl i raden av brödramord med miljontals döda som USA anställde i Korea, Vietnam och de senaste tjugo åren i Afghanistan. Att hetsa en del av ett folk mot ett annat är den allt annat än stolta tradition Kiev inordnat sig i.

Så en annan viktig punkt. Zelenskyj säger att Ukraina och USA har vunnit "the battle for minds", slaget om  tänkandet "mot Kreml". Ryssland kommer inte att bli fritt innan även det ryska folket "besegrat Kreml i sina sinnen" (för normala människor är Kreml ett byggnadskomplex, men för Zelenskyj är det ett tänkande.)

Och så tillägger han:

"Vi måste ändå göra allt som krävs för att länderna i det globala syd också ska vinna en sådan seger".

Zelenskyj är inte dummare än att han inser att det globala syd inte stöder USA - eller Ukraina - i den här konflikten. Och han ser det som ett uppfostringsproblem.

Att han skulle begripa de djupare orsakerna är för mycket begärt. Han ser fortfarande USA som världens centrum och dess hegemoni som framtiden.

I verkligheten har just kriget i Ukraina, sanktionerna mot Ryssland och de växande hoten från USA och Nato mot Kina inneburit en tektonisk förskjutning av globala mått. Det globala syd som i de flesta fall fick sin formella självständighet på 50- och 60-talen går nu mot sin politiska och ekonomiska självständighet.

Filosofen Hegel talade om "förnuftets list" och menade med det att människor strävanden nästan alltid blir något helt annat än det avsedda*. Just en sådan dialektisk omvandling av världen är det vi nu iakttar.

I obönhörliga små steg och språng håller hegemonen på att monteras ned. Dollarns världsmakt naggas i kanten av bl.a. yuan och en rysk rubel med guldmyntfot. Nya handelsvägar banas för att kringgå Europa och Nordamerika (Sidenvägen, den ryska nord-syd-axeln genom Kaspiska havet etc.). Den västliga imperialismen, som på många sätt motverkat och stampat ut utvecklingens frön i det globala syd, har, när allt kommer till kritan, startat de processer som kommer att leda till dess egen undergång.

Ur det perspektivet är den kamp som Zelenskyj för och hans utländska legosoldater i Bachmut (Artiomovsk) och för ett rasrent, vitt, antiryskt Ukraina en förlorad kamp. 

Den senaste omröstningen i FN:s generalförsamling om det ryska resolutionsförslaget mot neonazism stöddes av 120 stater mot 50 (10 nedlagda). Lite förenklat kan man säga att hela Asien, Afrika och Latinamerika (utom Liberia och några pyttesmå stater) stödde det rysk resolutionsförslaget. Vem om inte Ryssland skulle kunna definiera nazism och fascism i dagens värld? Västvärldens gullande med den ukrainska nynazismen talar sitt tydliga språk.

Ingen annan utgång av de pågående striderna är att vänta än att Ryssland uppnår sina mål och säkrar de fyra regioner som valt att ansluta sig till Ryssland. Det ryska folket är trots allt bärare av en stor antifascistisk tradition och har till skillnad från de flesta andra länder i Europa aldrig varit helt ockuperat.

Det enda som är ovisst är när Ukraina är berett att gå till förhandlingsbordet och hur många tusentals och tiotusentals unga ukrainare som ska ha offrat innan dess.

Stefan Lindgren

* Om "förnuftets list" se Bo Gustafssons installationsföreläsning vid Uppsala Universitet 1978.