gerundium

5 januari 2013

Till minnet av Örjan Gatte

Folkhögskoleläraren Örjan Gatte, född 1948 i Norrköping, avled i Gävle 1 januari efter en längre tids sjukdom.
I ungdomen gjorde han en stor insats i Vietnamrörelsen och därefter ägnade han tre decennier av sitt liv åt olika former av folkbildning.

Under gymnasieåren på Karolinska läroverket i Örebro, där han tog studenten 1968, kom Örjan att dras in i den spirande solidaritetsrörelsen för Vietnam. Han hade medfödda ledartalanger; ledde inte med pekpinnen, utan med sitt osjälviska exempel. Bl.a. ansvarade han för Vietnamrörelsens regionala utbyggnad i Örebro och Värmlands län.
Fast han kom från ett akademikerhem valde han att omskola sig till finmekaniker. Kunskapen om kontorsmaksiner kom väl till pass också i det politiska arbetet där hela tiden nya flygblad och affischer skulle tryckas.
1967 gifte han sig med journalisten Marita Mossberg, blev styvfar till hennes son Urban och 1971 fick makarna dottern Lina. Tillsammans var de aktiva i politiskt aktiva på vänsterkanten (båda kandiderade för Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna i 1970 års val) liksom föreningen FiB/Kulturfront från 1972.
1971 spelade Fria Proteatern "Volvopjäsen" i ett fullsatt Örebro konserthus - makarna Gatte var i hög grad organisatörer och deras hem det naturliga högkvarteret.
I mitten av 70-talet fick Örjan anställning på ABF och blev efter några år ombudsman i Gävle. Äktenskapet kraschade kort senare, men dottern Lina bodde kvar hos pappa Örjan, som började plugga till folkhögskollärare på Brunnsvik folkhögskola. 1977-2004 var han anställd som lärare på Bollnäs folkhögskola, där han bl.a. höll i fackliga utbildningar om bland annat medbestämmandelagen. Han var en duktig pedagog och trodde sedan ungdomen på folkbildningens betydelse för att väcka människor till livslångt engagemang.
1992 var han medförfattare till "Ny framtid: arbetslöshet - början till ett nytt liv. Studiematerial för arbetslösa" som ingick i ett projekt för långtidsarbetslösa.
Samtidigt tog hans dåliga hälsa ut sin rätt. En kronisk lungsjukdom hade i ungdomen tvingat honom avbryta värnplikten och nu blev han långtidssjukskriven. Han slutade dock aldrig att vara aktiv.
Tidigt hade han knutit kontakter i Dubrovnik i f d Jugoslavien och arrangerade sommarkurser där under 80-talet. Han fick många vänner där nere och under Balkankriget, i början av 90-talet, startade han tillsammans med vänner i Gävle en stödförening för Dubrovnik och körde själv ner lastbilar med förnödenheter.
Under alla år var han aktiv i hemvärnet, var en mycket duktig skytt och vann flera tävlingar bl.a. juniormästerskap. Han tyckte mycket om att vara i skogen, fiska, vandra i fjällen och jaga älg (även om han helst inte ville skjuta någon).
Örjan hade många vänner och f.d. kollegor som han alltid ställde upp för och ville alltid hjälpa andra. Exempelvis när han med sina dåliga lungor under snökaoset i Gävleborg i december 1998 var ute och körde bandvagn för att undsätta insnöade. Han hade ett stort patos och hjärta och trodde på lika rättigheter för alla.
Han sörjs och saknas av sina barn och båda barnbarn, exhustru Marita, och otaliga kamrater och vänner.
Stefan Lindgren

1 kommentar :

  1. Han var en trevlig kamrat och partyfixare i Karlstad. Då var han ännu inte politiskt engagerad.

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.