EU gav oss krig och krympande välstånd

Jean Monnet, en av EU:s grundare,

Annika Ström Melin har gjort en märklig politisk resa (se bl.a. här). Men de senaste 30-40 åren har hon rätt konsekvent etablerat sig som en slags officiös EU-historiker.

När hon skrev en historik över unionen tyckte jag kanske att det var lite märkligt att hon hoppade över inflytelserna från Hitlers "Neuropa"-projekt.

Det visar sig var ingen tillfällighet. Nu återkommer hon med en bok om en av EU:s grundare, Jean Monnet, som hon tycks beundra.

Hon skriver i DN att EU på något förunderligt sätt övergått från att syssla med den materiella produktionen (kol & stål) till att nu istället bedriva klimatpolitik och hon varnar klokt nog för att medborgarna kanske inte hänger med i svängarna.

Monnet "misstrodde politikernas förmåga att fatta långsiktiga beslut och tyckte inte att medborgarna behövde tillfrågas om allt som behövde göras".

Det är ett inlindat sätt att säga att Monnet var ett tämligen auktoritär figur som arbetade för en sorts teknokratisk diktatur.

Under de första åren av tysk ockupation var han sympatiskt inställd till marskalk Petains "nationella revolution" med korporatismen som doktrin.

Liksom en annan EU-pionjär, Robert Schuman, röstade han för att ge marskalk Petain obegränsade fullmakter den 10 juli 1940. Petain ledde den marionettstat som Hitler tillät sedan han ockuperat de centrala delarna av Frankrike.

Liksom flertalet undertecknare av Romfördraget hade Monnet den korporatistiska bakgrunden och trodde inte på demokratin. Det är ju bl.a. därför som vi har en skendemokrati i EU, där parlamentet är en tummelplats för politiska egon medan alla viktiga beslut fattas av kommissionen - och i sista hand EU-domstolen.

Om nu Ström-Melin verkligen ser Monnet som en förgrundsfigur förefaller det märkligt att hon förordar att göra EU:s klimatpolitik till ett huvudtema i diskussionerna i Sverige. Vill hon följa Monnet vore det kanske snarare dags att släppa in experterna?

Men den frågan låter jag henne göra upp med SD. 

Det är en annan sak jag vill ta upp, ännu ett stort svart hål i Ström Melins historieskrivning. Det är frågan om Ukrainakriget, hur EU omärkligt har blivit krigförande part i Ukraina.

EUs chefs-”diplomat” Josep Borrell har ett favoritprojekt som han drivit i flera månader och det är att förse Ukraina med en miljon granater, tillräckligt för att döda hela befolkningen i de uppstudsiga regioner som gått till Ryssland.

Det var i mars som Borrell gick ut med det klatschiga kravet på en miljon granater till Ukraina. EU:s medlemsländer skulle gemensamt köpa 155 mm-granater under de kommande sex månaderna för att stödja Ukraina på längre sikt.

Alldeles nyss stod EU:s galjonsfigurer Merkel och Hollande som garanter för Minsk-avtalen som handlade om att finna en fredlig lösning av konflikten. Nu skickar deras länder stridsvagnar och ammunition och lovar att försörja kriget "så länge det behövs".

Även EU, som vi trodde saknade betydande militär dimension, framträda som betydande sponsor av kriget, vid sidan om USA och Storbritannien,

Emellertid fick Borrell inte igenom förslaget att hans miljon granater skulle finansieras solidariskt av medlemsländerna. Ungern - som nu försvarar hela Europa mot Bryssels dårskaper - vägrade rösta för. Istället har kommissionen beslutat att helt enkelt ta pengarna ur den Europeiska fredsfonden (EPF).

De ursprungliga planerna kräver att totalt två miljarder euro ska göras tillgängliga för ammunition för att stödja Kiev. De tas nu istället ur ”fredsfonden”.

Varje sådan manöver innebär att EU tar nya steg mot överstatlighet och egen beskattningsrätt. Medlemmarna ska snällt betala beslut de inte varit med om att fatta.

EU:s tio sanktionspaket mot Ryssland beskriver han som ett långsamt verkande "gift". När blev EU en organisation för att förgifta andra stater?

Han har också klargjort att han ser EU som en "trädgård" och länderna utanför som en "djungel", vilket ju är ett kolonialt perspektiv.

Världen går just nu med stormsteg mot en global konflikt. Endast Kina gör något för att få igång samtal och skickar Li Hui, sin Europachef och f d Moskvaambassadör på turné till Kiev, Bryssel och Washington.

Antalet möjliga fredsmäklare har krympt i takt med att EU och även neutrala länder som Schweiz och Sverige har bundit upp sig för att stödja kriget.

Jag gillar inte EU, som i mycket är fel svar på europeiska problem. Men jag aldrig önskat unionen så till den grad förvandlas till osjälvständig svans på den amerikanska krigspolitiken och sätta hela den europeiska freden på spel.

EU lovade fred och välstånd. Vi fick krig och med det krympande välstånd, ja för många ett ras tiotals år tillbaka i tiden.

Stefan Lindgren