Hur USA-militär tänkte 1962 (och idag?)

General Lemnitzer var chef för försvarsgrenschefernas stab i mars 1962
och listade en mängt provokationer som skulle kunna bli förevändningar att invadera Kuba.

National Security Archives är en ideell forskningsinstitution i USA som systematiskt tar fram handlingar ur statliga arkiv.

Ett topphemligt memorandum från 13 mars 1962 visar hur försvarsgrenscheferna, Joint Chiefs of Staff  (JCS) övervägde olika provokationer som skulle kunna öppna för en invasion av Kuba.

Om sådana verktyg fanns i Pentagons verktygslåda 1962, finns de fortfarande kvar där?

Efter den misslyckade CIA-sponsrade invasionen av Kuba vid Grisbukten i april 1961, inledde USA en omfattande hemlig operation, kallad "Operation MONGOOSE", som syftade till att störta Castro.

Spänningarna trappades upp och ledde i oktober 1962 till Kubakrisen, då USA hotade utlösa världskrig för att tvinga Sovjet att återkalla sina missiler från Kuba.

Det här dokumentet, som bär kodordet "Northwoods", föreslår en rad förevändningar som USA skulle kunna tillverka för att rättfärdiga en invasionen av Kuba.

Av alla Mongoose-dokument rankas detta från Joint Chiefs med kodordet "Northwoods" som det mest chockerande. Det föreslår bl.a. en nedskjutning av ett civilt flygplan som skulle skyllas på Kuba och användas för att rättfärdiga en amerikansk invasion av Kuba. 

"En serie välkoordinerade incidenter kommer att planeras att äga rum i och runt Guantanamo för att ge ett genuint intryck av att ha utförts av fientliga kubanska styrkor.

a. Incidenter för att etablera en trovärdig attack (inte i kronologisk ordning):

(1) Starta rykten (många).  Använda hemlig radio.

(2) Landvänliga [dvs. USA-vänliga] kubaner i uniform över staketet för att iscensätta en attack på basen.

(3) Tillfångata kubanska (vänskapliga) sabotörer inne i basen.

(4) Starta upplopp nära basens huvudport (vänskapliga kubaner)

(5) Spränga ammunition inuti basen; starta bränder.

(6) Sätta eld på flygplan på flygbasen

(7) Skjuta in granater från utsidan av basen in på basen. Vissa skador på installationer.

(8) Infånga anfallsteam som närmar sig från havet eller närheten av Guantanamo City.

(9) Fånga milisgrupp som stormar basen.

(10) Sabotage mot fartyg i hamnar; stora bränder - naftalen.

(11) Sänka fartyg nära hamninlopp. Arrangera begravningar för påstådda offer (kan utföras i stället för (10))."

Varje sådan provokation skulle enligt JCS kunna användas som förevändning att invadera Kuba.

Men det fanns fler verktyg i lådan. En typ av incidenter kallades "Minns Maine". USS Maine  var ett amerikanskt örlogsfartyg som låg på redden i Havanna 1898 när det träffades av en explosion - av allt att döma arrangerad av amerikanerna själva.

Den blev förevändning för spansk-amerikanska kriget som i ett slag gjorde USA till en betydande kolonialmakt, herre över Kuba och Filippinerna.

1962 skulle tricket kunna upprepas i fler former:

"a. Vi skulle kunna spränga ett amerikanskt fartyg i Guantanamo Bay och skylla på Kuba.

b. Vi skulle kunna spränga ett drönarfaryg (obemannat) var som helst i kubanska vatten. Vi skulle kunna arrangera en sådan incident i närheten av Havanna eller Santiago som ett spektakulärt resultat av kubanska attacker från luften eller havet eller bådadera. Förekomsten av kubanska flygplan eller fartyg som bara undersöker fartygets avsikt kan vara ganska övertygande bevis på att fartyget tagits med en  attack. Närheten till Havanna eller Santiago skulle ge trovärdighet särskilt för de människor som kan ha hört sprängningen eller har sett branden. USA skulle kunna följa upp med en sjöräddningsoperation som skyddas av amerikanskt stridsflyg för att evakuera kvarvarande medlemmar av den obefintliga besättningen. Offerlistor i amerikanska tidningar skulle orsaka en passande våg av nationell indignation."

Men för att utföra provokationer behövde USA-militär inte ens bege sig till  Kuba:

"Vi skulle kunna utveckla en kommunistisk kubansk terrorkampanj i Miami-området, i andra Florida-städer och till och med i Washington."

JCS tänkte sig också att sätta upp små "Kubabaserade" väpnade grupper som kunde angripa grannländerna, där sedan USA-tjänstemän kunde hitta sovjetisk ammunition osv.

"Användning av flygplan av MIG-typ bemannade av amerikanska piloter skulle kunna erbjuda ytterligare provokation. Trakasserier mot civilt flyg, attacker på ytfartyg och förstörelse av militära drönarflygplan  från USA med flygplan av MIG-typ skulle vara användbara som kompletterande åtgärder.

En F-86 korrekt målad skulle övertyga flygpassagerare om att de sett ett kubanskt MIG-plan, särskilt om piloten på en sådan transport skulle tillkännage det. Den främsta nackdelen med detta förslag verkar vara den säkerhetsrisk som ligger i att skaffa eller modifiera ett flygplan.

Men rimliga kopior av MIG skulle kunna produceras med amerikanska resurser inom cirka tre månader."

Men JCS stannade inte ens där. Man tänkte sig kunna organisera försök till kapningar av civila flygplan och ytfartyg som skulle fås att se ut som kubanska operationer.

"Det är möjligt att skapa en incident  som på ett övertygande sätt kommer att visa att en kubansk soldat har attackerat och skjutit ner ett civilt charterplan på väg från USA till Jamaica, Guatemala, Panama eller Venezuela. Destinationen skulle endast väljas för att få flygplanets rutt att korsa Kuba.

Passagerarna kunde vara en grupp collegestudenter på semesterresa eller vilken som helst grupp personer med gemensamt intresse av att stödja chartrandet av en icke-schemalagd flygning."

Man kommer osökt att tänka på två senare händelser som väckt misstankar om provokationer eller s k false flag-operationer.

* Nedskjutningen av den koreanska flighten KAL 007 över Sachalin  1983.

* Nedskjutningen av det malaysiska passagerarplanet MH17, som sköts ned över Donbass i Ukraina 17 juli 2014.

Under alla förhållanden kan ingen vara säker på att de metoder som övervägdes 1962 senare skulle ha utmönstrats ur Pentagons verktygslåda.

Visst har det gjorts försök att mönstra ut t.ex. möjligheten att mörda enskilda utländska politiker ur CIA:s repertoar (se Reagans order 12333), men det har senare följts av en rad händelser i bl.a. Afghanistan, Irak och Libyen som tyder på att USA idag liksom 1962 inte har några moraliska gränser för sin utrikespolitik.

Stefan Lindgren

https://nsarchive.gwu.edu/CMC-60/joint-chiefs-pretexts-to-invade-Cuba-1962