Den aktuelle Albert Speer

Adolf Hitler och Albert Speer diskuterar planerna för Führerns palats
i den tänkta nya huvudstaden Germania.

”Om jag visste eller inte visste och hur mycket eller hur litet jag visste blir helt betydelselöst, när jag betänker vad jag borde ha vetat om det fruktansvärda och vilka slutsatser som borde ha varit självklara på grundval av det lilla som jag verkligen visste. De som frågar väntar rättfärdiganden av mig. Jag har dock inga ursäkter.”

Fyndet av Albert Speers memoarer i en anhörigs kvarlåtenskap ledde till en märkligt aktuell läsupplevelse. Boken i dess svenska översättning utkom 1970 och i original året innan efter att Speer avtjänat sitt tjugo år långa fängelsestraff.

Jan Nybondas återvänder till frågan om Albert Speer.

Aktualiteten i Speers redovisning ligger i frågan om den fackliga sakkunskapen i tjänst hos samhällets makthavare. Hitler och hans anhang var ett gäng charlataner och våldsverkare. Utan den tyska fackliga expertisens entusiastiska medverkan hade dessa charlataner på egen hand varit hjälplösa.

Det må vara att Speer går något längre än de flesta av sina landsmän men han illustrerar åskådligt hur Hitlers projekt för det nya tyska imperiet gick att få igång. Det som gör boken trovärdig är att Speer inte försöker simulera ånger för en senare tids publik och inte heller i högre grad dölja sina egna bevekelsegrunder som var tvenne: han stod inför utsikten av en lysande karriär som det nya rikets chefsarkitekt och han medger att han trollbands av dess führer. Även om führern många gånger gestaltas med sarkastisk humor och bitsk kritik, medger Speer att han ända fram till det nära slutet inte kunde undgå att påverkas när han fick beröm för sina insatser.

Det var snickaren Georg Elser som tidigt såg olyckan komma och som försökte spränga Hitler i hans talarstol innan förstörelsen började. Elsers planläggning började redan 1938 och dådet kom följande år i november då Hitler höll sitt sedvanliga tal i München. Den tyska gräddan av experter däremot såg en stor framtid hägra och bistod imperiebygget på alla nivåer och eliten försökte sig på attentat först när kriget redan var hopplöst förlorat 1944.

Udda figur i Hitlers krets
Speer kom från en solid borgerlig miljö och var en udda figur i Hitlers närmaste omgivning. Han verkar inte ha varit intresserad av ideologiska frågor överhuvudtaget men utan partibok skulle han inte ha kommit in i den ledande kretsen. Han blir mycket uppskattad av Hitler eftersom de delar samma intresse, nämligen arkitekturen. Speer besitter därtill förmågan att skapa arkitektoniska verk i Hitlers smak. Det stora projektet skulle ha varit paradgatan i Berlin som skulle ha ställt Champs-Élysées i skuggan. I denna helhet ingick Rikskansliet som färdigbyggdes men det mesta stannade kvar på ritbordet emedan kriget kom emellan.

Förutom det egentliga regeringskvarteret i Berlin fanns ett annat regeringssäte, det i Obersalzberg nära Berchtesgaden och den österrikiska gränsen. Där uppe hade både Hitler och Speer sina egna villor och tillsammans med några till samlades de gärna där för att i alplandskapets ro kunna planera för vad som komma skulle. De sena kvällssitsarna beskrivs som gemytliga om än något ansträngande och obligatoriska inslag i vistelsen. Men för var och en som arbetat inom en byråkratisk organisation, offentlig eller privat, är beskrivningen av chefen omringad av sin personal lätt att känna igen. Samtalet kretsar kring vardagliga händelser, damerna sitter med och chefen är uppmärksam på deras trivsel. Han vet bäst, vill inte bli emotsagd men kan skämta om sina svagheter.

Absurt Parisbesök
När Frankrike kapitulerar och Paris intas får Speer äran att bland få utvalda besöka staden tillsammans med führern. De besöker de kända sevärdheterna i iltempo en tidig morgon och efteråt säger Hitler ”Det har varit mitt livs dröm att få se Paris. Jag kan inte säga hur lycklig jag är över att den idag har gått i uppfyllelse” och Speer reflekterar: ”För ett ögonblick kände jag litet medlidande med honom, tre timmar i Paris för enda och sista gången gjorde honom lycklig.”. - Absurditeten kan inte bli värre, att besöka Paris kan inte ha varit utom räckhåll för vilken tysk som helst, det hade gått att ordna utan att kliva över högar av lik. På denna punkt uppvisar Speer egenskaper som ligger nära det övriga ledarskapet. En okänslighet för vad deras fälttåg i alla riktningar hade för följder för de drabbade.

Från ledande arkitekt tar Speer sedan steget vidare till att bli ledare för rustningsverksamheten och han blir rustningsminister. Det sker efter att hans föregångare Todt omkommit i en flygolycka. Speer som hade visat sin organisatoriska förmåga vid storbyggen som han punktligt slutförde, fick därför detta nya förtroende som han villigt accepterade efter kort tvekan. Och det är denna hans roll som chef för rustningsverksamheten som leder till att han i Nürnberg kommer att sitta på de åtalades bänk. Där blir han den enda som inför rätten medger sin skuld. Flera av hans kollegor hade redan tagit sitt liv och en fällande dödsdom för Speer hade inte varit någon stor sensation. Men han tilldöms tjugo år i fängelse. Förutom att ha varit en effektiv organisatör och därigenom bidragit till den tyska militära förmågan, stod frågan kring hans utnyttjande av krigsfångar som arbetskraft. På denna punkt fanns det argument såväl till hans nackdel som till hans försvar. Han hävdade att han gjort insatser för att förbättra arbetarnas förhållanden, näringsintag och logi. Och han behövde ständigt arbetare som annars hade mött sitt slut på våldsamt sätt. Det låg en viss logik i detta, en sundare arbetskraft orkade med en bättre arbetsinsats.

Speer idag
Vad har då Speer gemensamt med dagens samhälle ? Svaret är att han är en typisk representant för den teknokratiska eliten som sätter sin egen karriär i främsta rummet och som villigt inordnar sig i den rådande hierarkin. Det finns ett antal trender inom dagens samhälle där en destruktiv utveckling pågår som inte vore möjlig utan en bred medverkan av den fackliga expertisen eller alternativt en tystnad från dess håll.

Bäst kan denna slutsats illustreras av covid-krisen eftersom den ägde rum inom en relativt kort och överblickbar period, där de negativa konsekvenserna direkt kunde iakttas och där det fanns ett tillräckligt antal ansedda experter som vägrade spela med och som därför kunde avslöja bedrägeriet för den som ville lyssna. Men den stora majoriteten av expertisen avsade sig sin yrkesetik och underordnade sig en hierarkisk styrning.

Utan deras passivitet och de ledandes aktiva styrning, hade de olika kampanjerna kring covid inte kunnat genomföras. Det var någon av visselblåsarna Geert van der Bosche eller Mike Yeadon eller kanske båda som sade att de genast förstod att planlagda oegentligheter var på gång, då experter med solid bakgrund inom vetenskapen började påstå uppenbara orimligheter. Sådant som man lär sig redan under grundutbildningen men som allmänheten inte kan känna till. Det var inte av en slump som bekämpningen av viruset antog de former som den gjorde. Det låg en planlagd agenda i botten med allmän vaccinering som målsättning.

Frågade inte
Vad medlemmarna inom läkarfacket skall säga och tänka de kommande decennierna får framtiden utvisa. Speer berättar om sin vän Karl Hanke som besökte honom och uppskakad berättade om förhållandena i koncentrationslägren. Hanke säger till Speer att han aldrig borde anta en inbjudan att bese koncentrationsläger i Oberschlesien. Aldrig under några omständigheter. Där hade Hanke sett saker som han inte fick skildra och inte heller kunde skildra. Speer reflekterar: ”Jag ställde inga frågor till honom. Jag frågade inte Himmler. Jag frågade inte Hitler. Jag talade inte med mina privata vänner. Jag forskade inte i saken – jag ville inte veta vad som skedde.”

Forskade inte i saken, ville inte veta – det kommer väldigt nära vad läkarfacket gjort de senaste åren – fastän gott om information fanns att tillgå och de papper från läkemedelsföretagen som kommit till offentlig kännedom visat att tillverkarna själva i sina hemligstämplade avtal med köparna gjort samma reservationer som kritikerna redan i krisens början.

”Dokumentation Obersalzberg” heter ett museum som uppförts utanför Berchtesgaden sedan de utbombade ruinerna efter Hitlers byggen röjts undan. Muséet är säkert värt ett besök men presentationen har samma lucka som de flesta i denna genre. Det är fokus på offrens hemska öde och på förövarnas grymhet. Därmed skapas ett tomrum som frikopplar skeendet från eftervärlden. Speer bidrar till att fylla denna lucka. Förövarna kunde inte ha åstadkommit all förstörelse om inte den samlade expertisen lydigt med sina insatser hade bidragit.

Jan Nybondas

Källa: Albert Speers memoarer (Erinnerungen), 1970

Jan Nybondas