 |
| Jan Myrdal med en delegation i Kampuchea. |
Jesper Huor, vars far försvann i Demokratiska Kampuchea 1975-78, skriver i dagens DN att Karl Ove Knausgård "slickar" Lasse Didings Lenin-pris "rent".Detta pris är enligt Huor förknippat med folkmord i Kambodja (1,7-3 milj) och Kina. Bevisföringen går via Jan Myrdal, som dock tydligt före sin död - av helt andra skäl - förklarade att han inte ville kopplas till priset.
För mig framstår det som rätt extremt att hålla en norsk skönlitterär författare född 1968 på minsta sätt ansvarig för händelser som utspelats på andra sidan jorden på 50-70-tal. Inte heller innebär väl den respekt han hyser för Jan Myrdal som författare att han måste dela dennes politiska uppfattningar i allt.
De kinesiska kommunisterna hålls av sina belackare ansvariga för 45-70 miljoner döda under det stora språnget, siffror som är svåra att förena med den exceptionella befolkningstillväxten under Mao.
I Kambodja var ju situationen den att landet USA 1970-75 hade fällt 2 756 941 ton bomber över landet, 0,75 miljoner ton mer än de allierade fällde över alla länder under hela andra världskriget. Tänk er ett Dresden, Hamburg, Hiroshima och Nagasaki och alla de andra bombmålen på en yta som 2/5 av Sverige!
Problemet är att konsekvenserna av dessa bombningar aldrig dokumenterats. Luckorna i den kambodjanska befolkningsstatistiken har mer eller mindre grovt tillyxat tillskrivits Demokratiska Kampuchea.
I en färsk amerikansk studie över födelsetalen i Kambodja framgår det att dessa faller drastiskt under 70-75, för att falla ytterligare 1975-78. Men forskarna drar inga slutsatser av statistiken. Man jämför med svälten i Bangla Desh 74-75 som gav ungefär samma bortfall i antal födda.
Att människor i Europa, däribland Jan Myrdal och Jesper Huors egen mor, mot bakgrund av USA:s folkmordiska krig i Indokina uttalade stöd för Demokratiska Kampuchea är inte märkligt.
De skildringar av händelseförloppen som kommit ut efter Vietnams invasion 1978 är motsägelsefulla. Ingen kan naturligtvis, inför mängden av konkreta exempel, som Jesper Huors eget, förneka att omfattande övergrepp måste ha förekommit.
Men en något så när juste historieskrivning har ännu inte synts till. Det mesta som framkommit är snedvridet av propaganda för folkmördarna som ville bomba Kambodja till stenåldern och till stor del tycks ha lyckats och för de senare utländska "befriarna".
Stefan Lindgren
Tidigare artiklar i ämnet:
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Bara signerade inlägg tas in.