Mera ljug om "Folkrepubliken Ryssland"

Putin tänker klippa av Internet-kablarna, enligt tyska statsägda kanalen Deutsche Welle.
Hel osant. Sant är att tyska domstolar dömer journalister bara för att de rapporterat från Donbass.

Dagens Nyheter har idag en stort uppslagen artikel om den tilltagande censuren av böcker i Ryssland - eller "Folkrepubliken Ryssland" som landet benämnts i Vita huset.

Men det är fejk news. Tidningens korrespondent Anna-Lena Laurén har som vanligt skrivit av någon sajt som tillhör hennes västorienterade kompisar.

Jag har kontrollerat den lista över "förbjudna" författare som nyligen publicerades på hemsidan mskl1.ru.

Boris Akunin, Natalya Baranova, Dmitrij Bykov, Viktor Vachstein, Dmitrij Gluchovskij,,Michail Zygar, Vladimir Kara-Murza, Andrej Makarevitj, Aleksandr Nevzorov, Leonid Parfjonov, Jevgenyj Ponasenkov, Ljudmila Ulitskaja och Jekaterina Sjulman

Samtliga är lätt åtkomliga i internetbokhandeln och i internetarkiv för online-upplagor. Vad som sker i enskilda bokhandlar och bibliotek kan naturligtvis skifta, men det är i vart fall ingen frågan om censur i lagens mening.

Paragraf 29 i den ryska författningen säger:

1. Alla är garanterade tanke- och yttrandefrihet.

2. Propaganda eller agitation som uppmuntrar socialt, rasmässigt, nationellt eller religiöst hat och fiendskap är inte tillåtet. Propaganda om social, ras, nationell, religiös eller språklig överlägsenhet är förbjuden.

3. Ingen får tvingas att uttrycka sina åsikter och övertygelser eller att avsäga sig dem.

4. Var och en har rätt att fritt söka, ta emot, överföra, producera och distribuera information på vilket som helst lagligt sätt. Listan över information som utgör en statshemlighet bestäms av federal lag.

5. Mediernas frihet är garanterad. Censur är förbjudet.

Att påstå att tryckfriheten inställts för att ge substans åt det västliga narrativet om  tilltagande auktoritärt styre i Ryssland är inte bara korkat. Det för med sig risken att allmänheten blir desorienterad och att våra lata politiker återfaller i bekväma kalla krigs-klichéer.

Yttrandefriheten i Ryssland är mycket vid. Även om man kan hävda att den naggats i kanten av nya lagar mot LBTG-propaganda riktad till barn eller spridande av falska informationer av krigsmakten, så är det inskränkningar som kan jämföras med dem som finns i väst. I Sverige har vi t ex brottet hets mot folkgrupp som undantag från tryckfriheten eller det nya brottet "utrikesspionage" som införts på turkisk begäran.

Om man ser på den ryska bokutgivningens bredd och kvalité distanseras den svenska motsvarigheten med hästlängder. Nu har ju EU-kommissionen i praktiken infört importförbud för all rysk litteratur, så vi som läser ryska för nöja oss med det som är nedladdningsbart. Men redan det är en ocean.

Av de uppräknade "förbjunda" författarna är det naturligtvis några som ligger i skarp konflikt med det ryska samhället. Några uppfyller alla kriterier för landsförrädare, t ex Kara-Murza som varit över i USA-kongressen för att tala om vilka ryska medborgare som lämpligen ska svartlistas. Den sortens illojalitet uppskattas nog ingenstans i världen.

Men det hedrar Ryssland att det inte utfärdats något förbud riktat mot dessa författare.

Stefan Lindgren